Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 135 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - R. Ch. A. Grey: Grunddrag av eldledning för fartygsartilleri och därmed sammanhängande frågor rörande fjärriktning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l SEPT. 1934

ELEKTROTEKNIK

136

pjäsen är riktad i fartygets längdriktning.
Sidriktningen kan anses förändras efter formeln

tg s = tg n X sin r
där s = sidriktändringen i grader,
n = terrängvinkeln " " och
r = rullningsvinkeln " "

Under en fullständig rullningsperiod upprepas
sidändringen s fyra gånger. Vidare antages tiden
för en fullständig rullningsperiod till 10 sekunder.

Uträkningen av sidändringen och maximala
sidrikthastigheten v vid 5° och 10° rullningsvinkel för
olika terräng vinklar är sammanförd i följande tabell:



I tabellen har även angivits det mot
maximihastigheten svarande antalet varv av riktveven under
antagande, att ett varv motsvarar 5° sidriktrörelse.
Av tabellen framgår, att oberoende av vevens
belastning sidändringen antager sådana värden, att
följande riktning för hand omöjliggöres.

En närmare behandling ger vid handen, att
följande riktning icke kan utföras för hand och
således skjutning icke företagas annat än för
rullningsvinklar under 5°, samtidigt som terrängvinkeln
icke får överstiga 60°.

Tydligt är, att ett sådant inskränkande av
luftvärnsskjutningar icke kan godtagas. För att med
vanligt lavettage kunna skjuta oberoende av
fartygets rullningsrörelse har man fått tillgripa
mekanisk riktning.

För mekaniseringen av sidriktrörelsen erfordras
en motor med tillräckligt moment. Sker
riktningen direkt från pjäsen - pjäsvis riktning -
kan riktaren direkt påverka motorns styrorgan. Vid
central riktning återigen skola styrorganen
påverkas från en i allmänhet vid instrumenteringen
placerad automatiskt verkande korrektionsanordning.
Denna anordning kallas vanligen
"koordinatomvandlare" eller blott "vandlare". Det teoretiska
underlaget för konstruktionen är följande:

Fartygets stampnings- och rullningsrörelser
överföras från ett stabiliseringssikte till två
kardanringar, av vilka den yttre är lagrad till fartyget.
Oberoende av fartygsrörelsen kommer härigenom
den inre ringen alltid att hållas i horisontalplanet.
Å denna ring finnes anordningar för inställning av
från räkneinstrumentet kommande skjutdata eller
koordinater, vilka alltid hänföras till
horisontalplanet. I en motsvarande anordning på det skeppsfasta
systemet sker omvandlingen i skeppskoordinater,
dvs. koordinater hänförda till pjäsernas
uppställningsplan. Vandlaren kan placeras antingen i
mekanisk förbindelse med ett stabiliseringssikte eller ock
med räkneinstrumentet.

Vandlaren utgör således huvudorganet för
stabilisering av vanliga skeppsfasta luftvärnspjäser och
stativ. Med frånseende av höjdriktändringen, vilken
icke föranleder direkta svårigheter för handdrift, blir
stabiliseringsrörelsen vid dessa pjäser en ren
sidriktrörelse. Man har även sökt lösa
stabiliseringsproblemet genom speciella konstruktioner, de så kallade
stabiliserade lavettagen och stativen. Denna
speciella konstruktion erfordrar ingen "vandlare", utan
stampnings- och rullningsrörelserna införas direkt till
pjäsen eller stativen. En konstruktion för endast
rullningsstabilisering av en avståndsmätare kan
anordnas enligt följande:

Egentliga stabiliseringsorganet, som här är förlagt
till stativfoten, består av följande huvuddelar. En
horisontell kardanring är genom två med fartygets
längdaxel parallella diametrala tappar lagrade i det
skeppsfasta stativets nedre del. Genom en
kuggbåge och lämpliga utväxlings- och fjärriktanordningar
följer kardanringen rullningsrörelsen från
exempelvis ett stabiliseringssikte. I kardanringen löper en
genom kullagring uppburen styrring, vilken genom
två diametralt motsatta tappar står i förbindelse med
stativets vridbara del. Den ena av dessa tappar är
förlängd för lagring av en kopplingsstång. I rät
vinkel mot denna tapplagring är en annan
kopplingsstång lagrad på en i styrringen inskruvad tapp.
Genom dessa kopplingsstänger överföres kardanringens
rullningsrörelse till själva avståndsmätarens
huvudaxlar. Avståndsmätaren är rörlig omkring dessa två
mot varandra vinkelräta axlar, vilka således komma
att ligga i ett plan parallellt med kardanringplanet.
Genom att komplettera kardanringen för
stampningsrörelsen erhålles ett fullständigt stabiliserat stativ.

I vandlaren bildade värden vidarebefordras till
pjäserna alltid på elektrisk väg genom givarsystem,
ett för sida och ett for höjd. Då vandlaren anslutes
direkt till räkneinstrumentet införes
stabiliseringsrörelserna genom kraftaggregat, vilka dirigeras från
stabiliseringsorganet.

Fig. 14 visar en schematisk framställning av
stabiliseringssikte direkt förbundet med ett stabiliserat
centralsikte. Bilden visar stabiliseringssiktets två
utföringsformer, med och,utan s. k. förstabilisering.

Det direkt stabiliserade riktinstrumentet -
centralsiktet - erhåller sin stabilisering från
stabiliseringssiktet. Förbindelsen dem emellan kan
antingen vara mekanisk, om de äro uppställda i
omedelbar närhet av varandra, eller elektrisk eller
hydraulisk, då avståndet är större.

Stabiliseringssiktet utgöres i allmänhet av två
vinkelrätt mot varandra riktade kikare. Den ena
avses för rullningsrörelsen och den andra för
stampningen. Genom rattar hållas kikarna mot horisonten.
Kikarrörelsen överföres till centralsiktets båda
kardanringar. Som hjälpmedel vid skymd horisont
kunna kikarna genom omställning riktas efter ett
horisontgyro eller efter en doslibell.

Erfarenheten har dock visat svårigheten att under
alla förhållanden för hand följa rörelsen. Med
anledning härav utföras stabiliseringssiktena numera
alltid med s. k. förstabilisering. Denna utgöres av
ett kraftigt horisontgyro, vilket på elektrisk eller
hydraulisk väg styr rullnings- och
stampningsmotorer direkt påverkande respektive riktorgan. Genom
riktrattar och kikare är det möjligt att justera för
gyrons yttre störningar. Riktarbetet med motordriven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>