Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - G. Swedenborg: Bedömning av telefonapparaters elektroakustiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
TEKNISK TIDSKRIFT
3 MAE s 1984
FÖR EFFEKTIVITETEN
1.S f-f
7
O 5" 10 IS CM
AVSTÄMD MELLAH MUfi OCH MiKROFOM
Fig-. 3. Relativvärden för sändningseffektiviteten hos eu
telegrafverkets lokalbatteriapparat vid olika avstånd
mellan läpparnas mittpunkt och mikrofonljudsamlaren.
på sändningseffektiviteten.1 Om man räknar med att
avsändningsspänningen sålunda är 0,3 volt och att
ledningsimpedansen är 600 ohm (0°), får man, att
den till ledningen avgivna effekten uppgår till 150
mikrowatt. Ungefär lika stor effekt förbrukas i
apparaten själv, enär den inre impedansen ur
an-passningssynpunkt bör vara av samma storlek som
ledningsimpedansen. Tydligt är att den erhållna
elektriska effekten är mångfaldigt större än den
akustiska. Mikrofonen förmedlar alltså en kraftig
effektförstärkning. Man har med anledning härav
liknat kolkornsmikrofonen vid ett
treelektrods-för-stärkarrör. Likströmmen genom mikrofonen
motsvarar anodströmmen och membranet motsvarar gallret.
En viss analogi mellan mikrofonen och röret har
man ju däri, att det är det akustiska trycket och ej
effekten, som dirigerar membranrörelserna, liksom
spänningen på gallret bestämmer anodströmmen
variationer.
Den stora effektförstärkningen vid sändaresidan
motväges av en proportionsvis ännu större
försvagning på mottagaresidan, tack vare deri ringa
elektroakustiska verkningsgraden hos vanliga hörtelefoner.
Detta förhållande gäller dock ej vid
egensvängnings-talen, där en telefonapparat lätt kan bringas i
självsvängning.
Den andra omständigheten, som är av vikt vid
effektivitetsmätningar, är den, att avståndet mellan
den talandes mun och den mikrofon, som skall
provas, väljes riktigt. En telefonapparats
sändningseffektivitet är i hög grad beroende av detta avstånd.
Fig. 3 belyser tydligt detta förhållande. Givet är, att
man kunde få missvisande värden, om man ej
beaktade, att avståndet varierar högst väsentligt för olika
personer, då de hålla mikrotelefonen så, att
hörtelefonen ligger dikt an mot örat. Om den talande har
större avstånd mellan örat och munnen än personer
i allmänhet, kommer han att tala för nära
mikrofonen, och värdet på sändningseffektiviteten blir då
större än som är rättvist. För att undgå denna
i Chavasse: ’’Quelques considérations sur revolution et
1’état actuel de la technique microphonique", Annales des
Postes, Télégraphes et Téléphones, 1933, s. 9.
svårighet har man hos ett stort antal personer medelst
särskilda mätapparater bestämt de ansiktsmått, som
äro av betydelse i detta fall. I Amerika ha
undersökningar verkställts på ca 4000 personer. Vid
telegrafverket ha dylika prov gjorts för 100
kvinnliga och lika många manliga fullvuxna personer.
Man har på så sätt fått fram goda medelvärden. Det
har visat sig vid de svenska mätningarna, att
kvinnorna ha i medeltal l cm kortare avstånd mellan
örat och munnen än männen.
Fig. 4 visar de individuella mätresultaten för de
100 svenska manliga personerna. Punkterna ange.
var läpparnas mittpunkt kommer relativt
mikrofonen, då hörtelefonen hålles normalt tryckt mot
örat. I figuren ha inritats konturerna av dels en
mikrotelefon, tillhörande den nyligen införda
bakelitapparaten, dels en mikrotelefon av äldre modell med
karakteristiskt utformad tratt. Man ser, huru olika
munläget blir för skilda personer.
CCIF har fastställt vissa medelvärden på avstånd
och vinklar, grundade på de amerikanska
mätningarna. Ifrågavarande värden skola gälla intill dess
att omfattande internationellt statistiskt material
erhållits. Vid provning av telefonapparaters
sändningseffektivitet har man f. n. sålunda CCIF:s
uppgifter att rätta sig efter. För att ett på detta sätt
beräknat avstånd mellan mun och mikrofon skall
kunna iakttagas under provningarna, fästes
lämpligen vid mikrofonen en metallisk trådkonstruktion,
som utmynnar i en ring, placerad på det ställe, där
läpparna skola befinna sig.
Det talljud, som läses under effektivitetsprov, bör
vara monotont och upprepas i tämligen hastig takt.
Med det monotona vinnes, att
Ijudstyrkejämförel-serna underlättas. Vid SFERT användes i regel
stadsnamnsserien "Paris-Bordeaux-Le Mans-Saint
Len-Léon-Loudun", som anses representativ för
franska språkljud. Vid telegrafverket nyttjas oftast
Fig. 4. Avståndet mellan läpparnas mittpunkt och
mikrofonljudsamlaren enligt mätningar på svenska
manliga personer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
