Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Insänt - Notiser - Litteratur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

46

TEKNISK TIDSKRIFT

3 MARS 1934

En dylik flimmerfotometer anskaffades för ett par år
sedan till tekniska högskolans belysningstekniska
laboratorium och har där använts vid alla mätningar, där
färgskillnad mellan ljuskällorna förefinnes. Med dess
hjälp har noggrannheten i hög grad ökats även vid
fotometrering av gasfyllda lampor i jämförelse med
normallampor av vakuumtyp. Noggrannheten blir lika stor
som vid fotometrering av exakt likfärgade ljuskällor.
Flimmerfotometern har även använts vid en hel del
undersökningar (leveransprov och vetenskapliga prov) på
lysrör.

Den i artikeln omnämnda metoden med filter är
däremot olämplig när det gäller ljuskällor med
diskontinuerligt spektrum. Även om man använder ett stort
antal filter fördelade över hela området kan det hända,
att vissa kraftigt lysande linjer komma i ytterkanten av
eller mellan filtren och därför mer eller mindre
försvinna och bli borttappade vid jämförelsen. Vid så
smala filter att de ge likhet i färg blir ljustätheten så
låg att fotometreringen blir tröttande och behäftad med
stora fel. Filtermetoden blir därför otillförlitlig och är
dessutom synnerligen tidsödande och obekväm. Den
blir, om den skall ge någon grad av noggrannhet,
närmast jämförbar med spektralfotometreringen, som ger
utmärkta resultat och en hel mängd fysikaliska
upplysningar om de olika ljuskällorna, men som icke ger några
direkta hållpunkter för ljuskällornas lämplighet och
godhet för belysning, dvs. för att möjliggöra ett gott seende
med mänskliga ögon.

Tillsvidare finnes därför ingen bättre och bekvämare
anordning än flimmerfotometern, när det gäller att
undersöka och bedöma olikfärgade ljuskällor, speciellt
lysrören.

De vid tekniska högskolan redan utförda
undersökningarna på lysrör av olika slag ha till fullo bevisat
betydelsen och värdet av mätningar och kontroll på dessa
ljuskällor. På detta område kan resultaten beträffande
ljusutbyte bli mycket varierande. Man har ingen
säkerhet för att ljusutbytet icke stannar långt under de i
artikeln angivna siffrorna, vilka äro så höga att de
knappast uppnås med tekniskt användbara anordningar. Det
gäller vid ljuskällor mer än eljest att skydda sig mot
fantasiuppgifter och oklara uttryck, vilka lätt bilda en
riklig flora, när icke rationella leveransprov och
objektiv kontroll beskära dylika tendenser. Det är därför av
stor betydelse att ordentliga provningar av de nya rören
genom flimmerfotometrering genomföras, ty det kommer
att hålla marknaden sund och bli en kraftig hävstång
för en lycklig utveckling av dessa nya ljuskällor, som
borde kunna erbjuda stora möjligheter till höjande av
ljusproduktionens verkningsgrad över det fåtal procent
där den än så länge håller sig. Sten Velander.

NOTISER

Normer för banmotorer hava av E. S. K:s utskott för
elektrisk banmateriel utarbetats och föreligga i
korrektur, som på begäran tillhandahålles intresserade genom
Svenska teknologföreningen och Sveriges
elektroindustriförening.

Det svenska förslaget ansluter sig i huvudsak till de
i oktober 1933 antagna IEC-normerna för banmotorer.
Avvikelserna hänföra sig dels till
uppvärmningsbestämmelserna, i det att den på italienskt initiativ i
IEC-normerna intagna specialtabellen för högre
omgivningstemperatur slopats, dels till några detaljer, vilkas
utformning i de internationella normerna synts mindre
lycklig. Bl. a. hava de alltför omfattande
kommuteringsproven något förenklats. Tiden för rusningsprov
har i överensstämmelse med SEN 3 fastställts till 3
min. och även några andra bestämmelser hava
anpassats efter maskinnormerna, där så utan olägenhet
kunnat ske. I fråga om verkningsgrad och förluster
hänvisas t. v. i tillämpliga delar till SEN 3; förslag om
särskild behandling av detta kapitel med hänsyn till
banmotorer har inom IEC ännu ej lett till resultat,
varför normerna på denna punkt eventuellt få framdeles
kompletteras.

Det värdefullaste i det föreliggande förslaget
utgöres av bestämmelserna för temperaturstegring och
överbelastningsförmåga (kommuterings- och startprov).
Internationell enighet på dessa för såväl fabrikanter
som förbrukare viktiga punkter har krävt ett mycket
omfattande arbete, däri ingått upprepade remisser till
internationella järnvägs- och spårvägssammanslutningar
samt olika länders järnvägsförvaltningar, dels direkt,
dels genom en för detta ändamål bildad kommitté vid
sidan av IEC, "comité mixte".

ESK:s utskott för banmateriel, som räknar ett 10-tal
medlemmar, varibland 4 representanter för
spårvägsföreningen, 2 för järnvägsstyrelsen, 2 för den
tillverkande industrien, samt 1 vardera för elektriska
inspektionen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, har
bedrivit sitt arbete i intim kontakt med IEC:s kommitté för
elektrisk banmateriel, i vilken Sverige har en medlem,
samt "comité mixte", där Sverige ävenledes är
representerat.

Eventuella anmärkningar till det föreliggande
förslaget torde delgivas undertecknad, ordförande i utskottet,
före den 1 april, varefter de komma att diskuteras i
samband med förslagets slutbehandling.

J. Körner.

LITTERATUR

Kurzwellenausbreitung in der Atmosphäre, av K.
Försterling och H. Lassen (Institut fur Theoretische
Physik und Institut für Technische Physik der
Universität Köln).

Arbetet ingår som en tjogtalet sidor stark artikel i
"Hochfrequenztechnik und Elektroakustik", Heft 5,
Band 42, November 1933 (Jahrbuch der d. T. i senaste
dräkt) och har stort intresse som sammanfattande
översikt av vår nuvarande kännedom om
utbredningsmekaniken för korta radiovågor. På grund av hithörande
litteraturs nästan fantastiska ansvällning är varje
auktoritativ översikt särdeles välkommen.

På sin tid utkom P. O. Pedersens förnämliga arbete
"The propagation of radio waves", Köpenhamn 1927,
där vågutbredning i joniserad och magnetiserad
materia samt tillämpning på radiovågorna, utgående från
då kända empiriska data, framställdes på ett mycket
trevligt sätt, låt vara att de yttersta slutsatserna och
den praktiska tillämpningen kommit litet för tidigt, så
att man numera inte frestas att taga räckviddstabellerna
m. m. allt för mycket på kornet. Vid genomgången av
Försterling och Lassens artikel, en liten bok för sig,
undgår man ej att sakna varje hänvisning till Pedersen,
som väl i mycket dock fått stå som förebild och
jämförelsenorm.

I synnerhet de första sidorna, som handla om
atmosfärens elektriska egenskaper på stora höjder
(motsvarande kapitel hos Pedersen omständliga) äro utan
tvivel högst välskrivna. Man bör ej neka sig
betraktandet av vidstående fig. (hämtad ur artikeln), vilken
klart återger jonisationstäthetens beroende av höjden
över jordytan för en atmosfär av syre, kväve eller väte.
En var av ingredienserna har sin "skikthöjd", och man
får därför väsentligen ett undre (O₂, N₂) och ett övre
(H₂) skikt med jonisationsmaximum på mycket olika,
till någon del av gastätheterna bestämda höjder. I
synnerhet när det gäller magnetiska fenomen vid
mycket höga frekvenser, äro joner med materiell kärna
väl tunga att tråda dansen, och det är då påfallande,
huru väl H₂-skiktet med dess ganska fria elektroner vid
ifrågavarande utomordentligt ringa materietäthet kom-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1934e/0048.html

		Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 46 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|