Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - Gösta Angel: Teorien för alkalikloridelektrolysen i diafragmaceller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 5
MAJ 1934
TEKNISK
INXEHÅLL: Teorien för alkalikloridelektrolysen i diafragmaceller, av tekn. dr Gösta Ängel. -
Föreningsmeddelanden.
TEORIEN FÖR ALKALIKLORIDELEKTROLYSEN I
DIAFRAGMACELLER.
Av tekn. dr GÖSTA ÄNGEL.
(Forts. fr. sid. 31.)
Variationerna i anolytens och katolytens
kloridkon-centration.
Av det föregående framgår, att i anolyten alltid
inställer sig en lägre kloridkoncentration än i den
tillrinnande saltlösningen. Om vid igångsättningen
av elektrolysen cellen som vanligt är fylld med en
mättad NaCl-lösning, så är alltså
anolytkoncentra-tionen till en början högre än som motsvarar ett
fortfarighetstillstånd, följaktligen innehåller även
den till en början producerade luten mer NaCl än
som ovan beräknats under antagande av ett
fort-farighetstillstånd. Kloridöverskottet i anolyten och
katolyten försvinner emellertid så småningom,
allteftersom elektrolysen närmar sig ett stationärt
tillstånd. Ifrågavarande koncentrationer förbliva
därefter vid oförändrade driftsförhållanden konstanta
och överensstämma med stor noggrannhet med de
enligt ekvationerna (3) och (5) beräknade
koncentrationerna såsom talrika analyser givit vid handen.
Som exempel må försök 77 anföras.
Under rubriken NaCl, mol/1, diff. angives
skillnaden mellan den funna och den enligt ekvation (3)
resp. (5) beräknade kloridkoncentrationen. Som
synes visa anlyserna under första tiden efter
igångsättningen ett kloridöverskott i luten, vilket så
småningom försvinner. Från och med andra dagen efter
igångsättningen är överensstämmelsen mellan den
funna och beräknade kloridkoncentrationen i
katolyten och anolyten så gott som kvantitativ. Vid
ifrågavarande försök var anolytens volym relativt liten och
genomrinningshastigheten relativt stor. Det från
början befintliga kloridöverskottet utjämnades därför
efter en jämförelsevis kort tid. Vid följande försök 96
var anolytens volym större och genomrinningen
mindre. Till följd härav erhölls ett högre kloridöverskott
i luten och tog det längre tid, innan detsamma
utjämnades. Som synes hade ännu på tredje dagen ett
fortfarighetstillstånd icke uppnåtts. Ibland kan det
till och med dröja ända till en vecka, innan ett
stationärt tillstånd inställer sig, även om
driftsförhållandena äro praktiskt taget oförändrade.
Vi skola nu undersöka, huru kloridkoncentrationen
efter ett uppnått fortfarighetstillstånd ändras, om
Försök 96. Elektrolyt: 5,41-n NaCl-lösning.
Diafragma: 400 g tungspat + 3 g asbestull.
Elektrodavstånd: ca 30 mm.
Dagar
efter igångsättning
Katolyt
Strömutbyte
Amp.
Voit
Temp.
Genom-rinn. cm3/ 1
NaOH NaCl mol/1 mol/1 funn. fimn.
NaCl mol/1 diff.
l/2-l
5.23
5,35
33,5°
6l>,8
3,06 3,28 ! + 0,32
97,5
1 - 2
11
5,25
33,5°
53,85
3,57 ! 2,80
+ 0,25
98,3
42 - 3
71
5,0 1 42,5° i 54,1
3,55
2,67
+ 0,10 | 98;3
detta stores. Vi antaga då först, att lutens alkalitet
ökas, vilket kan förorsakas antingen av en stegring
i strömstyrkan eller av en minskning i
genomrinningshastigheten. En ökning i alkalikoncentrationen
medför enligt fig. 2 en minskning i
kloridkoncentrationen såväl hos anolyten som hos katolyten. Denna
minskning tar emellertid en viss tid i anspråk,
varför såväl anolyten som katolyten strax efter en
stegring i alkaliteten innehålla ett kloridöverskott.
Inflytandet av en stegring i strömstyrkan belyses
av försök 6 a.
På samma sätt som ovan kan man sluta sig till,
att en minskning i alkaliteten hos luten,
åstadkommen av en minskning i strömstyrkan eller en ökning
i genomrinningen, måste åstadkomma ett
kloridunder-skott i anolyten och katolyten under första tiden
efter förändringen, vilket underskott så småningom
utjämnas allteftersom ett fortfarighetstillstånd
inställer sig.
Inflytandet av en plötslig sänkning av
strömstyrkan framgår av försök 6 b.
Av ovanstående förklaras, att man kan erhålla en
högst varierande kloridkoncentration i anolyten och
katolyten vid en och samma alkalikonceritration hos
luten, beroende på att elektrolysen efter
igångsättningen ännu icke hunnit uppnå ett
fortfarighetstillstånd eller på att fortfarighetstillståndet av en eller
annan orsak blivit stört. Dessa variationer i
kloridkoncentrationen äro i regel ganska stora i praktiken,
beroende dels på att det är svårt att hålla en fullt
konstant strömstyrka och genomrinningshastighet
och dels på att det behövs en relativt liten ändring
i strömstyrkan eller genomrinningen för att åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
