- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
16

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Föreningsmeddelanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

16

TEKNISK TIDSKRIFT

6 JAN. 1934

dra. Sändarna utgöras av kraftiga elektromagneter
med lämpligt utformade membran. För sändning i luft
förses apparaterna med resonatorer, oftast avstämda på
1/4 våglängd av signalfrekvensen. Mottagarna bestå
numera oftast av elektrodynamiska mikrofoner.

Man har nu kommit upp till ca 80 % elektromekanisk
verkningsgrad samt 70 % akustisk-mekanisk
verkningsgrad, det senare givetvis en tämligen svåråtkomlig
siffra, då dess bestämning förutsätter uppmätning av
akustiska trycket.

Beträffande signalfrekvensen har man funnit, att man
i vatten bör gä högre än den först allmänt använda
frekvensen 1 050 p/s, detta med hänsyn till
störfrekven-serna från propeller och maskineri. I luft spelar
absorptionen betydligt större roll, varför man där håller
sig till 300-500 p/s.

Beträffande räckvidden vid akustisk signalering
anfördes, att den i luft varierar från i sämsta fall 5 km,
vid medelgoda omständigheter 15 km, till i gynnsamma
fall 30 km. I vatten äro motsvarande siffror 5, 20 och
ända upp till 150 km.

Utom vid fyrskepp har undervatterisignalering fått
stor användning för signaltjänst i marinen.

En noggrann bestämning av fartygs lägen kan ske
med utnyttning av riktade mottagare, vilkas principiella
anordning är densamma som för riktade sändare. Vid
riktningsbestämning kan även den s. k. binaurala
effekten utnyttjas. Till en början skedde det med 2
mottagare, en på vardera sidan av fartygskroppen, varvid
dennas skärmande verkan utnyttjades. 5 %
noggrannhet vid riktningsbestämning kan erhållas på detta sätt,
vilket duger för fyrändamål.

För snabb bestämning av riktningen för militära
ändamål måste dock ringformigt utbildade
mottagaregrupper användas. Ett stort steg framåt i denna teknik
utgjorde vidare den eleganta metoden att införa
fördröjningselement i mikrofonledningarna, varigenom erhålles
samma effekt som vid vridning av mottagaregrupperna
i och för pejlingen. Som fördröjningselement användas
lågpassfilter. Noggrannheten är nu ca 1 grad och
metoden är så snabb, att den bl. a. helt revolutionerat
taktiken vid torpedangrepp.

För bestämning icke blott av riktningen utan även
avståndet till ljudkällan erfordras tvenne bestämningar
med känt tidsintervall eller t. e. samtidig radio- och
undervattensmottagning.

Sin största fulländning har den riktade mottagningen
eller pejlingen dock vunnit vid apparaterna för
bestämning av luftfartygs lägen. Under det att sökandet efter
fartyg på eller under vatten praktiskt taget kan
begränsas till en inventering av inkommande ljud i
horisontalplanet, måste i detta fall hela rymden metodiskt,
genomsökas. Man kan då lätt förstå betydelsen av att de
flera meter vida, halvklotformiga anordningarna av
mottagarmikrofonerna om 60 à 70 enheter icke behöva
vridas i och för pejlingen utan att inriktningen kan ske
med tillhjälp endast av en successiv inkoppling av
fördröjningskonstledningar i respektive mikrofonledningar.
Mottagarna kunna härvid utan olägenhet förbindas med
lyssnarpostens centralapparat med flera km långa
ledningar. Den successiva inkopplingen av
fördröjningskonstledningarna sker med användande av klotformade
kontaktbanor, på lämpligt sätt indelade i segment.
Pejlingen kan trots de stora svårigheterna i dylika fall ske
med en noggrannhet av 2 %. Genom uppdelning av de
halvklotformiga kontaktbanorna i fyra delar har man
lyckats utnyttja även den binaurala effekten och sålunda
ytterligare förbättrat pejlskärpan.

Det synnerligen intressanta föredraget gav en
inblick i sådana tillämpningar på elektroakustiken, som
säkerligen varit tämligen okända för de flesta
medlemmarna. Med grundlighet och systematik genomgicks
först de teoretiska förutsättningarna för lösningen av
de olika problemen samt sedan den praktiska
utformning härav, som firman Electroacustic i Kiel utvecklat.

Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
föredragshållaren, avslutades sammanträdet kl. 22,30.
Omkring 150 medlemmar och gäster bevistade
sammanträdet. Bland gästerna märktes generalmajor
Hammarskiöld, kommendör Åkerblom och överfyringenjör
Lundeberg samt många andra representanter för
försvarsväsende och lotsverk, inom vilka verk denna nya teknik
vunnit sin största användning.

Vid samkvämet efter supén kördes en film, som
visade uppmontering och drift av en lyssnarpost av
Electroacustics tillverkning enligt i föredraget angivna
principer för lokalisering av annalkande flygmaskiner.
Man fick av denna film ett starkt intryck av den
relativa lätthet med vilken den komplicerade apparaten
kunde skötas.

S. R. N.

Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll ordinarie
sammanträde å föreningens lokal fredagen den l december kl.
19,30 under ordförandeskap av föreningens ordförande
direktör R. Liljeblad.

Efter protokolljustering anmäldes .civilingenjör Ivan
Andersons inträde i föreningen.

Härefter föredrogs en skrivelse från civilingenjören,
frih. Chr. Beck-Fries med förslag, att
Elektroingenjörsföreningen till värnande av elektrokemins ställning vid
Tekniska högskolan skulle framföra vissa önskemål eller
på annat lämpligt sätt ingripa i samband med
tillsättande av den där nu lediga professuren i teoretisk och
elektrokemi. På förslag av ordföranden uppdrogs åt
föreningens styrelse att närmare utreda frågan och att
därefter vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas
lämpliga.

Aftonens föredrag hölls av professor O. KLEIN över det
med hänsyn till förestående Nobelprisutdelning särdeles
aktuella ämnet "Maxwells elektromagnetiska teori i den
senaste atomforskningens ljus
". Då föredraget inflyter
i detta nummer av tidskriften, torde ett närmare
referat vara överflödigt. Bland dem, som främst bidragit
till de nya teoriernas utformning, befinna sig utom
Einstein, Planck och Bohr årets Nobelpristagare i fysik
Schrödinger, Heisenberg och Dirac. Största intrycket
på referenten gjorde meddelandet om att den
svensk-amerikanske forskaren Anderson i Pasadena förra året
skulle ha funnit, att strålning i vissa fall kunde giva
upphov till ett elektronpar, vilket skulle innebära att
materia uppstår ur energi, dvs. skapas av "intet".
Auditoriet - referenten åtminstone - hade måhända stundom
svårt att följa med i den hisnande utvecklingen av
teorierna och de djärva tankeexperimenten till deras
belysande, på dess spända uppmärksamhet var dock ej att
taga miste.

Sedan ordföranden tackat professor Klein och
åhörarna med hjärtliga applåder beseglat detta tack,
förklarades ordet fritt. Efter någon tvekan uppstod en
mycket livlig men kanske något ensidig diskussion, i det att
en lång följd av frågor ställdes till föredragshållaren,
som beredvilligt svarade och därigenom fick tillfälle till
att ytterligare klarlägga ämnet. I diskussionen yttrade
sig bl. a. utom den metafysiskt lagde ordföranden, som
inledde frågornas rad, professor Benedicks, dr Dahlgren,
dr Matell samt civilingenjörerna Löfgren och Nyström.

över 100 medlemmar närvoro vid sammanträdet, som
slutade kl. 22, varefter supé och samkväm som vanligt
följde. S. R. N.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free