Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Föreningsmeddelanden - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modern konstruktion inom vetenskap, teknik och i
hemmen.
Fotocellerna äro av följande tre typer: alkaliceller,
spärrskiktceller och motstånds- eller selenceller, varav
de två förstnämnda hava största betydelsen.
Föredragshållaren visade ett flertal kopplingsschemor för olika
slag av fotocellförstärkare arbetande som
likströms- eller växelströmsförstärkare, i vilket senare fall
växelströmmen alstras genom sönderhackning av ljusstrålen.
Särskilt intryck på referenten gjorde meddelandet om
att förstärkare kunna anslutas direkt till
växelströmsnät utan mellankoppling av likriktare för anod eller
glödström.
Sedan ingenjör Hedberg demonstrerat tvenne
anläggningar för tjuvalarm från Bergman & Beving och
L. M. Ericsson med fotoceller och strålkastare från den
tyska firman Visomat, behandlades olika slag av
anläggningar för tjuvalarm jämte åtgärder för att förhindra
fusk med alarmanläggningar. Så kan man t. e.
förhindra att en tjuv med en ficklampa sätter en
tjuvalarmanordning ur funktion antingen genom en
anordning med koncentriska fotocelltuber eller genom
avhackning av ljusstrålen och avstämning av tillhörande
förstärkare på avhackningsfrekvensen.
En intressant användning av fotocellen för
räkneändamål är den laxräknare, som uppsatts i laxtrappan
vid Norrfors kraftverk. För denna och andra
räkneanordningar har man infört två ljusstrålar och en del
reläer, varigenom riktad räkning erhålles, så att t. e.
trästockar och andra föremål, som flyta med strömmen,
ej påverka räkneverket.
Som bevis på fotocellernas driftsäkerhet nämndes att
de användas i kombination med reläer för tändning av
fyrbelysningen i Newyorks hamn. Mindre som bevis
på fotocellapparaturens förträfflighet och mer som
illustration till amerikansk statistik i reklamens tjänst
omtalades, att antalet kuggningar nedgått med 22 % i en
skola i Alabama, där automatisk tändning av
belysningen införts. Fotocellreläerna kunna vidare användas
för rökgaskontroll, brandalarm, kontroll av grumlingen
i vätskor, färgkontroll, sortering av t. e. cigaretter m. m.
Slutligen angav föredragshållaren som sin
uppfattning, att fotocellen med största sannolikhet komme att
införas på ett flertal andra områden än de här anförda,
då den erbjuder snart sagt obegränsade tekniska
möjligheter till lösning av svåra problem.
Aftonens andra föredrag över ämnet: "Apparatur för
automatisk tidgivning och utsändning av meddelanden"h
ölls av civilingenjör CURT AHLBERG. Sedan ungefär ett
halvår har i Stockholms namnanropsstation uppsatts
en maskin, som automatiskt svarar en uppringande
abonnent "noll", varigenom telefonisterna besparas
besväret att upprepa detta räkneord tusentals gånger om
dagen.
Denna maskin är av L. M. Ericssons fabrikat och
utgör en försöksinstallation, som nu vidare utvecklats
att omfatta även andra typer talmaskiner av mer
komplicerat utförande för längre meddelanden och för
automatisk tidgivning. Dessa maskiner bygga på en ny
metod för ljudreproduktion, vartill principen hämtats
från IjudfilmsteKniken, ehuru utformningen av praktiska
skäl blivit väsentligt annorlunda. Talmaskiner, som
grunda sig på användningen av grammofonskivor eller
Poulsens elektromagnetiska stålbandstelefon hava
tidigare använts, men dessa metoder hava bägge sina stora
nackdelar. I Rom och Paris finnas talmaskiner
baserade på användningen av ljudfilm i drift, men här
användes vanlig smalfilm uppklistrad i remsor på en
transparent eller reflekterande cylinder.
I L. M. Ericssons talmaskiner användes planfilm
som i form av en cirkulär skiva roterar mellan en strål-
kastare med optik och en fotocell. Ljudet är intalat
i ett ringformat band för 1 sekunds- och ett
spiralband för 20 sekundsmeddelanden. Skivan drives runt
med en hastighet av 1 varv/sek, av en motor för 24 V
som samtidigt tjänstgör som omformare för
anodspänning 150 V till fotocellförstärkaren. För det fall
att flera abonnentledningar skola anslutas till
apparaten, t. e. 15 st, väljes utgångsimpedansen för
förstärkaren mycket låg, ca 5 ohm, så att förstärkaren verkar
som en kortslutning mellan ledningarna, varigenom
direkt trafik mellan olika abonnenter förhindras.
Utgångseffekten måste emellertid samtidigt vara rätt hög,
ca 50 mW, vilket lätt går att realisera.
Av talmaskiner finnas tvenne typer, den ena för
kortare meddelanden av t. e. 1 sekunds varaktighet, t. e.
nollmaskinen, och den andra för längre meddelanden,
upplysningar till allmänheten m. m. Den senare typen
är försedd med en excenteranordning, vilken driver
belysningsanordningen i radiell riktning in mot
filmskivans centrum, så att ljudspiralen hela tiden träffas
av ljusstrålen.
Samma anordning återfinnes även på den s. k.
tidgivningsmaskinen, av vilken en utmärkt modell
demonstrerades i drift. Denna maskin är avsedd att
automatiskt angiva vad klockan är. Maskinen är försedd
med fem filmskivor, två för timangivning och tre för
minutangivning, vartill kommer ytterligare en filmskiva
om dessutom var 10:de sekund skall angivas. De olika
timmarnas nummer äro intalade på koncentriska
ljudband och belysningssystemen jämte fotocellerna
förskjutas automatiskt med hjälp av en
utväxlingsmeka-nism, driven av motorgeneratorn. Denna är i sin tur
synkroniserad med ett normalur, som t. e. utsänder
minutimpulser. Alla erforderliga fotoceller äro
parallellkopplade till en förstärkare och in- och urkopplingen
av de olika tidangivningarna timmar, minuter och
sekunder sker medelst enkla, optiska slutare,
manövrerade från skivaxeln.
Demonstrationen av tidgivningsmaskinen lyckades
synnerligen väl, och auditoriet uppskattade livligt den
precision med vilken tiden angavs, i all synnerhet som
överensstämmelsen med föreningslokalens klocka var
mycket god.
De bägge föredragshållarna avtackades av
ordföranden och ett i hög grad intresserat auditorium. Härefter
framställde ingenjörerna Elliot, Olsson, Åsander och
Block vissa frågor till föredragshällarna samt lämnade
professor Weibull några intressanta meddelanden om
användningen av fotoceller för upptagande av
spännings- och töjningskurvan vid stötbelastning av
gummiblock samt för undersökning av kornstorleken hos
kiselkarbidpulver. Vidare diskuterades frågan angående
driftsäkerhet och hållbarhet hos alkali- kontra
spärrskiktfotoceller.
Sammanträdet var besökt av ca 100 medlemmar och
avslutades på sedvanligt sätt med supé och samkväm.
H. Sy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
