Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Ivar Klinga: Om tekniska metoder för framställning av absolut alkohol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 MARS 1934
KEMI
21
mera vattenfri, och vid tillräcklig mängd bensol i
blandningen överdestillerar till slut allt vatten, så
att alkoholen ensam blir kvar i blandning med
bensol. Då stiger kokpunkten för blandningen till
68°, vid vilken temp. en blandning av 67,6 delar
bensol och 32,4 delar alkohol överdestillerar. Finnes nu
tillräckligt med alkohol, kommer efter en tid all
bensol att ha övergått i destillatet och kvar står
endast den vattenbefriade alkoholen.
Tekniskt ordnas processen på följande sätt. I en
kolonnapparat med ett tillräckligt antal bottnar
införes den 95 %-iga sprit, som skall avvattnas, på
en botten ett stycke under kolonntoppen. I
kolonntoppen införes bensolen, och ånga påsläppes en
spiral eller annan anordning för indirekt uppvärmning
vid kolonnens fot. Kolonnen är på vanligt sätt
försedd med en deflegmator. Efterhand kommer i
kolonnen ett jämviktstillstånd att inträda, reglerat
av återflödet från deflegmatorn. Överst samlar sig
den vid 64,9° kokande nyssnämnda ternära
blandningen av vatten, alkohol och bensol. Något längre
ned i kolonnen få vi en zon med den vid 68° kokande
blandningen av bensol och alkohol och längst ned
slutligen den vid 78° kokande abs. alkoholen, som
härifrån genom en kylare kan avtappas som färdig
vara.
Av den ternära blandningen i kolonntoppen
uttages en del, som nedkyles till rumstemperatur och
tillföres ett dekanteringskärl. Här flyter bensolen upp
och bildar ett övre lager, som avdrages och
återföres till kolonntoppen, medan det vattenhaltiga
undre skiktet, som åtminstone teoretiskt består av
vatten och alkohol tillföres en annan kolonnapparat,
som uppkoncentrerar alkoholen till 95 %, varpå den
återföres till avvattningskolonnen, medan vattnet
avrinner vid koncentreringskolonnens fot.
Så enkel är emellertid icke proceduren i
verkligheten. Det vattenhaltiga skiktet håller alltid
avsevärda mängder bensol, som måste frånskiljas fore
koncentreringen. Detta kan ske genom utspädning
med mera vatten, då bensolen uppflyter, eller
avdestilleras bensolen i en mindre kolonn från
vattenskiktet, som därefter kan rektificeras till 95 %.
I Frankrike, där den azeotropiska metoden först
utbildades till fulländning, fann man snart, att som
vattenavskiljande medium en blandning av bensol
och en speciell, noga definierad, bensinfraktion var
betydligt effektivare än enbart bensol. Värdet hos
ett medium är tydligen så mycket större, ju mer
vatten och ju mindre alkohol det drar med sig vid
destillationen och ju mindre lösligt det är i utspädd
alkohol.
Avgörande blir alltså sammansättningen av det
vattenhaltiga undre skiktet. Som exempel må
nämnas att enl. Fritzweiler & Dietrich (Angew. Chemie,
s. 605, 1932) vid den vanliga
bensol-bensinblandningen vattenskiktet innehåller blott 30 vol.-%
vatten, men 22 vol.-% bensol-bensin och 48 vol.-%
alkohol. Denna höga halt av bensol-bensin nödvändiggör
en utskiljning genom utspädning med vatten eller
av-destillation av bensol-bensinen i en hjälpkolonn.
Jag måste påpeka, att vad som här sagts om
destillation av blandningar och de siffror, som nämnts,
gäller endast de kemiska individer, som uppräknats.
I verkligheten föreligger t. e. ej alltid endast
etylalkohol och vatten i den 95 %-iga spriten. Särskilt
Fig. 7. Apparatur för bensol-bensiii metoden.
sulfitspriten innehåller avsevärda mängder
acetal-dehyd och metylalkohol. Dessa föroreningar i
spriten komma vid en azeotropisk destillation att
förrycka resultatet. Ett nödvändigt villkor för ett
tillfredsställande resultat är därför, att båda avlägsnas.
Acetaldehyden frånskiljes ju som regel redan vid
spritrektifikationen ur mäsken, för metylalkoholens
frånskiljande ingå däremot speciella anordningar i
apparaten för den azeotropiska destillationens
utförande. Vidare måste bensolen besitta en hög
renhetsgrad och bensinfraktionen ligga inom trånga
kokpunktsgränser.
Fig. 7 visar nu skematiskt, hur allt detta ordnats.
Det är en anläggning arbetande efter Deux-Sévres
metod, efter vilken arbetas även vid en anläggning i
Sverige, och apparaten är särskilt avsedd för
sulfitsprit. Den arbetar med gott resultat bl. a. vid två
sulfitspritfabriker i Tyskland.
Den 95 %-iga spriten i cisternen A tillföres
av-vattningskolonnen B, där även
bensol-bensinbland-ningen tillsättes. Blandningen av vatten, alkohol
och bensol-bensin avdrages från kolonnens översta
bottnar genom en kylare C till skiljekärlet D, där
bensol-bensinen avdekanteras och återföres till
avvatt-ningskolonnen. Vattenskiktet befrias i en liten
hjälpkolonn E med indirekt ånga från bensol-bensinen,
som överdestillerar till den med
avvattningskolon-nen gemensamma deflegmatorn F, under det den
utspädda spriten avgår till rektificering genom röret 1.
Den absoluta alkoholen uttages genom en kylare G
vid avvattningskolonnens fot.
Den i sulfitspriten och i flera andra råspritslag
förekommande metylalkoholen bildar med bensolen
en blandning av lägre kokpunkt än den ternära
blandningen och kommer alltså att anrikas i
de-negmatorn F och på avvattningskolonnens översta
Bottnar. Så småningom skulle den störa driften, om
ej kontinuerligt en mindre del av återflödet
avtappades till en indirekt upphettad mindre kolonn H,
från vars deflegmator K en starkt koncentrerad
bensol-metylalkoholblandning avgår till
tvättapparaten L. Från kolonnens H fot avrinner i huvudsak
etylalkohol -f- bensol-bensin tillbaka till
avvattnings-kolonnen.
I tvättapparaten L tillsättes vatten, varefter i
de-kanteringskärlet M bensolen avskiljes och återföres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
