Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygdsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning - T. Strömberg: Om verkningsgradsnomogram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120
TEKNISK TIDSKRIFT
4 AUG. 1934
Fig. 12 återger resultaten med ett system med
garanterad inställning av ± 3,5 grader.
Sedan ett 10-tal år har inom svenska marinen
selsynsystem enligt holländska firman Hazemeyer
varit i bruk. Grundprincipen av detta system
framgår av fig. 13. Här användes en tvåspolig stator
med trefältlindad rotor. Samma firma har även
levererat differentialgivare.
En återblick över orderapparaternas utveckling
visar i flera avseenden, att konstruktionen
ursprungligen var förbehållen artillerispecialisten med eller
utan biträde av den elektrotekniske fackmannen.
Detta utesluter givetvis icke att apparaterna fyllde
sin uppgift och i viss utsträckning fortfarande kunna
vara i bruk. Allt efter den större fordran artilleriet
emellertid uppställde, har den elektrotekniske
fackmannen fått ett större inflytande och
artillerispecialisten har mera blivit den direktivgivande.
Apparaternas fullkomning torde därför i stor
utsträckning få tillskrivas den elektrotekniska sakkunskapen.
En modern artillerieldledning uppbygges i
huvudsak med följvisarapparater. Jämsides med dessa
erfordras dock apparater åsyftande vissa bestämda
handlingar. Alla dessa erforderliga apparater jämte
viss optisk utrustning ävensom den elektriska
förbindelsen, benämnes inom svenska flottan för en
"centralriktanläggning".
En centralriktanläggning är ganska omfångsrik.
Förutom följvisarapparater för den direkta
förbindelsen och erforderliga hjälpmedel å däck, finnas
invecklade instrument och mekaniska anordningar.
(Forts.)
OM VERKNINGSGRADSNOMOGRAM.
Av T. STROMBERG.
Bland alla de garantier, som en spekulant på
elektriska maskiner eller transformatorer avfordrar
en tillverkare, intaga verkningsgradsgarantierna en
obestridlig rangplats. Önskemålen äro därvidlag
mycket skiftande. En vanlig fordran, åtminstone för
större maskiner, är att verkningsgraden garanteras
vid Vi, 3/4, 1/2 och 1/4 last. Men en synkrongenerator
t. e. kan ju köras med olika värden på effektfaktorn
och vid olika spänningar, och då kan också antalet
verkningsgarantier växa i oroväckande grad.
Arbetet med uträkning av alla dessa verkningsgrader
blir då ganska betungande, ty som bekant är
addition, som ju rikligen ingår vid dessa slags räkningar,
ett av de besvärligaste räknesätten. Det är därför
icke underligt att beräkningsingenjören ser sig om
efter hjälpmedel vid dylika arbeten.
Ett mycket enkelt och användbart nomogram för
beräkning av verkningsgraden hos transformatorer
finnes sedan flera år tillbaka. Det är publicerat av
ing. B. Renborg i Aseas tidning 1924 sid. 47 och
hade då varit i användning något år. Samma
nomogram finnes angivet av Jörgen Rybner i den danska
tidskriften "Ingenioren" 1925 sid. 501 tillsammans
med en ganska utförlig teori för nomogram i
allmänhet. Jag kommer i det följande att delvis begagna
mig av Rybners framställning. Först skall
emellertid verkningsgradsekvationen granskas närmare.
Början göres med synkrongeneratorer.
Verkningsgradsekvationen för en synkrongenerator.
Inför beteckningarna
P0 = konstanta förluster, omfattande järn- och
friktionsförluster.
Pk = mot strömmens kvadrat proportionella
förluster vid l/1 last, omfattande ohmska
förluster i statorlindningen inkl. tillsatsförluster
vid belastning.
Pm= förlusterna i magnetströmkretsen, event,
seriemotstånd inräknat, vid 1/i last och cos 99 = 0,8.
Ps = fullasteffekten i kVA.
Matarens förluster tagas icke hänsyn till, de skola
enligt svenska normerna SEN3i icke medräknas.
Verkningsgraden vid 1/1 last och cos <p - 0,8
beräknas ur ekv.
* = ioo.^_____p’!os^___^
Magnetiseringsförlusterna variera med belastningen
och fasförskjutningen. Vi skola alltid utgå från
förlusterna vid 1/± last cos q> = 0,8 och vid en
godtycklig belastning, kännetecknad av belastningsfaktorn
a, och vid en godtycklig fasvinkel sätta
magne-tiseringsförlusterna = F(a, <p)Pm> Detta definierar
funktionen F (a? 9?)- Verkningsgraden vid en
godtycklig belastning och fasvinkel är då
q Ps cos 99
Dividera med Ps cos
= 100 –– -
Inför beteckningar på de procentuella förlusterna,
definierade av ekvationerna
Po =-,
Pt =1
Ps COS (p
100 Pt
Ps COS <p
p ––––––-L
Ps COS (p
. = 100–_________?-
, Po , ? P*
« + Tnn + «
100 ’ 100
Efter hyfsning erhålles
Po + «2^ + F(*,<p)pm + 100a(l - ^°-) = 0. (1)
Motsvarande ekvation för en transformator saknar
magnetiseringstermen; den är alltså
P0 + a?pk+100a
(i - -0-) = o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
