Teknisk Tidskrift / 1934. Kemi / 27 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Fritz Frank: De sista framstegen ifråga om hydrering av stenkol, brunkol, tjärprodukter och andra ämnen för framställning av motorbränslen och smörjoljor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värmeförluster genom strålning medelst effektiv
isolation. Fig. 3 är ett schema för kolhydrering, vilket
visar värmets utnyttjande i systemet. Av stor vikt
är även att i tryckapparaterna vidmakthålla inom
erforderliga gränser konstant temperatur. Detta
ernås genom att göra högtrycksapparaterna
dubbelväggiga och att i mellanrummet införa en inert gas,
vilken åstadkommer värmefördelningen.
Innerväggen består då av väteresistent specialstål eller
aluminiumlegermg, ytterväggen av segt stål, avsett att
tåla det höga trycket.

Vätgasen.

Sättet för vätgasens framställning och pris är
ävenledes en viktig faktor för hydreringens ekonomiska
resultat. I början var man tvungen att använda så
ren vätgas som möjligt, beroende på katalysatorernas
stora känslighet för kontaktgifter. Sedan man fått
de mera robusta, okänsliga katalysatorerna, som tåla
både svavelföreningar, koloxid och cyan, hava
fordringarna på vätgasens renhetsgrad till stor del
borteliminerats. Melamid och Franz Fischer hava
samtidigt visat, att tillsats av tenn till katalysatorerna
hindrar kolavskiljning av kolväten. Melamid har väl
också först använt rå eller föga renad
vattengeneratorgas till hydrering. Tennet synes hindra
metanolbildning genom inverkan av vätgas på koloxid.
Vätgasen erhålles delvis genom att överföra de gaser,
som bildas vid hydreringen till en vätgashaltig
gasblandning, men den däri ingående vätgasen räcker
inte till för hydreringen. Vätgas i mer eller mindre
ren form och framställd genom generatorprocess,
utvinning ur kokserigas eller medelst elektrolys eller
på annat sätt måste tillföras processen. Priset på
denna vätgas är alltjämt av stor betydelse.

Materialfrågor.

I. G. Farbenindustrie har genom samarbete med
Firman Krupp kunnat utvälja stållegeringar, vilka
äro synnerligen motståndskraftiga mot vätgasens
inverkan. Normala kolstål kunna som bekant tack vare
avkolning icke användas. Kromstål och
krommanganstål äro speciellt resistenta. Vid mina egna
arbeten har jag funnit att de s. k.
Sichromallegeringarna, vilka under ledning av dr Schiffler
utexperimenterats vid Vereinigte Stahlwerke, Düsseldorf,
ävenledes stå väl emot vätgasangrepp och ävenledes äro
utan inverkan på de bildade kolväteblandningarna.
Vanligt kolstål och många järnlegeringar verka
katalytiskt ifråga om kolavskiljningen, varigenom
apparaturens kapacitet nedsattes och bensinutbytet
minskas. På sistone har I. G. patenterat
aluminiumlegeringar med krom, mangan, vanadin m. fl. metaller,
vilka legeringar uppgivas vara ännu mera resistenta
än stållegeringarna.

Tullskydd och statsunderstöd.

För hydreringsindustriens möjlighet att existera
spelar frågan om tullskydd och statsunderstöd en
synnerligen viktig roll. I Tyskland finnes en
finanstull för införda motorbränslen, vilken inklusive vissa
därmed sammanhängande utgifter uppgår till 220
RMk per ton. Då nu i Tyskland hydreringsindustrien
betalar en utjämningstull av 28 RMk per ton, så
återstår således ett tullskydd av 192 RMk per ton,
vilket måste räcka till för att hålla igång en inhemsk


Fig. 3. Schema för tryckhydrering.

hydreringsindustri. Hur sedan vid en stark
utveckling av inhemsk bensintillverkning importtullens
bortfallande skall regleras är ett problem, som
visserligen är utanför ramen av detta föredrag, men som
måste lösas. I Tyskland funnos år 1932 3 stora
anläggningar för hydrering av brunkol med en
årsproduktion av ca 140 000 ton bensin. Det uppgives att
produktionen sedan avsevärt ökats. Även England
har infört ett starkt skydd för den inhemska
hydreringsindustrien, i det att parlamentet beslutat
garantera hydreringsindustrien under 10 år en
skatterestitution av 7 öre per liter.

Bakom denna skyddsmur skola nya
hydreringsanläggningar byggas i England. Formellt äro de
avsedda att bidraga till arbetslöshetens motverkande.
Sålunda planerar "Imperial Chemical Industries" en
anläggning, vilken beräknas kosta ca 42 millioner
kronor och producera ca 120 000 ton bensin per år.
Framställningskostnaden beräknas med ledning av
resultaten från en större försöksanläggning uppgå till
ca 12 öre per liter.

I detta sammanhang bör omnämnas att vid
Världspetroleumkongressen i London 1933 påvisade Kessler
i sitt föredrag om bergoljeindustriens rationalisering,
att hydreringsprocessen för framställning av bensin
och oljeprodukter f. n. obetingat är en
förlustbringande arbetsmetod. Man får hoppas, att den fortsatta
utvecklingen icke måtte gå i den riktningen, att
hydreringsindustrien alltför mycket måste skydda sig
bakom tullmurar, vilket givetvis skulle motverka en
sund utveckling av världshandeln med motorbränslen
och oljor.

Apparatur och arbetssätt.

Sedan man studerat katalysatorernas verkningssätt
och apparaternas kapacitet, har man kommit till att
utföra uppspaltningen i två eller tre skilda faser eller
stadier. Vid den första fasen överföres kol i
pastform till olje- och tjärartade produkter genom
vätgasbehandling med tillhjälp av inblandade
katalysatorer vid temperaturer emellan 380-460°C och vid
200-250 atmosfärers tryck. Härvid bildade gaser och
bensindestillat skiljas genom "sluss"-anordningar från
oljeprodukterna. Dessa senare komprimeras under
utnyttjande av deras värmeinnehåll med
hydreringsgas till ett tryck av 200-250 atm. och sedan ledes
blandningen av vätgas och oljeångor i ångfas över
den styckeformiga katalysatorn i
högtrycksbehållaren vid 450-520°C. Vid denna andra fas, som går
4-5 gånger fortare än den första, bildas bensin, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>