Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - S. Lénárd: Bestämning av kopparförluster i elektriska system med hänsyn tagen till effektfaktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
TEKNISK TIDSKRIFT
l DEC. 1934
ningsfaktorn eller utnyttningstiden. Denna är för l
år = 8 760 -mw.
Ekv. l är identisk med Sochinskys och Szilas’
lösningar, men har en från Rossanders och Härlins
ekvationer något avvikande form. För att framhäva
dessa avvikelser göra vi följande sammanställning:
Rossanders sats: "den symboliska kurvan förlöper
exponentiellt" ger helt allmänt:
L = a + b . hx.
Med de förut införda beteckningarna L -
momentana aktiva effekten och % - - relativ
belastningstid, kunna nu följande kombinationer tänkas:
, A , . ... .. f t = Q L=^S
1. Antages h = r blir vid t .__T T - T
( l - l L, _: L/min
o Ä_ J ^ = 0 L = L^
*. " tl -r " " \ t~T L = S
/ t=0 L=S
6- " A-l-T " " ) f=r L = Lmin
A , 1 / * = 0 i = 4,in
4. " A=l-T " " \t - T L -S
Tillfogar man villkoret (7) så erhålles med
-r-v ^min
följande tabellariskt sammanställda resultat:
2
3 4
Sochinsky Szilas
Rossander
Härlin
Ä
T
T
1 - T i 1 - T
L(r = 0)
S
Ln,in
S i 7>llim
L(r=l)
Lmin
S
Lmin S
a
S
L,«in
Lo min O
ö
-[S-Luun]
[S - Luiin]
[S - Lmin] -[S- Lnun]
1
1
;£
/2
R
R R
/l
l
l
/luua
TB
1 - T«
1_(1__T)B (l-T)B
I detta sammanhang komma endast l och 3 ifråga,
och då enligt nyare undersökningar uttrycket
A = JmlnTB
bättre ansluter sig till verkligheten än 3 komma vi
att i fortsättningen använda oss av ek v. 1.
2) Kopparförlustfaktorn är som bekant
O COS 99
Härvid förutsattes att:
a) Nätspänningen hålles konstant;
b) Märkströmmen är större eller lika med
maximala belastningsströmmen. Betjäna t. e. flera
transformatorer en abonnent, vars förbrukning av aktiv
effekt är bekant, och begäres kopparförlustfaktorn
för varje transformator, så måste detta särskilt
beaktas.
c) Kortslutningsmotståndet förblir konstant, vilken
förutsättning vid transformatorer icke alltid är
förhanden. Variationerna hos denna storhet utgör som
bekant i verkligheten ca 20 %. Då emellertid i
synnerhet stora enheter ha en hög tidskonstant, kan
man i allmänhet tillåta sig att räkna med ett
konstant medelvärde.
Den relativa aktiva effekten l hänför sig enligt
definitionen varken till märkeffeikten eller till den
skenbara spetsbelastningen (volt-amperetalet) utan
till den aktiva spetsbelastningen.
Kopparförlustfaktorn $, (skenbara effekten)
hänför sig till kopparförlusterna vid
spetsbelastnings-ström,
Effektfaktorn vid spetsbelastning cos^s och
spetsbelastningen S äro samhöriga. Dessa värden mätas
alltså samtidigt.
Sätter man i ekv. 2 de båda cosinustermerna lika,
dvs. kvoten = l, erhålles förlustfaktorn för den
aktiva effekten
(3)
vilken, liksom även utnyttningsfaktorn,
kan anses känd, om man har tillgång till
varaktighet sk ur van.
3) Efter dessa inledande beräkningar kan man lätt
lösa den förelagda uppgiften, om man känner
effektfaktorn som funktion av belastningen. Tyvärr är
emellertid denna funktion i allmänhet obekant.
Följande frågor och riktlinjer giva antydning om
lösningen:
a) Vilka äro funktionens möjliga gränsvärden?
b) Vilka äro de sannolika gränsvärdena?
c) Bekräftas de insatta värdena även empiriskt?
d) Den antagna ekvationen skall vara så enkel
som möjligt.
e) Ekv. 2 bör kunna lösas enkelt.
f) Denna lösning skall ha en sådan form, att den
innehåller integralen i ekv. 3, dvs. storheterna mw
och &w.
a) Rent allmänt kunna följande samhöriga
värdepar tänkas:
Mätresultat Lt cos cp
Märkvärden Ln l
Maximi belastning S cos cps
Minimi " Lmin cos 992
Maximi effektfaktor Lt cos <pm^
Minimi " L2 cos <pmin
Fig. l åskådliggör dessa förhållanden, där som
exempel valts belastningsförhållandena vid ett verk,
vid vilket maximi- och minimivärdeparen ej
sammanfalla. Denna figur har naturligtvis ingenting att göra
med varaktighetskurvan.
b) Som sannolika gränsvärden för effektfaktorn
antager Tröger liksom även Holmgren och Rung de
båda gränserna:8
Övre gränsvärdet vid belastning karakteriserat av
konstant effektfaktor.
Undre gränsvärdet vid belastning karakteriserat av
konstant reaktiv effekt.
c) Den i verkligheten
funna cos ^-kurvan kan
dock i många fall,
såsom senare skall visas,
överskrida dessa ovan
angivna gränsvärden,
dock visar isynnerhet
Trögers funktion god
överensstämmelse med
erhållna mätresultat.
Härvid är att märka,
8 Se noterna 1-7 ETZ
1932 sid. 1005.
T
Fig. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
