Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 11. Nov. 1934
- E. Hj. Ahrmfeldt: Praktisk användning av cirkeldiagram vid kraftlinjeberäkningar
- Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(30/31)2. Spänningsfallet blir då 25,2 volt och förlusterna
0,8 kW resp. 0,64 kVAr. Om linjen är 100 km lång, skall
alltså generatorns spänning vara (31 + 2,52) kV.
Av diagrammet framgår omedelbart bl. a., att om
effektfaktorn förbättras till 0,95, kan med samma
spänningsfall överföras 1250 kW. Förlusterna bliva då
∞ 1,0 kW/km resp. ∞ 0,75 kVAr/km.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie
sammanträde på föreningens lokal fredagen den 21 september
1934.
Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktören R. Liljeblad, som med ett kortare anförande
välkomnade de till sammanträdet inbjudna gästerna,
nämligen representanter för styrelsen för a.-b.
Stockholms spårvägar, Spårvägskommittén, Svenska
spårvägsföreningen samt Svenska teknologföreningens
avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst.
Protokoll från sammanträdet den 27 april och
utflykten den 18 maj upplästes och godkändes.
I föreningen invaldes ingenjören Karl Larson samt
inträdde enligt anmälan civilingenjörerna Åke Rusck
och Åke Vrethem.
Sekreteraren lämnade härpå ett meddelande angående
föreningens fonder och uppläste av föreningens styrelse
fastställda statuter för den fond, som under namnet
"Elektroteknikfonden" utgör de sammanslagna medlen
från den äldre "Elektroteknikfonden av den 20
november 1925" och den vid sammanträde den 17 oktober 1930
insamlade fonden. Meddelandet föranledde ingen
diskussion.
I enlighet med arbetsordningen verkställdes förnyelse
av valnämnden. Ordföranden utsåg till medlemmar av
denna professor E. Alm, sammankallande, samt tekn.
dr J. Wennerberg, båda nytillträdande. Av föreningen
omvaldes byrådirektören Arvid Holmgren,
civilingenjören Gösta Carlsson och civilingenjören Hugo Blomberg
samt nyvaldes linjeingenjören Ernst Magnusson och
byrådirektören Fritz Jacobsson.
Härefter lämnades ordet till civilingenjören JULIUS
KÖRNER för ett föredrag över ämnet "Utvecklingslinjer
inom spårvägstekniken samt förslag till nya vagnar för
Stockholms spårvägar". Talaren påpekade
inledningsvis, hurusom spårvägstrafiken praktiskt taget i alla
länder har att kämpa mot ekonomiska svårigheter,
härrörande av konkurrensen från motorfordonen. Dessa
svårigheter framtvinga ett intensivt utvecklingsarbete
i ändamål att genom höjd teknisk standard kunna
bibehålla konkurrenskraften. Härefter redogjordes för den
moderna utvecklingen i Amerika, särskilt med hänsyn
till användandet av enmansvagnar, konstruktioner av
lättmetall etc. De moderna anläggningarna i Milano och
Turin berördes även. De allra senaste årens utveckling
i Amerika är i hög grad knuten till inrättandet år 1930
av ett forskningsinstitut för spårvägsteknik, på vars
initiativ ett flertal intressanta nykonstruktioner utförts.
I anslutning härtill demonstrerades även en av Svenska
a.-b. Bromsregulator utarbetad konstruktion med
fjädrande hjul med inlagda gummibrickor. Talaren
övergick härefter till en redogörelse för sitt eget förslag
till nya vagnar för Stockholms spårvägar, innefattande
ett flertal alternativ, medelst vilka såväl
inomstads- som förortstrafiken borde kunna tillgodoses på ett
väsentligt mera effektivt och ekonomiskt sätt än som nu
sker. Framställningen illustrerades av ett flertal
ritningar och tabeller. Efter föredraget, som mottogs med
mycket stort intresse, utspann sig en livlig diskussion
med inlägg av herrar Nordendahl, Kleman, Sylwan,
Elliot, Lundborg och Pallin samt föredragshållaren.
Sammanträdet, som var besökt av ett 60-tal
medlemmar och gäster, avslutades kl. 22, varefter vidtog supé
och samkväm.
F. Dn.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 5 oktober 1934 kl. 20.
Sammanträdet öppnades av föreningens vice
ordförande, civilingenjören H. Thorelli, som i ett kortare
anförande hälsade medlemmar av de i spårvägsfrågor
intresserade korporationer, som inbjudits till
sammanträdet, välkomna. Protokoll från sammanträdet den 6
april 1934 upplästes och godkändes.
I föreningen inträdde enligt anmälan civilingenjören
Tore Dunström.
Ordet lämnades härefter till civilingenjören ERIK
LÖFGREN för ett föredrag över ämnet "Radiostörningar
från elektriska spär- och järnvägar". Föredraget avsåg
att i huvudsak behandla de samlade erfarenheterna från
en nyligen företagen studieresa till ett flertal
europeiska länder. Inledningsvis redogjorde talaren för vissa
i utlandet standardiserade mätmetoder och mätapparater
för spårvägsstörningar, vid vilka samtidigt objektiv och
subjektiv mätning göres av den lågfrekventa
interferensspänningen mellan störningen och en för mätändamål
genererad normalbärvåg. Själva störningarna kunna i stort
sett hänföras till endera av följande sex källor, nämligen:
likriktare vid likströmsnät, nätfrekvensen vid
växelströmsnät (störningar av dubbla frekvensen, sannolikt
orsakade av isolatorurladdningar), manöveroperationer
i kontrollera, maskinstörningar från hjälpmotorer,
störningar från växlar och signaler, samt slutligen
störningar från själva löpkontakten. Den sistnämnda
störningskällan tilldrar sig det övervägande intresset.
Talaren beskrev och demonstrerade den räffelbildning i
kontakttråden, som oundvikligen uppstår med användande
av de äldre typerna av strömavtagareskena och som ger
upphov till störningar vid de ideliga avbrotten hos
belastningsströmmen. Detta fenomen undvikes med
användande av vissa moderna metallskenor, som erbjuda en
bred, plan kontaktyta. Ännu bättre resultat ha nåtts
med kontaktskenor av kol, och enligt talarens
uppfattning torde utvecklingen mot ur radiosynpunkt
störningsfri spårvägsdrift i första hand grunda sig på
användning av kolkontaktskenor. Dylika erbjuda ur
driftteknisk synpunkt även den fördelen, att kontakttrådens
livslängd avsevärt höjes.
Härefter lämnades en översikt över ett flertal andra
medel, som kommit till användning, bl. a.
parallellkontakter, seriespolar, vilkas data avpassats så, att
egenfrekvensen sammanfaller med någon ur
störningssynpunkt viktig frekvens, vidare kondensatorer
mellan kontaktledning och spår etc.
Avslutningsvis uttalades den uppfattningen, att
frågan om spårvägsstörningarnas natur och deras
bekämpande kan betraktas som tekniskt löst, ehuru ett
flertal svårlösta ekonomiska problem ännu åtterstå.
Sedan ordföranden framfört föreningens tack till
ingenjör Löfgren för det särdeles gedigna och upplysande
föredraget, vidtog en livlig diskussion med inlägg av
herrar ÅNGSTRÖM, Norberg, E. VELANDER, WESSBLAD,
AUGUSTINSSON, CRONVALL m. fi. Under diskussionens
förra del, som huvudsakligen behandlade de tekniska
frågorna, dryftades bl. a. möjligheten av att genom
inkoppling av en spole med relativt högt induktansvärde
hindra ljusbågen att avslitas, även då endast ljusström
uttages. I diskussionens senare del, vilken i huvudsak
ägde rum vid samkvämet efter den gemensamma supén,
framfördes ett flertal synpunkter beträffande de
ekonomiska konsekvenserna av en störningskampanj.
Sammanträdet var besökt av ett 70-tal medlemmar och
gäster.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0178.html
