Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Torsten Henning: Elektrisk beräkning av distributionsnät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TEKNISK TIDSKRIFT
3 NOV. 1934
Qs . O.2 O$ Qv Q? O.(> 0.7 Ctr O? /o
Fig. 3.
känna samhöriga värden, t. e. E2, W2 och <p2. Vi
känna då alltså även strömmen och därmed järnets
magnetiska tillstånd. För att praktiskt beräkna
spänningsfall och förluster har nu förf. med ledning
av Gustrins bekanta arbete "Järnledningar för
växelström" utarbetat två serier hjälpkurvor för
olika förekommande material. Den ena serien giver
spänningsfallet pr km vid olika cos<p2 och utvisar
TFo W
alltså – . rv vid varierande –, den andra effekt-
förlusterna pr km, dvs.
W
W,
––––––- vid vari-
1 000 cos2 w9
erande
E’
Där ej större noggrannhet erfordras, kunna
förlustkurvorna undvaras, om man i
spänningsfalls-kurvorna med lämpliga intervaller inlägger linjer
för lika effektförlust.
Troligen kan man också empiriskt sammanfatta
dessa hjälpkurvor i ett linjaldiagram analogt med
det för kopparlinjer gällande, ehuru det då väl
knappast blir tillräckligt noggrant inom hela
området.
Energiförlusterna vid järnledningar har förf.
beräknat på samma sätt som vid kopparledningar,
ehuruväl ju därigenom ett något för högt värde
erhålles, beroende på järnets med strömmen tilltagande
motstånd. Med hänsyn till den större osäkerhet,
som, beroende på olika järnsorter och olika
avrost-ningsgrad, städse förefinnes vid järnledningar, torde
dock detta förfaringssätt för praktiskt bruk alltid
kunna godtagas.
Vi övergå därnäst till det fall, då man vid
järnlinjer känner E^ W2 och <p2. I olikhet mot förra
fallet känna vi nu icke strömmen eller järnets
magnetiska tillstånd, och i motsats mot samma fall vid
kopparlinjer kan E2 här hava olika värden för ett
och samma W2 . l (kW . km).
I de flesta fall kan man dock, liksom vid
kopparlinjer, även här få ett fullt acceptabelt resultat genom
att antaga 7,5 % spänningsfall, dvs. räkna med
i stället för det ännu obekanta –. Vill
E1
man hava en enkel metod, som under alla
förhållanden giver rätt värde å £"2, kan man emellertid
använda sig av följande - även för kopparlinjer
tilllämpliga - nomografiska förfarande, vilket på ett
mycket överskådligt sätt belyser sambandet mellan
EV W2 och <p2. Vi övergå nu till härledningen.
För en järnlinje gäller under alla förhållanden:
A E = E, - E2 =
+ X tg <p2)
eller
E1 E2 _ W2
T T = ~E2 ’ T?P
där Ty som förut betyder den fiktiva resistansen pr
km, vilken nu ej längre är konstant utan en entydig
funktion av strömmen eller det därmed - för visst
m2 - linjeärt förbundna - ^.
E2
-p
Sätta vi nu - - - p, blir ekvationen:
W2
l~ l " " p’
Antaga vi ett rätvinkligt koordinatsystem med
or-dinatan y och abskissan p, så ha vi följaktligen två
funktioner:
Å ena sidan räta linjen
= E_i_W2
1 l l
7/1 TT»
EJ 1 t-J 1
med axelavskärningarna y0 = - och p0 - .==-
samt å andra sidan den hyperbelliknande
funktionen
Skärningspunkterna mellan y± och y2 giva alltså
T?
det sökta p = - -, varav E2 erhålles.
W2
Vi upprita nu för varje förekommande
lednings-material, dimension (och periodtal) ett diagram
T
enligt fig. 3, innehållande y2 = -^ för några olika
P
konstanta <p2, t. e. för cos <p2 == 0,707, 0,8, 0,9, och 1. Av
de i uppgiften givna storheterna E^ W2 och l ut-
V V
räknas därpå -^ vilket avsattes å y-axeln samt - ^
l "2
vilket avsattes å p-axeln. Förenas dessa punkter
med en rät linje, så blir abskissan p för den längst
till höger belägna skärningspunkten med
hyper-771
beln = - ?-, varav E2 = W2 p, gällande för det <p2,
som hyperbeln markerar. (Den vänstra skärnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
