Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - Tillgodogörande av träavfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
13 JAN. 19-34
TILLGODOGÖRANDE AV TRÄAVFALL.1
Diskussion.
Civilingenjör F. Stenhagen. Talaren jämförde
forskningsmetoderna här och i Förenta staterna och ansåg,
att man här allt för ensidigt lade an på att utarbeta
nya metoder, men därvid ofta förbisåg möjligheterna
för produkternas avsättning och vidare förädling, detta
särskilt inom landet. De utarbetade metoderna komma
därför ofta ej till utförande. I Förenta staterna sökte
man i samband med metodernas utbildning omedelbart
efter nya användnings- och avsättningsområden. Som
exempel nämnde talaren konstsilke. Cellulosa härför
framställes i Sverige av synnerligen god kvalitet, men
vi förädla blott i obetydlig utsträckning cellulosa till
konstsilke. Genom viskossilkeframställning kunde vi
få ökad avsättning för natronhydrat, kolsvavla, som
kunde framställas ur träkol, etc., vid acetatsilke för
ättiksyra. Nitrocellulosalacker ha här ej heller kommit
till tillnärmelsevis samma användning som i Förenta
staterna. En ökad användning av dessa kunde medföra
en inhemsk lösningsmedelsindustri, varvid vi kunde
finna ökad användning för etylalkohol, metanol, aceton,
ättiksyra, etc. Även bakelitliknande konstharts borde
kunna tillverkas i ökad utsträckning under förbrukning
av metanol (formaldehyd), furfurol, fenoler, etc.
Professor E. Hägglund. Talaren meddelade, att i
Tyskland under kriget flera stora anläggningar för
auto-klavförsockring av ved voro i drift, i vilka socker för
jäsningsändamål framställdes. Man försökte med olika
syror och i olika koncentrationer samt arbetade under
tryck och vid relativt höga temperaturer (ca 170 °C).
Den ur sockret framställda spriten blev dyr och
biproduktutvinningen (ättiksyra, furfurol, etc.) slog fel. Ca
20 mill. guldmark torde ha nedlagts på fabrikerna.
Hydrering av stenkol till bensin och oljor ställde sig
likaledes dyrbar, och en därmed arbetande fabrik måste
nedläggas efter ett år. Under senaste tiden har
brunkol och brunkolstjära enligt av professor Bosch lämnade
meddelanden i I. G. Farbenindustries senaste
årsberättelse givit tillfredsställande resultat. Bensinen skulle
betinga ett pris av 20 å 2’5 pf. pr liter.
Ättiksyra erhålles som biprodukt i avsevärda
mängder även enligt talarens metod för träförsockring. Det
är dock ett svårt problem att finna avsättning för all
ättiksyra som kan framställas. Beträffande
acetylcellu-losa ansåg talaren, att man ej lyckats framställa den så
billigt som man tidigare hoppats, och var dess
användning därför begränsad.
Civilingenjör Stenhagen påpekade, att acetatsilke
hade betydligt bättre kvalitetsegenskaper än viskossilke
och ansåg, att det hade framtiden för sig.
Professor Hägglund medgav, att acetatsilke givet hade
vissa fördelar bl. a. dess högre vattenbeständighet, men
för storfabrikation kunde det åtminstone för närvarande
ej konkurrera med viskossilke.
Ättiksyran behärskas för närvarande av den
syntetiska. Fabrikerna härför ha under de gångna åren arbetat
med goda förtjänster och äro därför i det närmaste
avskrivna, varför de kunna bjuda biprodiiktättiksyran en
hård konkurrens. Komme massor av biproduktättiksyra
ut på marknaden, skulle denna bli helt fördärvad och
priserna sjunka under framställningskostnaderna.
Professor E. Hubendick påtalade den kritik som
riktats mot honom efter hans föredrag i lantbruksakade-
i Diskussion vid Trettonde allmänna svenska kemistmötet
den 27 maj 1933. Inledningsföredrag-et finnes infört i häfte
11 av Kemi, 1933.
mien under våren. Fann det märkligt att träkol såsom
motorbränsle på allt sätt subventioneras, men
motorsprit däremot beskattas. Träkol som motorbränsle kan
vara ekonomiskt, men måste från fall till fall undersökas
om så verkligen är förhållandet. Bränslekostnaden
utgör ca 20 % av totala driftkostnaden. Man måste taga
hänsyn till minskad effekt, varav ofta följer minskad
medelkörhastighet, vidare minskad lastförmåga på grund
av aggregatets utrymme och vikt, extra underhålls- och
amorteringskostnader för aggregatet samt slutligen
omständligare och mera tidsödande skötsel. Om samma
effekt som vid bensindrift skall ernås, måste motorn
givas större cylindervolym, vilket medför ökad vikt och
kostnad.
Med stigande bensinpriser blir ekonomien för
träkols-drift givet gynnsammare. I händelse avstängning av
bensinimport, såsom under krigstillfälle kan ske, är
givet träkolsdrift en god räddning. Vid användning av
briketter blir volymvikten 2 å 3-dubbel mot vid träkol,
varför bränslet tar mindre utrymme och aktionsradien
ökas, vilket i många avseenden är värdefullt.
Talaren ansåg, att bilgeneratortekniken nu ej stod
högre än den allmänna tekniken på området för 30 år
sedan. bl. a. beroende på att enheterna bli små, och det
föreligger stora svårigheter att av utrymmesskäl m. m.
utforma generatorerna rationellt. Talaren påpekade
vidare, att generatorgasens sammansättning varierar,
varför lufttillförseln ofta måste regleras. I detta avseende
måste en förbättring eftersträvas. Talaren trodde att
träkolsdriften, på grund av vad han anfört, endast i
vissa fall och under vissa förutsättningar kunde bliva
ekonomisk. Ansåg däremot att spriten som motorbränsle
hade stora möjligheter och fördelar. En blandning av
25 % sprit och 75 % bensin kunde användas i varje
motor, efter en ringa ändring av förgasarinställningen. Vid
ren alkohol måste specialmotorer helst komma till
användning.
Kan olja framställas ur ved, är detta givet för
landet en stor betydelse och talaren ansåg, att om ved skall
utnyttjas för motordrift, bör man helst söka komma fram
över flytande bränslen, således bensinliknande oljor,
alkoholer, etc. De flytande bränslena hålla mera värme
per volymenhet, äro lättare att transportera, etc.
Civilingenjör G. Wendt meddelade att vid Skånska
ättiksyrefabriken, Perstorp, man haft goda erfarenheter
av träkolsdrift, särskilt under senare år.
Direktör A. Svedlund bemötte professor Hubendick
och ansåg, att man i praktiken vunnit goda resultat med
träkolsdrift. I Tyskland förelåg ej ringa intresse för
saken.
Löjtnant Hegardt redogjorde för träkolning i av
honom konstruerad transportabel ugn.
Civilingenjör O. Laquist talade om läget på
terpentin-och hartsmarknaden och ansåg, att man i Sverige ej
borde driva reningen av särskilt sulfatterpentin för
långt, enär vi här ej så väl kunna tillgodogöra oss
för-och efterfraktionerna och försäljningen kan försvåras.
Sulfatfabrikerna borde sammansluta sig med avseende
på försäljningen, så att inbördes konkurrens undvikes
och ett enhetligt försäljningspris kunde hållas.
Civilingenjör A. Billberg framhöll önskvärdheten av
att en myndighet eller institution funnes, som från fall
till fall kunde giva råd och anvisningar rörande såväl
tekniska som ekonomiska frågor vid träkolsdrift av
bilar, enär hithörande frågor ofta äro sr° invecklade, att
den enskilde bilägaren har mycket svårt att bilda sig en
uppfattning om dessa. B. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
