Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - S. Lénárd: Bestämning av kopparförluster i elektriska system med hänsyn tagen till effektfaktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
TEKNISK TIDSKRIFT
l DEC. 1934
0.2
0.4
0.6
0.8
J9\0/
Fig. 4.
Härav fås:
Härav följer, att den undre kurvan (lbl - konst.) i
verkligheten endast utgör undre gräns, då
Är däremot
lbl < tg (ps (8)
skära de båda gränskurvorna cos cpunt och cos <ps
varandra och därigenom kommer den antagna
spetsbelastningseffektfaktorn och även spetsbelastningen,
åtminstone teoretiskt, aldrig att uppnås. I vårt ex.
fig. 4 var cos cps = 0,7 och lbl = 0,s, alltså lbl < cos cp&
dvs. skärning är förhanden.
c) Linjen cos q>9 = konst, bildar övre gräns endast
om spetsbelastningseffektfaktorn under hela
tidsperioden (l år) alltid är den bästa. Vid kurvorna
enligt Holmgren och Rung är detta fallet, liksom
även vid framställningarna av Boehm och Lampe.10
Detta framgår av förloppet av kurvorna cos cp = f (1).
Funktionen är växande och har en positiv, ständigt
avtagande derivata och uppnår alltså sitt övre
gränsvärde vid maximal belastning Z=l.
Villkoret att den under året största effektfaktorn
skall vara lika med spetsbelastningseffektfaktorn är
0.5 0,6 Q7 Q8 0.9 0,95
Fig. 5.
i praktiken ej alltid uppfyllt. Oftare
inträffar att effektfaktorn i närheten av
spetsbelastningen avtager med stigande
belastning. Enligt en uppgift av dr Wolf
uppmättes i ett av honom undersökt nät det
största belastnings värde t samtidigt med
det sämsta värdet på effektfaktorn under
året.
d) En med stigande belastning avtagande
effektfaktor är, om man återgår till ekv. 4,
endast möjlig, om negativa c-var den
användas. Uträknas derivatan d (cos <p) i
ekv. 4 med avseende på belastningen, fås
ett ständigt positivt tal multiplicerat med
uttrycket
(9)
08-
0.9-
-C
vilken faktor blir negativ om
-a)
c<
-0.45
-0,55
-o,t
l
-0.6i
-0.7
och då det till höger stående bråket alltid är
positivt, finner man ovan angivna villkor c < 0.
Negativa c-värden förorsaka efter överskridande
av skärningspunktsvärdet en fallande cos^-kurva,
och därvid gäller ej längre villkoret, att
spetsbelastningseffektfaktorn - konst. =: övre gränsen. Sättes
uttrycket (9) lika med noll fås
skärningspunktskoor-dinaterna
10 ETZ 1932 sid. 693 fig. 3.
l - C
cos<praax= l
oberoende av spetsbelastningseffektfaktorn. Vid
räkning med negativa c-värden erhålles alltid en
punkt cos <pmax z= l, och först vid mycket höga
negativa c-värden närma sig punkterna för
spetsbelastning och högsta effektfaktor (ung. = 1) varandra.
e) Jämför man de båda ekv. 4 med varandra,
finner man, att lösningen enligt Holmgren och Rung
visserligen är något enklare än den enligt Tröger,
men att den senare betydligt bättre stämmer med
verkliga belastningsförhållanden, ej endast emedan
högsta och spetsbelastningsfaktor ej behöva vara
lika, utan även emedan kurvan cos cp =. f (T) ej
behöver bestämmas medelst en enda punkt. Största
fördelen med lösningen enligt Tröger är att cos .<p =
- / (Z) utom av cos cp kan bestämmas av ytterligare
ett värdepar vilket som helst, t. e. Zmin, cos <£>min.
Om sedan själva handhavandet av lösningen a
medelst tabeller, kurvor och nomogram etc. förenklas,
bortfaller även nackdelen av den besvärligare metoden
gentemot ff.
6) Bestämning av konstanten c i Trögers formel
förorsakar vanligen en del svårigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
