- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap /
88

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rik på det senare mineralet, under det att Antoniu för
stora mängder zinkblende. Finnes något friguld i
blygången, så brukar det vara bundet till blyglansen,
men det vanliga är, att man har en rik "Pocherz".
Egendomligt nog är blygången ganska silverfattig.
Antoniu är mera rik på friguld, och där finner man
större mängder av detsamma huvudsakligen på
sådana ställen, där zinkblende anhopats på smala
kvartsådror. Zinkblendet är vanligen av en ljus,
honungsgul varietet, (På tekniska högskolan finnes ett
par friguldstuffer från dessa gångar.)

Gång 10 (Antoniu) fortsätter i S in i mediterran
lerskiffer, genomsatt av kalcitsnören. Även på dessa
har man funnit friguld, och gången har varit
brytvärd i skiffern. Stenkolsfragment fann man vid
sommarens ortdrivningar i lerskiffern.

Mäktigheten är mycket varierande och nyckfull,
den växlar för såväl blygången som Antoniu mellan
några cm och 1–2 m. Medelmäktigheten är ca 30–40
cm rik malm. Guldets finhet är här ca 850 promille.

Gruvmätningen ombesörjes av en särskild
Markscheideravdelning i Bråd. Gruvkartor upprättas i
skala 1:1000, och katasterkartor i skalorna 1:2880
och 1:14400.

Maskinellt: Man använder sig endast av
maskinborrning. Två kompressorer funnos, den ena av
Flottmans tillverkning med tillhörande motor om 37
kW, den andra var fransk, Spiros Saint Denis om 20
kbm/min, med en motor från Asea på 118 kW, 3 000
volt. Den sistnämnda kompressorn skulle tillgodose
12–13 borrmaskiner. Då man här har långt till
stollmynningen, måste man anordna ventilation. Man
har lagt in plåttrummor om 30 cm diam., och i dessa
bygger man in små fläktar om ca 1 kW. Vill man
flytta fläkten till en annan plats, är det snart gjort,
det tager ungefär en halv timme. Sista sträckan i
Antoniu, dvs. på + 210 m avvägning, har man
sprängt ut, fram till dagen, för att få bättre
luftcirkulation i gruvan.

I Valea Morii arbetar man på tre skift. Varje
skiftlag har sitt arbetsområde i gruvan; dess övriga
delar äro avspärrade för tillträde. Som framgår av
statistiken framdeles, utgör Valea Morii f. n. den
huvudsakliga malmreserven av Micas gruvor.

Malmens behandling fram till råguldtackan.

1) Krossverket i Barza.

I Barza-dalen ett litet stycke nedanom
Viktorstollens mynning har man anlagt ett kross verk.
Gruvvagnarna köras in i en trumma, som snurras runt,
varvid vagnens innehåll tömmes. Malmen faller över
ett 50 mm galler, ned i fickor, i ett antal grupper för
varje gruva. Det som ej går igenom gallren krossas
ned i Blakes tuggar. Från krossverket transporteras
malmen på en linbana till stampverket i Gura Barza
(Gura = mun, dvs. Barza-dalens mynning).
Linbanans längd är något över 1 km. Bärlina för lastade
korgar ca 1 1/2", för tomkorgar 1". Motorn till
linbanan har 20 hkr. Korgarna lasta 370 kg.
Kapacitet ca 450 ton per skift. Linbanan arbetar i
allmänhet blott ett skift. Strömförbrukningen utgjorde år
1931 2,75 % för krossverket och 0,68 % för linbanan
av totala kraftförbrukningen för gruvor och verk.
För Bredisor år 1928 (jfr sid. 87) angavs kostnaden
för krossningen till 12 Lei/ton och för
linbanetransporten till 9 Lei/ton. För år 1931 angavs
linbanetransporten till 10,01 Lei/ton, för år 1930 till 14,23
Lei/ton.

2) Anläggningen i Gura Barza.

År 1899 byggdes ett gemensamt stamp verk för
alla gruvorna. Det bestod då av 120 stampar om
360 kg och var avsett för en produktion av 400 ton
per dag. Dessutom bestod anläggningen av ett
maskin- och ångpannehus, gjuteri, smedja, modell- och
snickareverkstad, laboratorium och förrådsbyggnad
samt en avdelning för friguldsamalgamering. Senare
hava tillkommit ytterligare två stampbatterier, varav
ett med 610 kg stampar, ett cyanideringsverk och en
flotationsanläggning. Bolaget har en egen liten
järnväg, som förbinder Gura Barza med
järnvägsstationen i Bråd.

a) Frigulds-amalgameringen.

Den i förseglade och vägda säckar från gruvorna
kommande friguldsmalmen nedkrossas under kontroll
av en ingenjör och en uppsyningsrnan i en liten
Blakes-tugg till ungefär nötstorlek. Tuggen är
uppställd i ett särskilt litet rum, där även
friguldssäckarna förvaras, och det är väl tillbommat, när
krossning ej äger rum. Låset är dubbelt, så att
uppsyningsmannen har den ena nyckeln och en ingenjör
den andra.

På morgonen beskickas varje kulkvarn med ett
fat krossad malm, ca 20 kg, samt 3 kg kvicksilver.
Kvarnen fylles därpå med 30° varmt vatten samt
tillslutes. Kulkvarnarna äro parvis kopplade, och 4
par kvarnar jämte krosseri och en rörapparat
(omrörare) drivas av en 25 hkr motor. Kulkvarnarna
rotera med ett varvtal av 40 varv per min., deras
diameter är 800 mm och invändig bredd 180 mm.
De beskickas med 15 till 16 stålkulor med en diam.
av 80–100 mm.

Efter ca en timmes tid öppnas kvarnarna, och
sanden och slammet avtappas med en hävert, samt
ny beskickning påfylles. Skulle amalgamet i
kvarnen kännas för hårt, tillsättes mera kvicksilver.
Sanden och slammet få avsätta sig i en bassäng.
Efter ytterligare en timmes tid upprepas samma
manöver. En timme fore skiftets slut tömmas kvarnarna
på sitt innehåll av amalgam och sand. Över
omrörningsapparaten tvättar förmannen
amalgam-kvicksilver-blandningen noga ren från gångart. Det sker
under flitig vattenpåspolning och fordrar en övad
hand. Överflödigt kvicksilver pressas sedan ut i
små hydrauliska kolvar. I bottenändan äro dessa
försedda med en tredubbel linneduk. Kvicksilvret,
som avgår, håller alltid något guld, men det är
enbart till fördel vid amalgameringen.

Den i den första bassängen avsatta sanden
uppskovlas då och då och påfylles
omrörningsapparaten. Denna är försedd med fyra vingar,
rotationshastigheten är 32 varv/min. Här avsätter sig
ytterligare en del kvicksilver och amalgam, under det att
sand och slam genom ett högre upp ansatt
avloppsrör får rinna ut i ett par större bassänger. Det slam,
som ej avsätter sig i dessa bassänger, ledes till ett
par ännu större bassänger i det fria.                         (Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:13:21 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934b/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free