Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - G. Swedenborg: Bedömning av telefonapparaters elektroakustiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
TEKNISK TIDSKRIFT
3 MARS 1934
OHM
700
400
300
2500
HERTZ
Fig. 5. Impedanskurvor för en hörtelefon, tillhörande en
bakelittelefonapparat, A) vid tonande fritt ut i luften, B) vid
hörtelefonens anliggning mot örat.
ringformade veck i de periferiska delarna, varvid
membrantjockleken göres mindre vid dessa veck än
i centrumpartiet, där den ena av mikrofonens båda
kolelektroder är fastsatt. Ändamålet härmed är att
få den centrala delen att utföra en kolvrörelse emot
och från kolkornskammaren med så litet utpräglat
egensvängningstal som möjligt. Enligt uppgift har
åtskilligt vunnits härmed i det överförda talets
tydlighet.
Man kan bestämma egensvängningstalens lägen i
frekvensspektret genom direkta elektroakustiska
mätningar. För hörtelefoner ger sig det primära
egensvängningstalet tydligt till känna vid
bestämning av impedanskurvan. Genom återverkan från
egensvängningsrörelsen orsakas en markerad S-form
i denna kurva. Om man ritar upp den kurva, som
impedansvektorspetsen beskriver vid kontinuerlig
förändring av periodtalet, erhålles en ögla vid det
primära egensvängningstalet. Ytinnehållet hos denna
ögla är desto större, ju mindre dämpningen är. Man
får olika resultat i avseende på egensvängningen,
om hörtelefonen under impedansmätningen får tona
fritt ut i luften, än om den hålles mot örat. Genom
inverkan i senare fallet av den instängda
luftvolymen och av friktionen vid strömningarna genom
glapprummet mellan örat och hörtelefonen kommer
egensvängningen att ligga vid ett väsentligt högre
periodtal och ha större dämpning än då hörtelefonen
ej hålles mot örat. Fig. 5 och fig. 6, som erhållits
genom mätningar å hörtelefonen hos en
telegrafverkets bakelittelefonapparat, bekräfta tydligt dessa
förhållanden. Å fig. 5 ses impedansamplitudens
variation med periodtalet och fig. 6 visar förloppet av
impedansvektorspetskurvan inom det viktigaste
talfrekvensområdet.
Orsaken till att i kolkornsmikrofonerna betydande
ic-ke-lineär distorsion alstras är delvis att söka
däri, att motståndsändringarna ej förlöpa fullt
sinus-formigt då mikrofonen påverkas av sinusformade
akustiska vågor. I varannan halvperiod sker
sammanpressning av kolkornsmassan och i varannan
blir det uttänjning. Motståndsändringarna i två på
varandra följande halvperioder äro ej alldeles
symmetriska, varför övertoner uppkomma. Även om
motstånd vandringen vore sinusformig, skulle man ej
få fullt sinusformade strömförlopp. Man har
nämligen alltid ett konstant motstånd i serie med det
variabla. Då strömmatningsspänningen divideras
med summan av dessa båda motstånd, erhålles i
uttrycket för strömstyrkan förutom grundperiodtalet
en serie övertoner.
Frekvensdistorsionen alstrar en påtaglig
grumlighet i talöverföringen, medan den icke-lineära
distorsionen snarast vållar en viss oskönhet
(strävhet, klirr).
Det är för bedömning av mikrofon- och
trattkonstruktioner av intresse att studera, hur avklippning
av alla frekvenser ovanom ett visst gränsvärde
inverkar på de olika tall judens tydlighet.
Mikrofonkonstruktioner kunna nämligen vara ganska olika
med avseende på det överförda frekvensbandets
bredd. Det finns exempel på kolkornsmikrofoner,
som praktiskt taget ej ge någon överföring ovanför
ca 2 000 Hz. Att tratten är av betydelse för
frekvensdistorsionen omnämnes längre fram.
Vid undersökningar, som utförts av Stumpf, ha
bl. a. följande iakttagelser gjorts beträffande
deformeringen av olika språkljud vid borttagande av alla
periodtal ovan vissa gränsvärden:
Övre gräns för det
överförda frekvens- Resultat
bandet
6 020 Hz . S avtrubbat
4645 S starkt avtrubbat.
3687 S mycket oskarpt, F avtrubbat.
2 607 S och F kunna ej med säkerhet skil-
jas åt.
OHM 600
500 400 300 200 100
2461 I verkar som 0. E närmar sig Å,
30°
o’
7
SIF
FRÖ
RM)
kBf
TÉ
:KI<
A
*!
60,
PEI
ilOC
TAI
.ET
1 H
ERl
2
^
/
/
/
aoc
0
/
/
/’
700 t
//
70C
/\
500
47
/
/ 1<
OO/
fac
0
/
/
130<
//
1401
/
/ /
1;
ooy
A
300
/
-
/ .
100
k
Ml
00
v
/ -^
/
1C
oo/
*%
ocS.
J’
)0
/
/
/ j
6Q<
l/
H11C
0
x
\4
\zo
E)?Q
y
ty
0
\ ,
30*
/
Å
y
\
-
/ /
500
/
50(
/
//
/
4
K/
ff
V
0
/
T
A:
J
*od
\
*i
/
Ts*
/
/
Ir
20
V
^8
60
1 ___ M- .
w
V
^
_–-
.""""
–-"
/
/
/
11
_^-
-"-
-^^^
^
/:
/
__
T
-""
j
100
200
300 400 OHM
Fig. 6. Kurvor, som beskrivas av hörtelefonimpedansvektorspet-
sen vid kontinuerligt ändrat periodtal enligt samma mätningar
som ligga till grund för fig. 5. A) hörtelefonen tonar fritt ut i
luften. B) hörtelefonen hålles tryckt mot örat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
