Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - L. Dreyfus: Virvelströmsugnens senaste utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 OKT. 1934
ELEKTROTEKNIK
155
buchhandlung, Hanau 1933) samt en uppsats i
"Ståhl und Eisen" (1934, s. 77) satte oss i stånd att
ånyo upptaga frågan till prövning. Resultatet utföll
åter ogynnsamt för den 3-fasiga virvelströmsugnen.
Rohns ugn är en 1,5 ton-ugn för 37 perioder per sek.,
250 volt, 4200 amp., och cos cpmed = 0,15, vilket
motsvarar 270 kW aktiv och 1800 k Va reaktiv
effekt. ASEA står i begrepp att till Sandvikens
Järnverk leverera en 1,6 ton-ugn för l 000 perioder,
2 400 volt, l 650 amp. och cos q> = 0,1, motsvarande
390 kW aktiv och 3900 kVa reaktiv effekt.
Jämförelsen mellan dessa bägge ugnar talar ett så
tydligt språk, att den utan vidare förklarar vårt
ställningstagande. Figg. 3 och 4 visa Rohns ugn och
Aseas ugn i samma skala. Vid Rohns ugn har degeln
formen av ett halvklot, skarvat med en kort
cylindrisk krage. Ugnen är symmetriskt trefasig, och
varje fas intager 120° av omkretsen. Det
lamelierade oket med tre framspringande poler visas i fig.
2. Det har samma form och samma uppgift som
statorplåten vid en trepolig Scherbius-maskin.
Ugnsspolarna omgiva polkärnorna och fylla sålunda
samma plats och uppgift som magnetspolarna vid
Scherbius-maskinen. Deras form är dock så
tillvida olika, som den följer degelkalottens
rundning. Därigenom få spolarna formen av Sfäriska
trianglar med uttag i mitten för polkärnorna.
Såväl spolarna som de likaledes efter
degel-kalotten formade polerna hava sitt eget kylsystem,
bestående av ett stort antal parallellkopplade
kyl-rör. Framför polkärnorna anordnas till och med
två system, vilkas rör korsa varandra under räta
vinklar. Spolarna äro lindade i 12 eller 13 varv
med massiva kopparskenor av 15 X 12 = 540 mm2
area och kylrören äro här direkt pålödda på den
inre, mot degeln vända spolsidan. Vill man
kritisera konstruktionen utan ingående på elektriska
synpunkter, så kan man påpeka, att den är dyrbar och
så tillvida svag, som degelns och chargens vikt till
Fig. 3. Trefasig lågfrekvensugn enl. Röhn (l 500 kg).
stor del vilar på spolarna. Då dessa i och för sig
icke hava en gynnsam form för att upptaga och
överföra denna belastning, kräves omständliga
stag-ningsåtgärder.
I motsats till Rohns ugn gör Sandvikens ugn för
samma chargevikt ett mycket robust intryck. Den
cylindriska spolen är lindad med vattenkylda
kopparrör av 28 mm yttre och 16 mm inre diameter,
motsvarande en area av 415 mm2. Spolen står under
det koncentriska trycket av 11 lamellerade plåtpaket,
som bilda en tät krans kring spolen. 11 tryckfing-
Fig. 4. Tvåfrekvensugn (1600 kg).
rar, inmonterade på magnetiskt avskärmade ställen,
sammanpressa spolen i axiell riktning. Denna
konstruktion, inbyggd i ett robust plåtstativ, ger degeln
ett absolut säkert stöd. Särskilda åtgärder äro
vidtagna för att i fall av degelbrott närmast
degelbott-nen smältan måste träffa den kraftigt kylda spolen,
där den stelnar och själv plomberar den uppkomna
sprickan. Såsom vi se ligger spolens underkant icke
endast under ugnens botten utan även ett gott stycke
under chamottestenens överkant, som stöder degeln
och spolen. Den på så sätt uppkomna tätningen
mellan spole och sten infördes i samråd med
Sandvikens järnverks ingenjörer.
En jämförelse mellan bägge ugnstypernas
elektriska egenskaper kan lättast ges i form av en
tabellarisk översikt över ugnarnas huvudsakliga
mekaniska och elektriska data. Då Rohns publikationer
endast innehålla knapphändiga uppgifter (dessa äro
i den följande sammanställningen kursiverade), så
är det ju möjligt, att icke alla siffror äro fullt
korrekta. Därtill kommer att det vid Rohns ugn är
fråga om en ny konstruktion, varför vid senare
utföranden något gynnsammare siffror kunna väntas.
Men skillnaden mellan bägge ugnstyperna är i alla
fall i elektriskt hänseende så stor, att omdömet ej
kan rubbas genom smärre justeringar. Detta
framträder tydligast, om man jämför bägge ugnarna vid
samma till smältan överförd effekt P2 = 143 kW.
Högfrekvensugnen har då endast 26 % av
lågfre-kvensugnens elektriska förluster. Tack vare dess
höga elektriska verkningsgrad (81 % mot 52 %)
blir högfrekvensugnens effektbehov endast 177 kW
mot 273 kW för Rohns ugn, vilket slutligen har den
förbluffande följden, att bägge ugnarna förbruka
samma reaktiva effekt. Då denna effekt i bägge
fallen måste levereras av kondensatorbatterier, skulle
deras kVA-tal bli lika, men det lågfrekventa batteriet
skulle betinga minst 4 gånger högre pris.
Jag har meddelat denna jämförelse för att förklara,
varför vi alltid ställt oss skeptiska såväl mot våra
egna tidigare försök med bottenspolar som mot
Rohns senare konstruktion, vilken intager en
mellanställning mellan botten- och sidospolar. Man
befinner sig vid Rohns konstruktion i ännu svårare belä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
