Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - G. Swedenborg: Bedömning av telefonapparaters elektroakustiska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
3 MARS 1934
f-
– . - ’
.- - .
. - .,
,
""
/
RELATIV 3TÖRMIHG5VERKAH WD OUKA
PERIODTAL-(. CtiL. KtttCSBURY)
VID fOOO P/3 3Oä
TK&3KCL. \SÅK£)£T
Fig. 12- Schema för mätanordning vid undersökning av signalljudstyrka samt
karakteristiska egenskaper hos det i anordningen ingående elektriska filtret.
ning av i ena fallet l km, i andra fallet 4 km längd,
uppkopplas till en lång fyrtrådsinterurbanledning.
Impedanskurvorna kunna ofta förete ganska
invecklade kurvformer med ett flertal öglor.
Följden av att fullständig balansanpassning aldrig
kan erhållas är den, att ljud av viss styrka alltid
förekommer i den egna hörtelefonen. Man erhåller
ett mått på balansverkan genom att medelst
telefon-standardapparater bestämma den ekvivalenta
dämpningen för talöverföringen från mikrofonen till
hörtelefonen i sändareapparaten. Detta dämpningsvärde
kan då jämföras med det man erhåller, då ingen
balanskoppling användes, varvid hörtelefonen,
mikrofonen och ledningen lämpligen kopplas i serie med
varandra.
Hos den nya bakelitapparaten är neddämpningen av
talljudet i egen hörtelefon, uppmätt på detta sätt,
ung. l å 2 neper, olika för olika
abonnentledningslängder och uppkopplingar.
Vid fastställande av ett värde för en viss
telefonapparats balansverkan måste man bestämma, för
vilken eller vilka ledningskombinationer provet skall
ske. Det är självfallet svårt att härvid välja ett
representativt medelvärde för ledningsimpedansen.
Förslag har framkommit från engelskt håll att vid
proven efterbilda ledningsimpedansvariationen med
periodiskt variabla motstånd och kondensatorer,
varvid tiden för en period måste väljas ganska kort
(en bråkdel av en sekund).
Bedömning av ringsignaleffektiviteten.
Slutligen bör påpekas, att bland de
elektroakustiska egenskaperna måste inräknas
ringsignaleffektiviteten. Denna kan lämpligen bedömas med en
elektrisk konstruktion av bullermätare. Fig. 12
visar schemat för den mätanordning, som använts vid
jämförande bedömning av signalintensiteten från
telegrafverkets nya bakelitapparat och från äldre
apparatmodeller vid olika signalspänningar. Anordningen
innehåller en distorsionsfri kondensatormikrofon M,
en förstärkare F, ett filter K, som genomsläpper
periodtalen i proportion mot örats
frekvenskänslig-het vid viss ljudintensitet ovanom tröskelvärdet
(enligt Kingsbury), ett termokors T och en känslig
amperemeter A. Telefonapparaten betecknas i
schemat med S, generatorn för 20-periodig signalström
med G och voltmetern för avläsning av den påtryckta
signalspänningen med V.
Mot dylika elektriska bullerrnätarc! nuxl
visaravläsning kan den invändningen göras,
att summeringen av de enskilda periodtalen
enligt effektivvärdeslagen i termokorset ej
alldeles motsvarar additionen i örat till ett
resulterande sinnesintryck. Det har visat
sig, att komplexa ljud bliva en smula
undervärderade relativt rena sinusformiga toner
vid objektiv mätning på ovan beskrivet
sätt. Saken är emellertid av mindre
betydelse i föreliggande fall, enär det vid
provningarna av signalintensitet från olika
telefonapparater endast gällt att få
relativ-mått på ljudstyrkor av en och samma
klangfärg.
Metoden har varit av värde vid
bedömning av detaljer i bakelitapparaten,
som äro av betydelse för signalljudstyrkan,
exempelvis gummifötternas höjd och hålens utförande
i bottenplåten.
Hjälpmedel för absoluta elektroakustiska mätningar
å telefonapparater.
a) Användning av termofon enligt Arnold och
Crandall.
Termofonen är konstruerad på följande sätt. I eri
behållare äro monterade tvenne remsor av guld (fig.
13). Dessa remsor genomlöpas av dels likström, dels
härå överlagrad växelström. Den mikrofon, som
skall prövas, kopplas akustiskt till termofonen.
Kopplingen skall göras så, att termofonkammaren
är helt och hållet tillsluten. Man kan med
kännedom om storleken av likströmmen och
växelströmmen genom guldremsorna, kammarens dimensioner,
Fig. 13. Det inre av en termofon.
trycket i dess inre och temperaturen beräkna det
akustiska trycket för den genom värmevariationen i
remsorna alstrade tonen. Om dimensionerna hos
kammaren äro små i förhållande till tonens
våglängd, kan det akustiska trycket anses vara
likformigt fördelat över hela kammarens volym. För
att utöka det frekvensområde, för vilket detta gäller,
fylles kammaren med vätgas i stället för luft, enär
ljudets fortplantningshastighet och våglängden för
ett givet periodtal äro ca 4 gånger större i vätgas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
