Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - I. Billing: Statens järnvägars telefonkabelnät längs elektrifierade banor - E. Hj. Ahrmfeldt: Praktisk användning av cirkeldiagram vid kraftlinjeberäkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
telefonkabel. I medeltal för de fyra linjegrupperna:
från Stockholm till Göteborg, Malmö och Ånge samt
Västkustbanan ha sålunda förbindelserna ökats med
i runt tal 300 %, dvs. fyrdubblats.
Vidare må påpekas, att de vid senare utförda
kabelanläggningar utnyttjade fantomförbindelserna i
avsevärd grad bidragit att öka de tillgängliga
förbindelsemöjligheterna, i jämförelse med fallet om
endast de metalliska ledningsparen i kablarna skulle
använts. Ökningen härigenom uppgår, som framgår
av nämnda tabell 3, för Malmö- och Ångelinjerna
samt Västkustbanan från 51 000 till omkr. 60 300 km,
eller i medeltal ca 18 %, För resp. banlinjer är
ökningen 21,1, 20,6 och 11,1 %.
Av tabellen framgår även, att å de fyra angivna
linjerna innehålla kablarna sammanlagt mer än
60 000 km dubbeltrådiga, metalliska ledningar, dvs.
trådlängden är större än tre gånger jordklotets
omkrets.
Avgrenings- och lokalkablar, som utom
förenämnda huvudkablar förlagts, hava sammanlagt
ungefär en längd av: å Göteborgslinjen 60,
Malmölinjerna 90, Ångelinjerna 80 och Västkustbanan 40
km, eller tillhopa 270 km. I förhållande till resp.
linjers huvudkablar motsvarar detta i medeltal
11,6 %.
Ytterligare telefonkabelanläggningar.
Innevarande års riksdag har vidare medgivit, att
disponibla anslagsmedel må användas för
elektrifiering även av linjerna Hässleholm-Markaryd-
Veinge, 72 km, och Åstorp-Mölle, 38 km, samt
anvisat medel för elektrifiering av linjerna Laxå-
Charlottenberg, 210 km, Södertälje S-Eskilstuna
med bilinjer, ca 100 km, och Uppsala-Gävle, 114 km.
Kablarna å dessa linjer skola kontrakt s enligt vara
färdigställda omkring mitten av år 1936 och
anläggningen å linjen Laxå-Charlottenberg är redan
i arbete. Huvudkablarna å dessa linjer få en
sammanlagd längd av ca 545 km. S. J. telefonkabelnät
kommer därmed att få en total utsträckning av omkr.
2880 km.
PRAKTISK ANVÄNDNING AV
CIRKELDIAGRAM VID KRAFTLINJEBERÄKNINGAR.
Av E. HJ. AHRMFELDT.
Inledning.
Spänningsfall o>ch effektförluster i en 3-fas
kraftöverföring av måttlig längd < inf 300 km) kunna som
bekant uttryckas med följande formler:
där
E = mottagningsspänningen i kV,
Eg = generatorspänningen i kV,
MW = uttagen aktiv effekt i l000 kW,
MS = uttagen reaktiv effekt i 1000 kVAr,
f = index för förluster,
R = linjens ohmska motstånd i ohm,
X = linjens induktiva motstånd i ohm,
C = linjekapaciteten i farad.
Dessa formler äro emellertid ofta alltför ohanterliga
för driftsingenjören, som hastigt vill se, hur t. e. en
belastningsändring inverkar på spänningsfallen. Han
kan därför för sina linjer uppgöra ett s. k.
cirkeldiagram. Arbetet med att uppgöra ett cirkeldiagram är
ej större än att med dessa formler genomräkna några
specialfall, och han får av ett sådant diagram med
spännings- och förlustcirklar en mycket klar och
överskådlig bild av förhållandena på linjen i fråga om
spänningsreglering, faskompensering,
överföringsförmåga och förluster.
Då härledandet av formlerna för konstruktionen av
ett cirkeldiagram ej är av större intresse för det
praktiska behovet, skall här endast visas, hur det kan
konstrueras.
Konstruktion vid konstant mottagningsspänning E.
I ett koordinatsystem, där x-axeln graderas i uttagen
MW och y-axeln i uttagen MS (i samma skala), avsättes
på y-axeln punkten OW ett stycke = 1/2 omega CE2 från origo
(se fig. 1). [omega = 2 pi x periodtalet]. Detta motsvarar
hänsyn till linjens egen inmatning av reaktiv effekt. [För
de flesta praktiska fall är det tillåtligt antaga totala
ledningskapaciteten koncentrerad till ledningens
ändpunkter, hälften vid vardera ändan. Den reaktiva effekt som
skall överföras, blir då MS - 1/2 omega CE2].
OW tages till medelpunkt för en cirkelskara, aktiva
förlustcirklarna, vilkas radier
(megawatt i den
valda skalan). MWf väljes t. e. 0,1, 0,5, 0,75, 1,0 MW osv.
(eller annan lämpligare storleksordning, beroende på
hur stora förlusterna i linjen äro) och för varje MWf
erhålles en cirkel, som blir orten för de
belastningskombinationer, som ge samma förlust vid en viss
mottagningsspänning. I punkten OW äro wattförlusterna = 0,
då ju där intet överföres (OW ligger på uttagen MW = 0).
OW tänkes nu såsom origo i ett nytt koordinatsystem
(med samma skala) och avsattes härifrån en punkt Osp med
koordinaterna (-RE2 / Z2) ; (XE2 / Z2) [megawatt resp.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
