Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Gösta Angel: Teorien för alkalikloridelektrolysen i diafragmaceller - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 APRIL 1934
KEMI
31
** =
L,
(4)
För cå =5,45 erhålles med hjälp av (3):
7, 5>45
5,45 + 0,204 . C2
Vid fullständig omvandling beräknas lutens relativa
volym till 0,796, dvs. volymminskningen uppgår till
icke mindre än 20,4 %.
Denna volymförminskning kan lätt förklaras på
följande sätt. Först och främst förbrukas en viss
kvantitet vatten vid NaOH-bildningen. Därjämte är
att taga i betraktande, att molekylarvolymen av
NaOH är något mindre än av NaCl samt att NaOH
vid upplösning i vatten åstadkommer en större
vo-lymkontraktion av lösningsmedlet än NaCl, varför
vid omvandlingen en viss kontraktion måste äga rum.
Med hjälp av kända data beräknas
volymminsk-ningen vid fullständig omvandling av l liter 5,45i-n
NaCl-lösning till: vattenförbrukning 110 cm3,
minskning i molekylarvolymen 45 cm3, ökning i
volymkon-traktionen 49 cm3. Summan utgör 204 cm3 i full
överensstämmelse med det ovan funna värdet.
Av ovanstående framgår, att
koncentrations-ökningen vid elektrolysen icke har något som helst
att skaffa med en elektrolytisk överföring, såsom på
sina håll antagits, tydligen utan att vederbörande
närmare tänkt sig in i saken. Om en
koncentrationsökning av katolyten genom elektrolytisk överföring
ägde rum, så måste detta naturligtvis ske på
bekostnad av saltförrådet i anolyten. Ett
fortfarigiietstill-stånd med en konstant NaCl-koncentration i
anolyten skulle sålunda aldrig kunna inställa sig, utan
anolytens koncentration successivt sjunka till 0. Så
är emellertid icke fallet, utan erfarenheten har givit
vid handen, att om driftsförhållandena tillräckligt
länge förbliva konstanta, så inställer sig i
anod-rummet en fullt konstant koncentration, och lutens
sammansättning kan med mycket stor noggrannhet
förutberäknas med hjälp av ekvation (3), såsom
längre fram skall visas.
Det återstår att förklara de ovannämnda stora
variationer i lutens kloridhalt, som vid en och samma
alkalikoncentration kunna förekomma. Vi
återkomma härtill längre fram.
Beräkning av anolytens sammansättning vid NaCl-
elektrotys.
Vi skola nu söka beräkna anolytens
NaCl-koncen-tration. Vi antaga därvid, att elektrolysen befinner
sig i ett fullständigt fortfarighetstillstånd. Det
inställer sig då en dynamisk jämvikt. Å ena sidan
tillföres anolyten genom den tillrinnande
saltlösningen Ls - cs mol NaCl/sek. Å andra sidan bortföres
NaCl dels med den genom diafragmat avrinnande
lösningen och dels genom elektrolysen. Den förra
mängden utgör La . ca mol/sek, om La är anolytens
genomrinningshastighet och ca dess NaCl-koncentra-
tion, och den senare N . _, om N betecknar kat-
r
jonens överföringstal i en NaCl-lösning. Vid
fortfarighetstillstånd måste de till- och bortförda
NaCl-mängderna vara lika. Vi erhålla alltså ekvationen:
234 567
C 2 - MOL NaOH per liter kotolyt f
Fig. 2. Katolytens och anolytens kloridkoncentration som funktion
av alkalikoncentrationen hos katolyten vid elektrolys av en 5,45-n
NaCl-lösning.
Efter elimination av ..- med hjälp av
t
T J P
."* ’ C2 = "S ’
F 100
(1)
Ls . cs = La
N . –
erhålles: Ls . cs = La - ca -f N . Lk c2 . -=–.
Om beteckningarna kk= ~k och ka = -^införas
för relativa volymen av katolyten och anolyten i
förhållande till den ursprungliga saltlösningen, erhålles
slutligen:
Co = ^_JvAC2.100 ............ (5)
* a KO. P
Med hjälp av denna ekvation kan
kloridkoncen-trationen hos anolyten efter uppnått
fortfarighetstillstånd beräknas. Här kan ej i detalj ingås på
denna beräkning, utan må endast hänvisas till
resultatet, som grafiskt återgives i fig. 2.
Vid stigande alkalikoncentration hos luten
minskas, som synes, kloridkoncentrationen i anolyten,
och detta sker intill en ca 4-n NaOH-koncentration i
det närmaste linjärt enligt formeln:
Ca ^5,45 - 0,30- C2 ............... (6)
(Forts.)
LITTERATUR
Fluorescence Analysis in Ultra-Violet Light, av J. A.
RADLEY och JULIUS GRANT. London 1933, Chapman &
Hall, pris 15 sh. 232 sid.
Redan länge har man sökt att för analytiska
ändamål utnyttja den för ett flertal substanser gemensamma
egenskapen att utsända ljus med för ögat synliga
våglängder vid bestrålning med osynligt, kortvågigt
(ultraviolett) ljus. Tidigare har man utan tvivel varit
benägen att överskatta denna analysmetods värde och den
har, som författarna till föreliggande arbete uttrycka
det, på sina håll utvecklats till en mödesak. Sedan
man emellertid kommit till insikt om metodens
begränsningar, och att densamma bl. a. är beroende av noggrant
standardiserade arbetssätt för att kunna användas vid
jämförande undersökningar, har det varit möjligt att
ur det virrvarr av uppgifter som förelegat utkristalli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
