- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Kemi /
5

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Axel F. Enström: Teknisk-vetenskaplig forskning på området trä och träprodukter - Diskussion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 JAN. 1934

K E M I

B

tappar ofta blicken för de ekonomiska förutsättningarna
för det problem han satts att lösa.

Professor H. Hesselman. Kommerserådet Enström har
skildrat amerikanska och engelska träforskningsinstitut.
I Förenta staternas skogar finnas ca 250 olika trädarter,
för vilka man måste söka få användning, och man har
därför därstädes fått inrikta forskarverksamheten spec.
härpå. Samma är förhållandet i England, vars
träforsk-ningsinstitutioner först grundades i Indien och senare
överflyttats till England. Här i Sverige ha vi ca 10 olika
utnyttjningsbara trädslag, vilka vi redan känna ganska
väl. Talaren ansåg därför, att vi på träforskningens
område först och främst borde inrikta oss på att utfinna
nya metoder att förädla trä samt nya
avsättningsområden.

Talaren undrade om det ej skulle kunna tänkas, att
man intresserade universitetens folk, särskilt de yngre
forskarna, för tekniskt vetenskapliga problem genom
ut-delande av stipendier, varigenom uppfinnar- och
forskningsverksamheten skulle stimuleras.

Professor C. Kullgren lutade i viss grad åt den sista
talarens åsikter. Föredragshållarens grundval syntes
talaren vara, att vi här i Sverige utfört mindre på
träforskningens område än i utlandet. Ansåg dock att
Madison-institutets resultat ej vore så märkliga. På till träkemi
(I) hänförbara undersökningar var Sverige ledande. Man
bör ej jämföra Sverige och träforskningen resp.
träindustrien med Tyskland och stenkolstjäreförädlingen, enär
den senare erbjuder så oändligt mycket större
möjligheter än trä och dess avfallsprodukter. Tyskland har själv
träindustri, men har på tillvaratagandet av biprodukter
från samma uträttat relativt obetydligt. Talaren ansåg
därför, att man ej kan räkna med att erhålla några
verkligt givande ekonomiska och tekniska resultat på den
rena träkemiens område (II). Ansåg därför, att
huvudinsatsen borde läggas på cellulosan (I), där redan ett
forskningsinstitut finnes och där mycket återstår att
uträtta.

Docent E. Norlin ansåg, att vi ej kunde tänka på att
få till stånd ett forskningsinstitut i stil med Madison,
enär kostnaderna bli mycket höga. Ansåg att ett mera
elastiskt system i längden ger de bästa resultaten.
Professor Hesselmans förslag att understödja unga forskare
vore värt att taga fasta på. Eli kommitté som kunde
sammanföra de olika arbetande forskarna och fördela
uppgifter och anslag, ansåg talaren värdefull.
Förordade en mjuk organisation, som kunde erhålla medel i
den mån det verkligen funnes arbetsuppgifter och
skickliga forskare på området.

Civilingenjör B. Smärt. Talaren framhöll
nödvändigheten av intimt samarbete mellan teknik och vetenskap.
Ett system som praktiserats inom Svenska
Cellulosaföreningen med gott resultat var, att medlemmarna
kunde insända frågor, etc., som sedan efter behandling
inom en kommitté, sändes ut till fabrikerna för
bearbetning. Systemet är tidsbesparande och kan inriktas på
väsentliga punkter.

Direktör Ekman uttalade sin tillfredsställelse över att
de skogssakkunniges arbete rönt så stort beaktande, att
kemistmötet tagit upp träfrågan till behandling.

Var ense med docent Norlin att en institution ej får
låsas fast i för stela former, men att en överledning är
nödvändig, som fördelar uppgifter, medel, etc. Även
viktigt att få de ekonomiska frågorna behandlade genom ett
intimt samarbete mellan forskarna och praktikens män.
Trodde att man för att erhålla pengar av riksdag och
Kungl. Maj:t ej från början skulle lägga saken på för
bred bas utan börja mera blygsamt genom att söka få
understöd till institutioner som finnas och till förtjänta
forskare på området, för att sedan arbeta sig fram till
ett event. större och mera fast organiserat institut.

Civilingenjör R. Schlyter önskade ansluta sig till de
av docent Norlin uttalade åsikterna.

Direktör S. Nauckhoff. Man kan upplägga ett
forskningsarbete på detta område efter två riktlinjer,
nämligen 1) att utfinna ökad användning för
skogsprodukterna, spec. avfallet, under fredstid och 2) ur
krigsbered-skapssynpunkt således utarbetande av metoder, etc.,
mera avsedda för tider av avspärrning.

Ansåg att man måste gå försiktigt fram och börja
relativt blygsamt med organiserandet av denna
forskningsverksamhet samt att understöd först och främst skulle
sökas för träkemi II, såsom varande det område, som
var minst utforskat, och som saknade kraftigare
industriellt stöd.

Civilingenjör O. Stålhane ansåg, att erfarenheter från
utlandet visat, att ju större institutioner, ju sämre
verkningsgrad med avseende på ernådda forskningsresultat.

Ansåg tanken att understödja unga forskare vara
riktig, och detta borde vara lönande. Ansåg att en event.
institution borde uppbyggas så löst som möjligt.

Docent Norlin framhöll att det vid exploaterandet av
lovande forskningsresultat ofta uppstår svårigheter av
olika slag och önskade fästa uppmärksamheten härpå,
så att vid ett event. institut detta förhållande redan från
början fullt beaktas.

Professor Hägglund reagerade mot, att hans
institution kunde anses försörjd. Han hade en assistent för
vetenskapligt arbete under det att t. e. Finland i sitt
cellulosalaboratorium hade 20 assistenter anställda.

Ansåg att en kommission vore tillräcklig, som kunde
fördela event. medel på olika befintliga institutioner,
och att man ej kunde tänka på att få tillräckligt med
medel för att bygga upp en fullständigt organiserad
träforskningsinstitution.

Docent E. Lundh. Den kritik som framkommit mot
kommerserådet Enströms förslag till ordnandet av forsk^
ningsarbetet anser jag ej så svår som ytligt kan synas.
Alla äro ju eniga om att en kommission eller
överledning behöves för forskningsarbetet, som kan fördela
arbetsuppgifter och medel. Ansåg för övrigt ej att det
av föredragshållaren skisserade förslaget var så stelt
som från olika håll framhållits. Diskussionen har ej
heller på något sätt jävat behovet av forskning på
området.

Civilingenjör Nauckhoff framhöll, att träkemi I har
en stor industri att stödja sig på, under det träkemi II
knappast har någon industri bakom sig.

Civilingenjör Stenhagen ansåg ej det uppskisserade
systemet så stelt. Framhöll önskvärdheten av att söka
få fram sådana forskningsuppgifter, som mera
omedelbart kunde sättas igång utan ett större institut.

Civilingenjör A. Estelle framhöll nödvändigheten av
att organisera exploaterandet av eventuella uppfinningar.

överingenjör H. Brahmer föreslog, att för
tillgodogörandet av våra skogstillgångar lämpligen tillsattes en
kommission, som utredde frågor i samråd med aktiva
forskare och institutioner.

Kommerserådet Enström framhöll, att huvudfrågan
var: hur få medel till forskningsarbete. Staten kommer
ej att släppa pengar hit och dit utan det erfordras
åtminstone en kommission, som har statsmakternas
förtroende, samt en genomarbetad plan för
forskningsarbetets bedrivande.

Ansåg det svårt att få tid och plats för vetenskaplig
forskning vid institutioner, som huvudsakligen äro
inriktade på lärarverksamhet. Institutioner av professor
Hägglunds typ behövas, i vilka mindre krav på
lärarverksamhet ställes och arbetet i huvudsak kan inriktas
på forskning.

B. G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934k/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free