Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 131 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - F. Dahlgren: Några äldre och nyare mätmetoder för bestämning av förluster hos strömriktare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1 SEPT. 1934

ELEKTROTEKNIK

131



Fig. 2. Effeklmätning med kompenserad wattmeter.

7) Wattmetrisk mätning med dubbla
strömtransformatorer. Vid bl. a. Brown Boveri, Baden,
användes en modifierad form av den ovan under 5)
beskrivna metoden. Kopplingen framgår principiellt
av fig. 2. Två och två anoder med 180° elektrisk
fasförskjutning mata samma
strömtransformatorkärna med sådan lindningsriktning, att
likströmskomposanterna upphäva varandra och
växelströmskurvan sålunda blir symmetrisk omkring nollinjen.
Spänningen måste härvid tydligen uttagas mellan
anod och nollpunkt, enär i annat fall en fiktiv effekt
mellan anodström och spärrspänning skulle
uppmätas. Metoden avser sålunda endast uppmätning av
den till ventilen lämnade effekten. De från
strömtransformatorns likströmsmagnetisering härrörande
olägenheterna ha här undvikits. Observeras bör dock,
att hälften av huvudtransformatorns sekundära
kopparförluster medtagas, enär under ena halvperioden
spänningen uttages från en fas, inom vilken intet
ohmskt spänningsfall finnes. Metoden synes dock i
första hand vara avsedd att användas i samband
med speciell provningstransformator med låga
sekundära förluster (se Archiv für Technisches Messen,
februari 1933).

De hittills angivna metoderna 3)-7) äro i första
hand avsedda för provrumsmässiga mätningar. 5)-
7) kunna dock givetvis tillämpas vid leveransprov,
under förutsättning att anodkretsarna äro
tillgängliga för inkoppling av mättransformatorer och
instrument. I det följande angivas några tillämpade
och föreslagna tillvägagångssätt för mätning av
ljusbågsspänningen utan något som helst ingrepp i
likriktarens strömkretsar. Dessa metoder hänföra sig
sålunda till ren spänningsmätning.

8) Spänningsmätning med kommutatorvoltmeter.
Anordningen, som framgår av fig. 3, innefattar en
synkronmotordriven kontaktgivare för mycket kort
kontaktintervall och med vridbart borstläge med
skalavläsning. Spänningen mellan anod och katod
intages över denna kontaktgivare till en voltmeter
med parallellkopplad kondensator, varigenom
erhålles en mätning av spänningen i viss inställbar punkt
av spänningskurvan. Anordningen är sålunda i
princip identisk med den för vissa maskinmätningar
sedan länge använda s. k. "Jouberts skiva". Såsom
framgår av fig. 3, anordnas avläsningen lämpligen
enligt nollmetod med hjälp av ett batteri och
för-skjutbar spänningsdelare, varigenom en
likströmsspänning motkopplas mätspänningen i kretsen. Det
med kondensator parallellkopplade instrumentet
utföres alltså såsom nollinstrument med stor känslighet
och seriekopplat skyddsmotstånd för grovinställning.
Mätningen enligt nollmetod kan givetvis ersättas
med direkt mätning, varvid dock måste anordnas
en omkopplingsanordning till känd
likströmsspänning i och för upprepad kalibrering under
provningens lopp. Nollmetoden torde dock ur alla
synpunkter vara att föredraga. Denna metod har vid
ett flertal leveransprov inom Stockholms
Elektricitetsverk använts med synnerligen gott resultat.
Överhuvud torde synkront roterande kontaktgivare
vara ett särdeles händigt medel för mätkretsarnas
befriande från den höga spärrspänningen.

9) Oscillografisk mätning med synkron
kommutator. Anordningen, som avser upptagande av
Ljusbågsspänningskurvan under arbetsintervallet, torde
ej kräva någon närmare förklaring. Det bör dock
påpekas, att kalibrering av oscillografens utslag
lämpligen bör utföras på provningsplatsen och i
direkt samband med själva provningen.

De båda senast angivna metoderna 8)-9) giva
tydligen som resultat endast själva
ljusbågsspänningen. Då man ej exakt vet formen på den
individuella anodens strömkurva under
arbetsintervallet, kan tydligen en noggrann förlustberäkning ej
utföras på grundval av enbart spänningskurvan.
Intet hindrar emellertid, att metoderna 8)-9)
samtidigt användas på spänning och ström, varvid
strömmen uttages från shunt eller möjligen
strömtransformator.



Fig. 3. Spänningsmätning med kommutatorvoltmeter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>