- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Kemi /
12

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Birger W. Nordlander: Om kalciumkarbid och kalkkväve. Ett diskussionsinlägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

TEKNISK TIDSKRIFT

10 FEBR. 1934

tionshastigheten är helt och hållet reglerad av
diffu-sionshastigheten av kvävet genom den bildade
cyana-miden.

För att närmare utröna temperaturens inverkan på
reaktionshastigheten har jag underkastat ekvation (6)
de resultat, vilka Gelhaar givit i sin fig. 11, som
hänföra sig till försök med karbid från Alby i nickelrör
utan tillsatser.1 Tyvärr äro de erhållna siffervärdena
ej angivna i artikeln, varför dessa måste hava tagits
direkt från diagrammet genom grafisk interpolation.
På detta sätt hava följande värden erhållits.

Tabell 2. Temperaturens inflytande på azoterings-

hastigheten.

% Azoterings- Tid

grad Min. Jy

w t
Temp. 1150°

20,0 2,4 1,55

40,0 4,6 2,14

60,0 7,4 2,72

80,0 11,6 3,41

90.5 20,0 4,47

Temp. 1050°

14,0 10,0 3,16

20,0 14,2 3,77

26,2 20,0 4,47

40,0 34,0 5,83

44.6 40,0 6,32
56,0 60,o 7,75
60,0 70,o 8,36
62,4 80,0 8,94
68,0 100,0 10,oo

Temp. 1000°

5,0 10,0 3,16

9,0 20,o 4,47

16,0 40,0 6,32

20,0 54,o 7,35

21,2 60,0 7,75

25,8 80,0 8,94

30,4 10Ö,o 10,oo

Temp. 900°

1,0 20,0 4,47

2,0 40,0 6,32

3,2 60,0 7,75

3,8 80,0 8,94

4,6 100,0 10,00

Dessa värden äro avsatta i fig. 4. Som synes
erhålles i varje fall en rät linje, varigenom reaktionens
karaktär av en diffusionsprocess än ytterligare
bestyrkes. Från lutningen av dessa linjer hava följande
värden på hastighetskonstanten K av ekvation (6)
beräknats för de olika temperaturerna.

i Kornstorleken ej angiven men förmodligen densamma i
hela serien.

A zoterinqs gra d

Tabell 3. Temperaturens inflytande på
hastighetskonstanten.

Temp. K K k k

rel. (Gelhaar) rel.

900° 0,50 l 0,004 l

1000° 3,59 7,2 0,038 9,5

1050° 8,34 16,7 0,14 35,0

1150° 32,3 64,6 1,11 277,5

I ovanstående tabell har medtagits de värden på k,
vilka Gelhaar beräknade ur ekvation (1) under
antagandet av en reaktion av första ordningen. För att
göra en jämförelse möjlig, hava relativa värden
beräknats genom att sätta K900 och &900 =: 1. Som
synes stiga Gelhaars värden betydligt hastigare med
temperaturen än de värden, vilka erhållas ur
diffusionsekvationen.

För att förklara den skarpa stigningen i
hastighetskonstanten med temperaturen lanserar Gelhaar en
ny teori, enligt vilken reaktionen skall bero på
kvävets förmåga att joniseras vid dessa temperaturer.
Därvid gör han de ytterligare antagandena, att
reaktionshastigheten är proportionell mot kvävets
joni-seringsgrad, och att denna i sin tur kan sättas
proportionell mot den ström, vilken kan beräknas ur
ekvationen

_ b

j__ A r% p T n\

v ––- O c- , ............... l ’ l

där i = strömstyrkan i amp./cm2

T = absoluta temperaturen
b och A0 = konstanter.

Gelhaar söker även visa, att denna jonisering ökas
vid närvaron av nickel eller sådana tillsatser som
CaF2 och CaCl2, varigenom den stegrade
reaktionshastigheten observerad under sådana betingelser
skulle finna en förklaring.

Emellertid är det ej möjligt att begagna denna
ekvation för att beräkna joniseringen av en gas.
Ekvation (7) uttrycker den termiska
elektronemissionen, vilken en upphettad kropp utsänder, men denna
har intet direkt att göra med den termiska
joniseringen av en gas. Endast i det fall, att de utslungade
elektronerna inneha kinetisk energi över det minimum,
vilket erfordras för att jonisera gasen ifråga, är det
möjligt, att en sekundär joniseringseffekt kan
uppträda genom kollision mellan elektroner och
gasmolekyler. Den direkta termiska joniseringen av en gas
kan behandlas som ett fall av termisk dissociation,
vid vilken prodiikterna utgöras av en elektron och
en positiv jon. Joniseringsgraden kan följaktligen
beräknas som en funktion av temperatur och tryck
medelst Nernst värmeteorem. Saha8) var den
första att tillämpa denna idé med framgång, särskilt
på astronomiska joniseringsproblem. En mera
generell ekvation, tagande i betraktande den
elektronemission, vilken kan komma från försöksapparatens
väggar, har härletts av Langmuir och Kingdon9) i
följande form:

15,ss5,... (8)

’/ Yt

där ne, np och nm = respektive antalet elektroner,
positiva joner och neutrala
gasmolekyler per cm3,

V i = den minimala
joniseringsspän-ningen i volt,

T = absoluta temperaturen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934k/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free