- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
189

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - S. Lénárd: Bestämning av kopparförluster i elektriska system med hänsyn tagen till effektfaktorn - Föreningsmeddelanden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l DEC. 1934

ELEKTROTEKNIK

189

Omformas ekv, 4 något fås nedanstående ekv.

(10)
v J

vilken gäller för momentvärden. I ekv. 5 skulle
emellertid för beräkning av förlusterna insättas ett
medelvärde på c, varvid man ju kan beräkna c-
värden punkt för punkt enligt ekv. 10 och taga
medelvärdet av den så erhållna talserien.

Man begår emellertid intet större fel, om man
använder sig av något av de bekanta gränsvärdeparen,
alltså i ekv. 10 insätter antingen

tg 99 = tg 99min

eller om c är negativt, på grund av mot slutet
fallande cos ^-kurva bestämmer denna konstant ur

Ekv. 10 har i fig. 5 uppritats i nomogramform,
varigenom det är möjligt att ej endast bestämma c
utan även omvänt bestämma motsvarande värdepar
l och cos cp för ett antaget ovärde. Handhavandet
av detta nomogram skall belysas medelst ett
exempel.

Vi antaga

cos <ps = O,?

A2 i a2
A3 i a

COS <pwin = 0,42

Linjen cos <ps = O,? - c = O skär linjen Al i a±
cos (pmin = 0,42 - «! "

" cos (px = 0,7 - a2 "

" lmin = 0,15 - #3 skär axeln + C i c -0,2

De negativa c-värdena finnas avsatta på Z-axeln.
Härvid betyder avläsningen l till c icke längre Zmin
utan l, dvs. den relativa belastningen för cos q> - 1.
Tager man alltså detta sista värdepar för
bestämning av c, kan man, som lätt inses, ej välja
värdeparet lmin cos 99min godtyckligt.

7) Som sammanfattning kan om ändringen av de
i fig. 4 och 5 angivna storheterna sägas följande.
Vid givet cos (ps -värde är konstanten c mindre, ju
gynnsammare effektfaktorn vid minimilast är. Är
däremot denna relativt hög, så måste man räkna
med ett större c-värde. Kopparförlustfaktorn
tilltager med tilltagande c eller avtagande cos (pmin,
men avtager med stigande
spetsbelastningseffekt-faktor, under förutsättning att övriga storheter äro
konstanta.

Till slut skall medelst ett exempel i korthet
redogöras för gången av beräkningen. Som exempel
skall bestämmas årskopparförlusterna för en
transformator, vars minimibelastning vid cos <^min = 0,42
är 0,20, vars spetsbelastningseffektfaktor är 0,7, och
vars kopparförluster vid märkström utgöra 2 %.
Transformatorns användningstid är 3 500 timmar.

3500

Utnyttningsfaktorn är mw = - - - –40 % och dess

8 760

avvikning p, w = 60 % .

Fig. 3 (kurvan med parametervärdet Zlnin = 0, 20)
ger den aktiva kopparförlustfaktorn $w = 18,5 %
och dess avvikning åw =81,5 %.

Nomogrammet fig. 5 ger med talen Zmin - 0,20
cos q? x = 0,7 och cos (pm[n ~ 0,42 konstanten c = 0,2.
Medelst denna konstant och cos <ps .=. 0,7 kan man

ur nomogrammet fig. 2 bestämma storheterna A -
- 0,83 och B - 0,15 och härav fås den sökta
förlustfaktorn för den skenbara effekten

ds = åw A -f juw . B =
= 0,815 . 0,83 + 0,60 . 0,15 = 76,6 %
dvs. &s -23,4 %.

Är märkströmmen lika med högsta
belastningsströmmen, erhålles årskopparförlusterna per kV A
märkbelastning

2 % . 8 760 . 23,4 % = 41 kWh.
Vore effektfaktorn konst. - l, finge man
2 % . 8 760 . 18,5 % = 32,4 kWh
per kVA märkbelastning, dvs. ca 21 % lägre värde.

FÖRENINGSMEDDELANDEN



Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, höll ordinarie sammanträde
på föreningens lokal fredagen den 19 oktober 1934
kl. 17,15.

Sammanträdet öppnades av föreningens ordförande,
direktören R. Liljeblad, varefter protokoll från
sammanträdet den 21 september upplästes och godkändes.
Härpå lämnades ordet omedelbart till överingenjören
KARL ERIK ERIKSSON för ett föredrag över ämnet
"Utvecklingen av Aseas oljeströmbrytare". Talaren
lämnade inledningsvis en kortfattad historik Över de
senaste 15 årens utveckling inom oljebrytartekniken,
speciellt med hänsyn till de olika vägar, som försökts inom
Asea. Under de första åren av den nämnda perioden
inriktade man sig i allmänhet på släckningskamrar, i
vilka ett högt tryck utvecklas av de genom ljusbågen
utvecklade oljegaserna. Man trodde sig nämligen
lättast kunna avklippa ljusbågen genom att tvinga denna
att brinna med hög spänning. Dessa tryckkamrar
medförde emellertid en långt ifrån betryggande säkerhet vid
brytningen och inneburo dessutom stora risker för
mekanisk förstöring av brytarmekanismen vid svårare
ur-kopplingar. Man övergick därefter till studier av
bryt-förhållandena vid öppna brytställen i samband med
åtskilliga försök att med konstlade medel bibringa
ljusbågen en effektiv kylning. Talaren hade härvid själv
haft till ledtråd en arbetshypotes, baserad på den
gasblåsa, som omger ljusbågen och som bör givas en sådan
form och rörelse att ljusbågen utsättes för bästa
möjliga kylningsverkan från blåsans oljeväggar. Denna
grundtanke ledde fram till åtskilliga konstruktioner,
vid vilka oljan tvingades att spola utefter
kontaktpinnen i brytögonblicket. En viss konstruktion i denna
riktning, vilken kan betraktas som utgångspunkten för
de sedermera med framgång tillämpade anordningarna,
bestod av en central tryckkammare, ur vilken under
ljusbågens inverkan olja pressades utefter
kontaktpinnarna i två andra vid sidan placerade kamrar, i vilka
brytningen avsågs att äga rum. Denna konstruktion,
som i sin ursprungliga form innebar stora praktiska
olägenheter, modifierades undan för undan till den
utföringsform, som numera tillämpats och provats med
särdeles goda resultat. Släckningskammaren innehåller
nu en inom ett visst område rörlig differentialkolv, i
form av en bägare, genom vars botten, som består av
isolermaterial, kontaktpinnen passerar. Då vid
brytning kontaktpinnen släpper den fasta tulpankontakten
och en ljusbåge uppstår, pressas nämnda kol nedåt mot
ett nytt jämviktsläge, i vilket tack vare förhållandet
mellan tryckytorna den undre delen av kammaren får
ett väsentligt högre tryck än den övre, i vilken
ljusbågen bildats. Så snart pinnen dragits ur hålet i kolvens
botten, rusar därför olja uppåt och bespolar ljusbågens
fotpunkt på pinnen, varigenom en synnerligen effektiv
släckning erhålles vid första nollpassage hos strömmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934e/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free