- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
33

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - J. Körner: Järnvägselektrifieringens kraftdistributionsproblem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄFTE 3

MARS 1934

r^J TEKNISK TIDSKRIFT?

ELEKTROTEKNIK.

faOAKTÖPsJUL/US KÖPNEB

INNEHÅLL: Järnvägselektrifieringens kraftdistributionsproblem, av J. Körner. - Bedömning av
telefonapparaters elektroakustiska egenskaper, av G. Swedenborg. - Insänt. - Notiser. - Litteratur. - Föreningsmeddelanden.

JÄRNVÄGSELEKTRIFIERINGENS
KRAFTDISTRIBUTIONSPROBLEM.

Av J. KÖRNER.

På förslag av 1920 års
järnvägselektrifieringskom-mitté blev på sin tid beslutat, att kraft till
elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm-Göteborg
skulle uttagas från Vattenfallsstyrelsens kraftnät
genom utefter banan anordnade omformarestationer.
Härmed var ett sedan flere år debatterat
principspörs-mål bragt till avgörande. Meningarna hade brutits
kring alternativen separat kraftsystem för
järnvägsdriften contra dennas inordnande under den allmänna
kraftdistributionen. Den förra lösningen hade med
fördel tillämpats vid Riksgränsbanan och på
åtskilliga ställen i utlandet, särskilt i Schweiz. För västra
stambanan lågo förhållandena till väsentligt
annorlunda, i det att ett i huvudsak användbart
distributionssystem redan fanns utbyggt, varigenom ett eget
system för järnvägsdriften skulle medföra en i övrigt
omotiverad dubblering.

Det är allmänt bekant, hurusom det för västra
stambanan först tillämpade omformningssystemet
sedermera kommit till användning även vid
Malmölinjen och i övrigt förutsetts vid alla framdeles följande
elektrifieringsprojekt.

Redan under elektrifieringskommitténs
utredningsarbete blev det uppenbart, att
omformningsalternati-vet icke enbart erbjöd fördelar. Till dess nackdelar
kan räknas ett dyrbart och i fråga om
verkningsgrad relativt svagt maskineri. Dess nackdelar i dessa
hänseenden hava blivit mer uppenbara, i den mån
kvicksilverlikriktaren trängt segrande fram på
likströmsbanornas område. Likriktareris förmånliga
egenskaper stå i skarp kontrast till
trefas-enfas-motorge-neratorns mer primitiva teknik, och det råder
knappast tvivel om, att icke detta förhållande i viss mån
bidragit till att likströmssystemet under det senaste
decenniet vunnit insteg vid ett flertal nya
elektrifieringar, medan enfassystemet i huvudsak begränsats
till de länder, där det redan på ett tidigare stadium
vunnit insteg och där järnvägarnas kraftförsörjning
till icke ringa del ordnats skild från den allmänna
distributionen.

De utvägar, som stå till buds för att minska
trefas-enfas-omformningens ekonomiska nackdelar, bestå
väsentligen i koncentration av omformningen till större
stationer, varigenom minskad anläggningskostnad och
jämnare belastning på maskineriet kan påräknas. De
stora avstånden mellan stationerna medföra emeller-

tid lätt olägenheter i händelse av driftavbrott, vilka
dock kunna i viss mån motverkas genom användning
av på skenor transportabelt omformningsmaskineri.
En annan olägenhet av de stora stationsavstånden
och koncentrerade effektuttagen ligger i ökade
svag-strömsstörningar. Hänsyn härtill har bidragit till
införandet av det för svensk statsbaneelektrifiering
karakteristiska systemet med till kontaktledningen
ansluten åter ledning samt i denna anbragta s. k.
sug-transformatorer, vilket system numera utomlands
knappast någonstädes kommer till användning.
Dessa specialanordningar medföra en rätt väsentlig
fördyring av ledningsanläggningen.

Om enfas-trefasomformningen vid statens
järnvägars kraftigast trafikerade stamlinjer kan genomföras
enligt det hittills använda systemet utan abnormt
tyngande ekonomisk belastning på grund av den vid
dessa bandelar förefintliga goda belastningsfaktorn,
ställa sig förhållandena allt sämre ju svagare
trafikerade de banor äro, som successivt läggas under det
elektriska systemet. Detta gäller såväl S. J:s som
enskilda projekt. Förf. har själv vid ett flertal
projekt för enskilda järnvägars elektrifiering haft
tillfälle konstatera svårigheterna att få ekonomi på
kräftproblemet under rådande förhållanden, och i
åtskilliga fall är det på grund av den kostsamma
om-formningen icke möjligt.

Det är under sådana förhållanden förklarligt, att
nya och mer ekonomiska omformningsmetoder skulle
för den elektriska järnvägsdriftens förbilligande
öppna tacksamma perspektiv. Man har även -
utomlands - ägnat problemet stort intresse. Redan för
ett 10-tal år sedan patenterades en
omformarekon-struktion, däri trefas- och enfasmaskin förenats i ett
gemensamt magnetiskt system (prof. Muller hos
Berg-mann-Elektricitätswerke i Berlin). Maskinen har
utförts och prövats i drift vid tyska statsbanorna, dock
har intet mer anmärkningsvärt försports om
resultaten. För egen del tror jag icke heller att den rätta
lösningen ligger åt det hållet. Betydligt mer
löftesrik verkar möjligheten att genom Langmuir’s
uppfinning av gallerstyrningen förverkliga
frekvensomform-ning med kvicksilverventilens hjälp. Det febrila
arbete, som sedan flere år tillbaka pågått hos de
ledande elektriska firmorna på detta och angränsande
områden, har i dessa dagar för frekvensomformningens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free