Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 8. Aug. 1934
- T. Strömberg: Om verkningsgradsnomogram
- Nya framsteg på rundradioområdet med överföring på ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om vi här räkna de procentuella förlusterna på den
tillförda effekten, blir den slutliga
verkningsgradsekvationen
100) = O
Nomogram för lösning av denna ekvation
konstrueras på samma sätt som förut. Funktionen JF1(a, <p)
bör bli ungefär densamma som för generatorer.
Tillämpning på likströmsmaskiner.
Förlusterna i en likströmsmaskin särskiljas i 3
grupper:
1. Konstanta förluster.
2. Mot strömmens kvadrat proportionella förluster.
3. Mot strömmen proportionella förluster.
Vi beteckna dem vid l/i last med P0, P2 och P±.
Verkningsgraden för en likströmsgenerator vid en
godtycklig belastning « är då
= 100–
aP
- 100–––-^–––^
De procentuella förlusterna definieras av
ekvationerna
p _ 100 P0
_ 100 F2
^2= p-
__ 100 ^
Pi–p-
Slutgiltigt erhålles
100
o (l-
Vanligen är p^ mycket mindre än p<2.
sade att skriva hjälp variabeln
Om det pas-
= a
0,75,
skulle verkningsgradsnomograrnmet bliva detsamma
som för en synkrongenerator. Variationen i 2 blir
emellertid då ganska stor, varför en annan exponent
för a är att rekommendera. Det är nämligen en stor
fördel att få 2 sä, nära konstant som möjligt.
Samma nomogram kan även användas för
enankar-omformare, som arbeta med konstant effektfaktor.
För likströmsmoforer skulle man med samma
approximation som förut kunna skriva
verkningsgradsekvationen
Po + a2 p2 + a p, + a (i, - 100) = O
Nomogrammen konstrueras på samma sätt.
För såväl synkronmaskiner som likströmsmaskiner
är det sålunda möjligt att konstruera enkla,
användbara Verkningsgradsnomogram. För sådana
maskiner däremot, för vilka effektfaktorn varierar med
belastningen på ett sätt, som icke låter uttrycka sig med
någon lag, lika för alla typer, kan man knappast vänta
sig, att ett lämpligt nomogram skall kunna konstrueras.
NYA FRAMSTEG PÅ RUNDRADIOOMRÅDET MED ÖVERFÖRING ÖVER LEDNINGAR.
Vid rundradiodriften överföras de från mikrofonen
upptagna och till elektriska svängningar omvandlade
tal- och musikprestationerna alltid över trådledningar
till sändaren. Endast reportage göra ibland ett
undantag, i det man ofta begagnar sig av kortvågsändare för
att överbrygga en delsträcka. Överföringsledningarna
äro icke alltid blott korta förbindelsestycken, såsom t. e.
från själva studiorummet till den i samma byggnad eller
i dennas närhet anordnade sändaren, utan mycket ofta
måste de överspänna stora distanser, som t. o. m.
överstiga det normala strålningsområdet för en stor sändare.
Programutbyten mellan sändarna tillhörande en
sändaregrupp eller gemensamhetsutsändningar från ett lands
alla sändare utgöra regeln, och härvid rör det sig om
distanser av flera hundra, ja t. o. m. flera tusen
kilometer, under det att ännu större distanser förekomma
vid internationella överföringar. Just i det sistnämnda
fallet gäller det nästan uteslutande förstklassiga
prestationer, vilkas överföring måste genomföras på ett
tillförlitligt, gott och störningsfritt sätt, något som endast
kan åstadkommas med tillhjälp av trådledningar.
Då luftledningar i hög grad påverkas av atmosfäriska
och andra störningar, användas som säkraste och
störningsfriaste väg uteslutande telefonkabelledningar för
dylika överföringar. Under det att man för dessa
ändamål i många länder måste förlägga specialkablar, hava
dessa förhållanden redan från början legat rätt
gynnsamt till i Tyskland. Det bästa möjliga resultatet
erhålles här genom den i alla interurbankablars centrala
del inbyggda fyrskruven, som utgöres av fyra från
varandra isolerade ledningstrådar, vilka genom en särskild
blymantel äro avskärmade gent emot de övriga
ledningstrådarna. Dessa fyra ledningar, ursprungligen
avsedda för mätnings- och speciella ändamål, äro icke
utsatta för störningar, i synnerhet är de övriga
ledningarnas överhörningsdämpning mycket hög gent emot dessa
fyra ledningstrådar. Numera använder man dessa fyra
trådar för rundradioöverföringar. Inom telefontekniken
är en överföring av frekvenser upp till ungefär 2 400
Hz tillräcklig för en god förståelse, däremot måste man
för goda tal- och musiköverföringar vid rundradion
kunna överföra frekvenser upp till 6 000 Hz. Denna
betingelse uppfylles, ty dessa kabeltrådar hava en
gränsfrekvens av ungefär 9 500 Hz och nyare kablar t. o. m.
en så hög gränsfrekvens som 11 500 Hz. För den
distorsionsfria överföringen är det viktigt, att för alla
frekvenser ledningsdämpningen är lika stor och att vid
mycket långa överföringsledningar den avvikande
fortplantningshastigheten (faslöptiden) utjämnas.
Kabelledningarnas dämpning upphäves sektionsvis genom
förstärkare. I dessa förstärkare utjämnas samtidigt de
olikartade dämpningsvärdena, dvs. ledningarnas
distorsioner upphävas. Genom denna distorsionsutjämning
ernås, att vid äldre kablar ett praktiskt taget
distorsionsfritt frekvensband av från 50 till 6 400 Hz och vid
nyare kablar ett sådant av från 30 till 8 000 Hz överföres.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0126.html
