Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1934 - Ivar Klinga: Om tekniska metoder för framställning av absolut alkohol - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 MARS 1934
KEMI
23
metylalkohol, som bortföres ur systemet. I en zon
något under kolonntoppen anrikés etylalkoholen, som
avtappas därifrån tillbaka till avvattningskolonnen.
Drawinolförfarandet har på kort tid införts vid 10
anläggningar i Tyskland, därav en för sulfitsprit.
Fig. 10 visar en modell av en drawinolapparat, som
utställts av tyska spritmonopolet.
Drawinolanlägg-ningarna utföras nu av firman Merck.
Fördelarna av detsamma äro enklare apparatur
och lägre ångåtgång än, för bensolmetoden.
Ångat-gången uppgives till 100 kg pr hl alkohol mot 160
kg för bensol-bensinmetoden. Alkoholförlusterna
garanteras i båda fallen icke överstiga 0,5 % och
förlusten av avvattningsmedel 0,1 % eller mindre.
Jag vill här påpeka en principiell skillnad mellan
förfarandena av lista och 2:dra grupperna. Medan
alkoholen vid kalk-, Hiag- eller gipsförfarandet blir
omdestillerad och följaktligen befriad från event.
föroreningar av icke flyktig natur, rinner spriten vid
de azeotropiska metoderna så att säga utan
destillation genom avvattningskolonnen och uttages vid
dess fot. Den innehåller följaktligen alla icke
flyktiga föroreningar, som från början funnits i spriten
eller event. tillkommit i kolonnen. Givetvis kan den
omdestilleras i samband med avvattningen genom
någon tillsatsapparat. Detta måste emellertid höja
ångförbrukningen med minst 30 kg ånga pr hl
alkohol.
Om de azeotropiska metoderna, spec.
Drawinol-metoden, erbjuda många fördelar så ha de också
nackdelar. Vid användningen av bensol eller bensin
inför man i anläggningen eldfarlig olja av l:sta klass,
vilket har sina följder i höjda
brandförsäkringspremier och återverkar på husbyggnadssättet.
Triklor-etylenen tillverkas numera ej inom landet, och
egentligen är man vid inköp av densamma hänvisad till
en enda försäljare, emedan det betonas, att
triklor-etylenen måste vara av högsta renhetsgrad och
"stabiliserad", en sak som väl häntyder på möjligheten
av att en event. halt av acetylentetraklorid i
triklor-etylenen avspaltar klorvätesyra, vilket ju bleve
obehagligt för destillationsapparatens bestånd och den
abs. alkoholens kvalitet. Vidare är det vid de
azeotropiska metoderna svårt att få alkoholen alldeles fri
från avvattningsmediet, en omständighet, som
föranlett försök att med aktivt kol borttaga de sista
spåren av föroreningar i alkoholen. Detta fördyrar
givetvis förfarandet. För motoralkohol är
naturligtvis en ringa halt av bensin eller bensol betydelselös
och oskadlig. Den absoluta alkoholen får emellertid
allt större användningsområden, ofta som
lösningsmedel t. e. i parfymindustrien, varvid stora anspråk
ställas på dess renhet.
Som en sammanfattning av de olika metoderna
torde man kunna säga, att kalkmetoden är
okänsligast för råspritens kvalitet men har de största
spritförlusterna och, vad den vid atmosfärtryck bedrivna
metoden beträffar, relativt stor ångförbrukning.
Hiagmetoden synes enkel, har låg ångförbrukning och
lämnar en ren alkohol men fordrar en aldehydfri
sprit och ånga av hög temp., vilket de flesta fabriker
ej äga. Gipsmetoden torde ännu ej vara tillräckligt
prövad. De azeotropiska metoderna äro
destilla-tionsteknikens paradexercis men förbruka
överhuvud taget mera ånga, kräva en från början ren
sprit för att lämna en ren alkohol och torde som regel
Fig. 10. Modell av Drawinolapparatur.
behöva en påpasslig skötsel. Metylalkoholen i
sulfitspriten måste vid dessa metoder rektificeras för
sig i särskild apparat. Ångförbrukningen härför är ej
inberäknad i de uppgivna ångförbrukningssiffrorna.
LITTERATUR
Die Alkalichloridelektrolyse in Diaphragmazellen,
Tell I, av OÖSTA ÄNGEL. K. L. Beckmans förlag,
Stockholm, 126 sid. med 26 tab.
Författaren ger en teoretisk och experimentell
behandling av förloppet vid filterdiafragmaceller med
horisontellt, "nichteintauchenden" diafragma.
Beräkningarna av katolytens och anolytens sammansättning äro
synnerligen instruktivt utförda. Ängel finner ett lineärt
samband mellan katolytens kloridkoncentration (GI)
och dess alkalikoncentration (c2), då matarlösningen
utgöres av vid rumstemperatur mättad (5,45 - n)
kok-saltlösning:
Cl -4- C2 = 1
5,45 6,85
För vid rumstemperatur mättad kaliumkloridlösning
(4 - n) gäller relationen:
Cl + -Ci- - = 1
4,00 ’ 4,80
Dessa relationer äro härledda vid och förutsätta att
elektrolysen befinner sig i ett fortvarighetstillstånd,
dvs. att strömstyrka och elektrolythastighet samt övriga
på elektrolysen inverkande faktorer hållas konstanta.
Tidigare forskare ha emellertid icke alltid varit så noga
med fortvarighetstillståndet, emedan tiden för
uppnåendet av detsamma kan taga dagar eller veckor i
anspråk. Litteraturen på detta område fordrar därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
