Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - J. Körner: Internationella normer för kvicksilverlikriktare - E. R. Andersson: Bestämning av det transversala lampavståndet vid tvåradig fördelning av ljuspunkterna - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 JAN. 1934
ELEKTROTEKNIK
13
lindern till luften. Garanti beträffande
spänningsfallet i ljusbågen gäller med en tolerans av 3 volt.
Transformatorns järnförluster bestämmas på
vanligt sätt efter IEC normer.
Kopparförlusterna bestämmas av
kortslutningsprov vid sinusformad primärström, vars effektivvärde
skall vara samma som i normal drift med märkeffekt.
Det skall tillses, att sekundärlindningen kortslutes på
ett sådant sätt, att dess olika delar få samma
proportionella andel i strömmen som i drift. Till de
så erhållna förlusterna läggas tillsatsförluster, som
bestämmas konventionellt efter vissa närmare
angivna regler, vilka här av utrymmesskäl lämnas åsido.
Förluster i hjälpmotorer och annan apparatur
bestämmas separat efter vanliga normer.
10. Spänningsändring definieras såsom skillnaden
i spänning vid 5 % av märkströmmen och spänningen
vid fulla märkströmmen, uttryckt i procent av
märkspänningen. Den hänför sig normalt till
likriktare-aggregatet som helhet. Då garanti angives för de
olika delspänningsfallen, förutsattes en tolerans av
15 % på resp. normalspänningar.
J. Körner.
c = 2 01)
= b - 2 x = 2 ( ** .- x] = 2 (b - x -
> U / \
BESTÄMNING AV DET TRANSVERSALA
LAMPAVSTÅNDET VID TVÅRADIG FÖR-
DELNING AV LJUSPUNKTERNA.
Av E. R. ANDERSSON.
I fråga om gatubelysningsanläggningar föredrager
nian ofta den tvåradiga anordningen av armaturerna
framför den enradiga. Anledningarna härtill äro, att
man kan använda sig av ljussvagare lampor, vilket är
fördelaktigt med hänsyn till kravet på bländningsfrihet,
och att belysningen blir mera likformigt fördelad. Icke
alltid torde härvid beaktas, att största möjliga
likformighet erhålles. Detta blir
först fallet, om det inbördes
avståndet mellan lamporna i
varje ljuspunktpar rätt fastställes.
Hur man på enkelt sätt kan gå
tillväga för att finna detta
lämpliga transversala avstånd,
skall visas i det följande.
Vi förutsätta först, att
horisontalbelysningen i punkterna
K vid gatukanterna samt M i
gatans mitt på linjen lodrätt
under ett lamppar LL skall
vara lika stark (se fig. 1), och
att endast den direkta
belysningen behöver tagas med i
räkningen. Dessutom kunna
vi utan att begå något
nämnvärt fel lämna den inverkan, som närbelägna lamppar
hava på belysningsfördelningen, utan avseende. Fig. l
visar några ytterligare beteckningar: ö för gatubredden,
c för det sökta avståndet och x för en armaturs
horisontala avstånd från gatukanten. Belysningen i punkten M
betecknas med EI och belysningen i K med E%.
Uppgiften löses grafiskt (se fig. 2). För detta
ändamål sökas de båda kurvor, som angiva E± och E2 som
funktion av halva avståndet mellan lampraderna:
. - x - OD. Kurvornas skärningspunkt uppfyller vill-
u
koret: EI rz E2 och ger det sökta avståndet:
£,{>J
(L cT L~>
>~ ~/
,–o–-
< ––- (
x
- –- C –– -
X
.*at -
–– b ––
––– PBH
Fig. 1.
(Dessa uttryck för c visa härledningen av metoden.)
Sökandet av de båda hjälpkurvorna verkställes
lämpligen på följande sätt. Emedan belysningen E± härrör
till lika delar från de båda lamporna L, erhålles Er
kurvan genom att man fördubblar
horisontalbelysnings-kurvans E (SL) för en lampa ordinater. Sedan avsätter
man från origo O sträckan OA lika med gatubredden
"b. Vi välja härefter ett godtyckligt avstånd x samt
avsätta denna sträcka dels från origo och erhålla punkten
Fig. 2.
B, dels från A samt erhålla punkten C. Vi söka vidare
punkten D, i det vi göra CD lika med -. över D avsätta
d
vi efter varandra de vid B och C ur kurvan E (a) tagna
^’-värdena samt erhålla en punkt F på #2-kurvan. De
för uppritande av denna kurva erforderliga ytterligare
punkterna finnas på samma sätt, om andra värden på
x tagas.
Den beskrivna metoden medför en förenkling. Efter
uppritandet av E(a)-kurvan behövas nämligen inga
uträkningar, varför metoden på enklaste sätt leder till
målet.
Om man önskar, att förhållandet ^ skall hava ett
annat värde än l, vilket kan vara fallet, om man vill
taga hänsyn till den indirekta belysningen, kan samma
förfarande komma till användning. Man behöver blott
anpassa skalan för £Ji-kurvans ordinater efter
förhållandet ^ mellan de direkta belysningarna.
NOTISER
Donation till Svenska elektroingenjörsföreningen.
Såsom meddelats i Teknisk tidskrifts allmänna
avdelning har Svenska elektroingenjörsföreningen av fru
Bertha Dahl, född Holmer, mottagit en donation av kr.
10000:-, avsedd att såsom ett minne av donators
avlidne broder, statsinspektören Ragnar Holmer,
förvaltas av Svenska elektroingenjörsföreningens styrelse
under namnet "Ragnar Holmers minnesfond". Den av
donator överlämnade stiftelseurkunden är av följande
lydelse:
"S tiftelse urkund
för
RAGNAR HOLMERS MINNESFOND
instiftad den 6 december 1933 av fru Bertha Dahl, född
Holmer.
Härmed överlämnas till styrelsen för Svenska
elektroingenjörsföreningen (Avdelningen för elektroteknik
inom Svenska teknologföreningen) en summa stor
Tiotusen (10 000) kronor
att förvaltas såsom en särskild fond till minne av
statsinspektören Ragnar Holmer (24 augusti 1872-18 augusti
1933) och hans insatser inom föreningen, bland annat
såsom dess ordförande under tiden 1925-1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
