Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Birger W. Nordlander: Om kalciumkarbid och kalkkväve. Ett diskussionsinlägg - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
10 FEBR. 1934
7 Willans, Proc. Roy. Soc., A 128, 394 (1930).
8 Såna, Phil. Måg., 40, 472 (1920), Proc. Roy. Soc., 99, 135
(1921).
9 Langmuir och Kingdom, Proc. Roy. Soc., 101, 61 (1925).
10 Se exempelvis Compton och Langmuir, Rev. of Modern
Physics, 2, 127 (1930).
11 Se exempelvis Dushman, Intern. Critical Tables, 6, 53
(1929).
12 Langmuir, Phys. Rev., 8, 149 (1916) ; J. Amer. Chem. Soc.,
.. 38, 2221 (1916).
is Se exempelvis referens 10, sid. 205.
14 För en grundlig redogörelse av dessa fenomen, se
Richardson: "The Emission of Electricity from Hot Bodies",
London 1921, Chapter VIII.
15 Se exempelvis referens 14, sid. 278.
16 Wåhlin, Phys. Rev., 3Jh 164 (1929).
17 Smith, ibid., 34, 1496 (1929) ; 35, 381 (1930).
is Langmuir och Dushman, Phys. Rev., 20, 113 (1922).
19 Langmuir, ibid., 22, 377 (1923).
20 Andrews och Dushman, J. Phys. Chem., 29, 462 (1925).
21 Ehrlich, Z. Elektrochem., 28, 529 (1922).
22 Caro, Z. Angew. Chem., 22, 1178 (1909).
23 Rudolfi, Z. Anorg. Chem., 54, 170 (1907).
24 Taylor och Burns, J. Amer. Chem Soc., 43, 1277 (1921).
25 Se exempelvis Taylor, Colloid Symposium Monograph, I,
112 (1923).
Redaktionen av Teknisk tidskrift har varit vänlig
nog att låta mig genomläsa korrekturet till B.
Nordlanders artikel beträffande mina undersökningar av
karbidens azotering, och jag är tacksam för plats för
följande:
Ing. Nordlander kritiserar först mina beräkningar av
azoteringshastigheten som en reaktion av första
ordningen, trots att man har ett system av heterogen
karaktär. Att jag ej är ensam därom framgår av det
som prof. H. H. Franck jämte medarbetare skriver i en
artikel över "Die kinetische Analyse der
Kalkstick-stoffbildung" (Z. phys. Ch. Bodenstein-Festband, s. 900):
"Wie schon Bredig feststellte, hat der Azotjer process
zum Teil den Charakter einer monomelkularen
Reaktion, wie dies bei heterogenen Reaktionen ini
all-gemeinen der Fall ist." På andra exempel kan ej här
närmare ingås. Att detta gäller under förutsättning att
karbiden är f inmald och av jämn kornstorlek, står
tydligt i min artikel, ehuru det av utrymmesskäl var
omöjligt att närmare specificera försöken. Därvid erhölls
emellertid alltid konstanta värden på k. Att
diffusio-nen inverkar är ju tydligt, i annat fall skulle
reaktionen vara lika hastig, när olika kornstorlekar användes.
Egendomligt nog leder Nordlanders beräkningar av
mina tabeller l och 2 till samma resultat, oaktat i
första fallet alla möjliga kornstorlekar förekomma, under
det att det andra försöket gäller siktad vara.
En av mina vänner har tidigare i brev visat, att ori
diffusionen antages vara en linjär funktion av radien,
så erhålles även då samma formel som för en reaktion
av första ordningen, men med ett lägre värde på fc. Nu
finnas ju inga bevis för att diffusionen har denna
egenskap, men mina försök med olika kornstorlekar visa
något i den stilen (jfr fig. 4).
Beträffande Nordlanders artikels senare del, så
framgår därav, att mina funderingar över
reaktionshastighetens samband med Richardson-Dunsmans formel för
den termoelektriska effektens variation med
temperaturen, blivit fullständigt utdömda. Tyvärr lägga mina
bristfälliga kunskaper på området, vilket jag även
flyktigt omnämnt i min artikel, hinder i vägen för att
närmare ingå på ämnet. Om Nordlander haft någon
erfarenhet om karbidazoteringar, är det likväl sannolikt
att hans kritik blivit en annan. Han hänvisar till
Ehrlichs antagande, dels att tillsatsen av CaCl2, CaF2
m, fi. hava förmågan att underlätta diffusionen av
kvävet genom karbidkornen och dels att denna förmåga
beror på en depression av blandningens smältpunkt. Då
denna teori om tillsatsernas inflytande, åtminstone i
dess senare del är rätt gammal och tydligen även rätt
allmänt antagen, hade jag vid azoteringarna min
särskilda uppmärksamhet riktad härpå och kunde i ett
stort antal fall, särskilt vid tillsats av CaF2,
konstatera, att det erhållna kalkkvävet ej företedde några
som helst spår av sintring, utan det var lika luckert
och finfördelat som den ursprungliga karbiden. Först
uppe vid .ca 1150° kunde sintring tydligt iakttagas. Det
måste betraktas som ännu en egendomlig "tillfällighet
att den termoelektriska effekten hos CaCl2 och CaF2
stämmer så väl överens med azoteringshastigheten, vilket
framgår av fig. 25 i min artikel. I den kontinuerliga
kalkkväveugn, som beskrivits av F. Carlsson i Tekn.
tidskr. Kemi 1923, sid. 6, matades karbid ned från en
hylla genom ett rum, som var upphettat med en större
elektrisk ljusbåge, och ned på en annan hylla.
Praktiskt taget azoterades all karbid under detta fall, dvs.
reaktionshastigheten var mycket stor, vilket även gav
sig tillkänna genom det vakuum som samtidigt uppkom.
Temperaturen fick ej vara för hög, emedan kalkkvävet
då sintrade ihop. Kväveatmosfären i ljusbågsrummet
var i elektriskt hänseende mycket aktivt. Det är svårt
att förstå den hastiga reaktionen även i detta fall, om
det ej berott på ett särskilt aktivt kväve.
Nordlander har till sist en förklaring på den olika
reaktionshastigheten i nickelrör och kvartsrör. Det
skulle bero på närvaron av koloxid. Denna gas
uppträder aldrig vid lägre azoteringstemperatur, och jag har
funnit den först vid 1150°. Krase och Yee fann ingen
koloxid vid upphettning av karbid förrän vid l 2iOO °, och
förutsättningarna för koloxidbildning är i båda fallen
lika. Hänvisar även till det försök i kvartsrör, där all
nickel uteslöts, och som gick med mycket dåligt
resultat. Jämförés detta med försöken i kvartsrör, varvid
nickelskepp användes, men varvid detta var upphettat
till azoteringstemperatur, då CO ej absorberas, så
framträder olikheten bättre än med det delvis kalla
nickelröret. En förlust av CO skulle ha givit sig tillkänna
vid vägningen. Som i artikeln framhålles stämde
viktökningen och upptaget kväve mycket bra. Allraminst
kunde någon avdestillerad nickelkarbonyl iakttagas då
röret öppnades.
Ljungaverk den 24 jan. 1934.
J. Gelhaar.
LITTERATUR
Bokanmälan.
Technical Data ön Fuel, H. M. SPIERS, 3d Ed. utgiven
av British National Committee World Power
Con-ference. 302 s. Pris 12 kr. (erhålles från Svenska
kommittén för världskraftkonferensen år 1933).
Denna handbok utarbetades ursprungligen under
ledning av en specialkommitté och var avsedd som ett
bidrag till konferensen i London 1928. Sedan har den
betydligt utvidgats och utgör i sitt nuvarande skick en
i hög grad värdefull uppslagsbok, vari man påträffar
uppgifter, som eljest äro synnerligen svåråtkomliga.
Innehållet framgår bäst om en översikt lämnas av
kapitelrubrikerna: allmän del, luft, vatten och gaser,
specifikt värme, ämnens termodynamiska egenskaper,
termisk ledningsförmåga och värmetransmission, metaller
och legeringar, eldfasta material, bränslen: inledning,
gasformiga bränslen, flytande bränslen, fasta bränslen,
skorstensförluster, olika termiska data, bibliografi.
Handboken är redigt uppställd och är till värdefull
hjälp för den som sysslar med värmetekniska problem.
1 ’ ’ E-t X-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
