Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1934 - L. Dreyfus: Virvelströmsugnens senaste utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 OKT. 1934
ELEKTROTEKNIK
157
Fig. 5 a.
Fig. 5 b.
Fig. 5. Smältans rörelse i Rohn-ugneii.
bli, att alla kemiska reaktioner förlöpa mycket
snabbt och avslutas med fullständig kemisk jämvikt
mellan slagg och smälta. För Rohns ugn uppges
färskningshastigheter av ca l, ,5 % C per timme vid
smältor med l % kolhalt eller hänfört till badytan
(63,5 dm2) : 0,3,5 kg C per timme och dm2 badyta.
Det belyser åsikternas snabba omslag, att man
ännu för ett år sedan med tillfredsställelse noterade
de stora högfrekvensugnarnas svaga badrörelse,
medan man numera med beklagande fastställer, att
högfr ek vensströmmen vid stora ugnar är absolut
oduglig såsom omröringsström. Vill man nämligen
i en större virvelströmsugn med cylindrisk spole och
degel alstra en kraftig turbulent badrörelse, så måste
man per cm spolhöjd använda bortåt l 250
ampérevarv. Varje cm2 av smältans cylindriska yta får då
genom elektromagnetiska repulsionskrafter ett
koncentriskt tryck
Denna tryckstegring lyfter smältans spegel i
ugnens medelzon
över den linje med vilken baclytan berör degeln. Det
uppstår en stark svallning. Den uppstigande
smältan lyfter slaggtäcket, detta styckas och smulas
sönder i mindre bitar, som sugas ner under smältan
och inom några minuter är badytan rensopad och
blank (fig. 6).
Emellertid kan nian ej åstadkomma detta fenomen
utan att sänka frekvensen. Med en strömtäthet
AS - l 250 amp.-varv per cm spolhöjd och med en
frekvens Vl = 1000 p/s skulle effektalstringen bli
alldeles för hög. Bakom varje cm2 av smältans
cylindriska yta skulle
p 1 uoöö) V i ooo ~~
127Watt
000/ y l UUU cm*
omsättas i värme, och detta är bortåt 3 å 4 gånger
mera än vad man har råd och användning för. Man
måste sålunda minska frekvensen till ungefär - å
. fi, dvs. 100 å 60 perioder, för att samtidigt erhålla
rätt effekt och rätt badrörelse.
Men betyder detta, att man helt och hållet kan
övergå till lågfrekvens, och vilket periodtal bör i så
fall väljas?
Om det funnes fall, där man alltid vill driva
virvel-strömsugnen med helt flytande insats av sådan
temperatur, att färskning och raffinering omedelbart
kari påbörjas, och om effektbehovet var känt och
alltid detsamma, så kunde man besvara frågan
angående den lämpligaste frekvensen och dimensionera
ugnen för denna frekvens.
Men i verkligheten kan man aldrig binda sig till
ett så enkelt program. I de flesta fall betingar sig
beställaren att kunna köra ugnen med kall eller
smält insats, och även där endast flytande insats
användes, börjar arbetstiden oftast med en
överhettningsperiod. Antag t. e. att det gäller att framställa
järn med lägsta möjliga C-halt genom målning av
en smälta, innehållande ursprungligen 70 %
tack-,järn och 30 % mjukt skrot. För att nå stor
reaktionshastighet mellan malmens syre och smältans kol
bör temperaturen höjas tillräckligt, innan färskningen
börjar, exempelvis från l 300° till l 475° vid 2,5 %
C. Under denna tid - det rör sig i praktiken om
ca 40 min. - vill man använda full effekt, men en
stark badrörelse skulle komma mycket olägligt. Den
skulle ju blotta badytan, utsätta den för oxidation
och dessutom alldeles i onödan minska infodringens
livslängd. När sedan färskningen börjar behövs icke
endast en bestämd omröring utan även en bestämd
effekt. Dels förbruka de kemiska reaktionerna stora
energimängder, dels måste man höja badets
temperatur alltefter som färskningen framskrider för att
Fig. 6. Badrörelse vid enfasig omröringsström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
