Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 125 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Nya framsteg på rundradioområdet med överföring på ledningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För att kunna erhålla en bättre överblick beskrives nu i
korthet anordningen av en i Tyskland existerande
rundradiofjärröverföringsledning.

Från mikrofonen i studiorummet framföres en kort
ledning till mikrofonförstärkaren och härifrån en lokal
kabel till den första förstärkarestationen
(knutpunktstationen). Därefter följa de egentliga
interurbankabelledningarna och slutligen lokalledningen, som förbinder den
sista förstärkarestationen med själva sändaren. Å den
första förstärkarestationen befinner sig en



Fig. 1. Kopplingsschema för nivåskrivaren.

rundradiohuvudförstärkare med eventuellt flera extra förstärkare,
som möjliggöra de från mikrofonförstärkaren kommande
tal- och musikprestationernas överföring samtidigt på ett
flertal rundradio-överföringsledningar.
Interurbankabelledningen går nu till mellanstationer, av vilka de, som
icke utsända något program, endast hava
rundradio-huvudförstärkare, under det att de stationer, från vilka
andra ledningar avgrena, dessutom äro försedda med
extra förstärkare. Från den sista förstärkarestationen
framföres lokalledningen över sändareförstärkaren till
själva sändaren.

Ur anläggnings- och driftsynpunkt är det viktigt, att
samtliga huvudförstärkare, som användas inom samma
rundradionät, äro av samma konstruktion och hava
samma elektriska egenskaper. I Tyskland äro de så
konstruerade, att distorsionen upphäves i ett kabelfält av
72,5 km längd (genomsnittskabelfältlängd). I fall ett
förstärkarefält icke skulle gå upp till denna normallängd,
inkopplas en kabelförlängningsledning (ett artificiellt
kopplingsorgan, som är så konstruerat, att det uppvisar
det felande kabelstyckets samtliga elektriska
egenskaper), för att komplettera respektive kabelsektion till
sina elektriska värden så, som om den vore av
normallängd. Om förstärkarefältets längd överstiger den
normala, återställes den normala dämpningen medelst den
i förstärkaren förhandenvarande
överskottsförstärkningen. För lokalledningarna (kablar) har av tyska
rikspostförvaltningen normallängden fastställts till 10
km och som utjämningsorgan tjäna här
lokalkabel-förlängningsledningar, som kunna förändras i sektioner om
2 km.

Den erforderliga överföringskvaliteten uppnås med
hjälp av olika specialanordningar. Å såväl sändare- som
å mottagarsidan utjämna lokala anordningar
lokalledningens distorsioner. De extra förstärkarna hava vid
fördelning på flera ledningar uppgiften att leverera den
erforderliga elektriska effekten för ifrågakommande
tillhörande ledning. I och för en ytterligare noggrann
distorsionsutjämning av överföringsledningarna mellan de
olika förstärkarestationerna samt även mellan dessa och
knutpunktstationerna har man dessutom inkopplat
särskilda lednings- och temperaturutjämnare. Inom ett
normalt förstärkarefält av 72,5 km längd uppstår
för det för överföring avsedda frekvensbandet av
50 till 6 000 Hz vid en temperaturvariation av 10 °C en
extra dämpningsdistorsion av 0,1 neper. Det kan
således förutom restdämpningen mellan sommar och
vinter vid en ledningslängd av t. e. 10 förstärkarefält (725

km) inom området från den lägsta till den högsta
överföringsfrekvensen uppstå en dämpningsvariation av
mera än 2 neper. Då, såsom ovan omnämnts, nu för
tiden avsevärt större överföringsdistanser förekomma,
måste för dessa ytterligare utjämningskopplingar
anordnas. Dessa utgöras av temperaturkompensatorer i
form av variabla artificiella ledningar.
Distorsionsutjämningen av hela ledningssystemet genomföres vid
20 °C. Den vid 10 °C och vid 0°C ytterligare
tillkommande dämpningsdistorsionen upphäves då i praktiken
genom lämplig inställning av
temperaturkompensato-rerna.

Detta ovan beskrivna omfångsrika ledningssystem
skall nu alltid arbeta tillförlitligt. På grund härav
övervakas det ständigt och kontrollprovas ofta genom
särskilda mätningar. De härför erforderliga mät- och
övervakningsinstrumenten utgöra fasta beståndsdelar av
totalanläggningen. Viktig är framförallt mätningen av
driftsdämpningen och av överföringsnivån (mått för
spänningens storlek), vars normalvärde är 0,775 volt
(nivå 0). Den enklaste mätmetoden består däri, att
mellan de ifrågakommande ändstationerna ett stort
antal frekvenser, som sträcka sig över hela
överförings-området, förenas, och med dessa företagas då de olika
mätningarna efter varandra. Denna metod är
emellertid ytterst tidsödande, i synnerhet då det gäller det
stora överföringsområdet (frekvensområdet) av
rund-radioöverföringsledningär. Man har därför eftersträvat
att särskilt för radiointerurbanledningar så komplettera
de redan existerande apparaterna, att mätfrekvensernas
utsändning och deras mätning sker automatiskt. Detta
mål har nåtts genom framkonstruerandet av
automatiska mät- och övervakningsapparater.

Medelst den moderna mätapparaturen utsändas och
mottagas automatiskt och i kontinuerlig ordningsföljd
frekvenser mellan 30 och 10 000 Hz. Å CCIs (Comité
Consultatif International des Communications
Télé-phoniques å Grande Distance) konferens år 1931 i Prag
har för första gången en dylik av firman Siemens £
Halske konstruerad, automatisk apparatur
demonstrerats. Vid den därefter följande plenarkonferensen av
CCI fastlades de för dylika mätningar erforderliga



Fig. 2. Anordning av nivåskrivarstativet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>