- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Otto Stålhane: Några synpunkter rörande konstruktion av elektriska ångpannor av elektrodtyp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELEKTROTEKNIK


2 JUNI 1934
91

illustration placeholder


Fig. 9. Lågspänningspanna.

det, vilken, som nämnt, vid lämpliga
anordningar kan uppgå till 100 %
och mera. Har man tillgång till
destillerat matarvatten, kan man ju
komma till högre motstånd och
sålunda ännu högre spänningar, men då
växer i stället faran för korrosion.

I varje elektrodpanna alstras som
bekant genom elektrolys av
pannvattnet, trots att man använder
växelström, ej obetydliga mängder
knallgas. Vid 50 perioder uppgår sålunda
knallgasbildningen till
storleksordningen 5 mg per ampère-timme, men
varierar betydligt med
elektrodmaterialet och andra faktorer. Man har
uppställt olika hypoteser som
förklaring till huru korrosionen å järn
uppstår vid rent vatten som
innehåller fritt syre. Ingenjör Halvard Liander har
vid Elektrovärmeinstitutet gjort en mycket
fullständig utredning om dessa förhållanden, som hittills
ej publicerats, men som finnes tillgänglig i
institutets 10-årsbok. Enär meningarna bland olika
forskare äro ganska isärgående rörande dessa
korrosionsförlopp, skall jag här endast framlägga
ett par hypoteser angående huru syret anses kunna
medverka till korrosioner, vilka förefalla ganska
plausibla.

Man kan sålunda tänka sig, att i ett pannkärl av
vanligt götjärn innehållande relativt rent, kemiskt
neutralt vatten, fria joner av 3-värdigt järn, ferrijoner,
kunna förekomma i viss om än ringa mängd. När
dessa närma sig en ren järnyta, lösa de ut järn ur
denna under bildande av ferrojoner, som i närvaro av
syre omvandlas till ferrijoner. Men emedan närvaro
av alkali i hög grad nedsätter mängden fria ferrijoner,
kan sålunda en alkalitillsats hindra eller åtminstone
avsevärt minska anfrätningen.

En annan förklaring till rostningen är följande.
Genom inverkan av det i pannan ständigt nybildade
syret oxideras vissa partier av järnytan, vilka partier
då komma att verka katodiskt gent emot andra
partier av järnytan, där syrehalten av någon anledning
är lägre. Man kan t. e. tänka sig en lägre syrehalt
i gropar och ojämnheter i järnytan, dit det kräves
längre tid för syret att diffundera in än till den
övriga järnytan, och där sålunda järn kommer att
utlösas i form av ferrojoner. Dessa diffundera ut ur
gropen, omvandlas till ferrohydroxid, som av syret
omedelbart oxideras till ferrihydroxid, som utfälles.
Genom syrets medverkan kommer sålunda att ske en
kontinuerlig utfällning av rost, varvid järnet utlöses
just ur groparnas botten - resultatet blir gravrost,
som så småningom kan föröda hela pannkärlet. Man
kan mycket väl tänka sig, att rostbildning kan ske
samtidigt enligt båda dessa förlopp. Även vid det
sistnämnda rostningsförloppet kan korrosionen
motverkas genom att bibringa vattnet en viss alkalitet.
Denna försvårar nämligen utfällning av väte på
katodytorna och minskar därjämte lösligheten av de
bildade hydroxiderna. Vid rent vatten insätter denna
röstning till en början mycket långsamt, men ökas
hastigt när groparna fått ett visst djup. Det kan
sålunda dröja flera år innan denna korrosion, som till
en början döljer sig under det bildade rostlagret,

illustration placeholder


Fig. 10. Pannor med förträngningskroppar.

kommer till synes, men därefter kan en fullständig
förstöring äga rum inom relativt kort tid.

Genom tillräcklig alkalitet hos pannvattnet kan
sålunda rostbildning, om inte direkt förhindras, så i alla
händelser nedbringas till en obetydlighet. Teorien
har visat och erfarenheten bekräftat, att, för att ernå
ett effektivt skydd mot dylik syrekorrosion, bör
pannvattnet, om pannan matas med destillat, givas en
alkalitet som motsvarar ett pH-värde av minst 12
(mätt vid rumstemperatur). Och den tyska
Vereinigung der Grosskesselbesitzer föreskriver också, att
vid eldade pannor, där syretillförseln dock är
väsentligt mindre än vid de elektriska, natrontalet i
pannvattnet under vanliga förhållanden ej får understiga
400, men ej heller, med hänsyn till sodaskörheten,
överstiga 2000. Vid matning med enbart kondensat
och destillat gälla värdena 200 resp. 1 000. Då det vid
de enkla elektrodpannorna vid högre spänningar är
viktigt, att pannvattnets motstånd ej onödigt sänkes
genom överflödig tillsättning av dylika
skyddsalkalier (för att undgå pannsten användes vanligen
natriumhydrat och -fosfat) kan det vara av intresse att
veta, att den lägsta alkalihalt, vid vilken ett
tillfredsställande rostskydd erhålles vid närvaro av syre,
motsvarande natronvärdet 200, medför ett specifikt
ledningsmotstånd hos pannvattnet av storleksordningen
1 000 ohm per cm-kub vid 18°, som vid 183°,
motsvarande 10 atö, sjunker till ca 150 ohm. Även häruti
ligger sålunda en svåröverkomlig gräns för den
spänning, för vilken den enkla elektrodpannan lämpar sig.
Firman Zander & Ingeström uppger emellertid, att
de funnit utvägar att kunna använda den enkla
elektrodpannan för spänningar upp till 10 kV, och
det skall bli av synnerligen stort intresse att erfara
resultaten av provningen av en panna av denna typ,
som nyssnämnda firma inom kort skall leverera, och
som inom ett pannkärl skall upptaga 15 000 kW
trefasström vid en spänning av 10 kV och ett ångtryck
av 12 kg.

Vi övergå nu till pannor med förträngningskroppar,
där man beträffande beräkningen är på något
säkrare mark. Så vitt jag vet utfördes den första
pannan av denna typ av Brown-Boveri, och visas
schematiskt å fig. 10, typ I. Elektroden omgives av ett
höj- och sänkbart rör av kvarts, som i sidled
begränsar de från elektroden uppåt och nedåt utgående, vid
lägsta belastning ungefär lika långa strömbanorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free