Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - Gösta Angel: Teorien för alkalikloridelektrolysen i diafragmaceller - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
TEKNISK TIDSKRIFT
9 JUNI 1934
ännu full experimentell bekräftelse. För närvarande
torde det emellertid icke finnas någon annan formel,
som med större grad av sannolikhet anger
viskosite-tens inflytande på jonernas vandringshastighet.
Insattes det enligt (18) funna värdet å V 0 i
ekvation (15), så erhåller denna formen:
q K - Y]°>718
För G har förut härletts uttrycket:
(19)
v ’
<»’
Som synes är såväl V som G proportionell mot
strömtätheten - . För en jämförelse mellan V och G
kan man därför för enkelhetens skull sätta - = 1.
9
De så erhållna storheterna V och G’, angivande
hastigheten i cm/sek, vid l amp/cm2, ha grafiskt
återgivits å fig. 5 såsom funktion av
alkalikoncentratio-nen hos luten vid elektrolys av en 5,45-n
NaCl-lös-ning. V har beräknats med hjälp av författarens
bestämningar av K och r\ vid 30°. G’ har beräknats
under antagande att P = 98 vid c2 < cmax.
Som synes skära de båda kurvorna varandra vid
c’2 = 4,0, vid vilken koncentration alkaliin
vandringen alltså skulle börja under angivna förhållanden.
De experimentella undersökningarna ha å andra
sidan givit vid handen, att alkaliin vandringen börjar
vid omkring c’2 = 3,7. Överensstämmelsen mellan
beräkningen och de experimentella resultaten är så
god som det kan begäras med hänsyn dels till
osäkerheten i de vid beräkningen använda konstanterna och
dels till den spetsiga skärnings vinkeln mellan
kurvorna, som gör att en mycket liten ändring i
storleken av V åstadkommer en avsevärd förskjutning
av skärningspunkten.
Teorien bekräftas ytterligare av utförda
beräkningar och försök med användning av en elektrolyt
bestående dels av KC1 och dels av NaCl med
tillsats av Na2S04? NaC103 resp. NaC104.
Ur de härledda formlerna kunna bl. a. följande
slutsatser med avseende på strömutbytet inom det högre
alkalitetsområdet dragas:
1) Strömutbytet är oberoende av strömtätheten.
Om nämligen värdena å G och V enligt (14) och (19)
insättas i ekvation (13) försvinner - .
.q
2) Strömutbytet stiger avsevärt vid stigande
klo-ridkoncentration hos den elektrolyserade
saltlösningen. Storleken av produkten H * ^°’718 ökas
nämligen avsevärt vid stigande kloridkoncentration,
varför V minskas.
3) Strömutbytet stiger något litet vid stigande
temperatur. Det kan nämligen visas, att storleken
av produkten ^ . ^m ökas något litet vid stigande
temperatur.
Samtliga slutsatser lia bekräftats av erfarenheten.
På de resultat av praktiskt värde, som i övrigt
kunnat dragas ur de utvecklade teorierna, kan här ej
närmare ingås såväl med hänsyn till den nödvändiga
begränsningen av ämnet som med hänsyn till den
sekretess man i regel måste iakttaga, då det gäller
nyheter av praktiskt värde. Det må endast nämnas,
att undersökningarna bl. a. lett till ett modifierat
elektrolysförfarande, som sedan några år användes i
praktiken och därvid visat sig medföra mycket
gynnsamma resultat.
LITTERATUR
Det 4:de Nordiske Kjemikermöte, Oslo 27-30 juni
1982. Denna mötesberättelse är en rikt illustrerad volym
på 3’23 sidor. Den inledes med en Beretning (53 sid.)
om mötets styrelse, deltagare från de nordiska länderna
och program för förhandlingarna samt i samband med
mötet anordnade festligheter och exkursioner. Härefter
följa de vid plenarsammanträdena hållna föredragen:
Vitaminenes Kjemi av O. Rygh; Molekylviktsanalys i
centrifugalfält av The Svedberg; Ramaneffekt og
Molekylstruktur av A. Langseth; Den internas jonale
analyse-konvensjon av 13. mai 1929 av S. Schmidt-Nielsen; Om
sukkerartenes modifikasjoner av C. N. Riiber; Om
växternas kvävenäring av A. L Virtanen; Fremskridt paa
Spildevandsrensningens Omraade av K. E. Jensen; Om
järnets röstning av W. Palmaer. Boken avslutas med
kortare redogörelser för de många sektionsföredragen
och därav föranledda diskussioner.
B. G.
finergetische Grundlagen der Gastechnik, av F.
SCHUSTEE. Serien Kohle. Koks. Teer. Bd 30. Förlag
Wilhelm Knapp, Halle (Saale). 254 s. Pris häftad RM.
17: -, inbunden RM. 18: 50.
Ifrågavarande arbete hör till de böcker, inför vars
utgivande man ställer sig en smula undrande. Redan
ämnets indelning i Värme, Arbete och Elektricitet
förefaller märklig. Vid fortsatta studier visar sig boken
bestå av en samling tabeller och formler i anslutning
till gasteknik i allmänhet, med enkla exempel på deras
användning. Tabeller och formler återfinnas i de
vanliga, välkända uppslagsverken Hiitte och
Landolt-Börn-stein. Framställningen är mycket elementär, vilket av
författaren motiveras med att boken bör göras
tillgänglig för en vidare läsekrets. Är detta syftet, måste man
anse det alldeles förfelat, då den säkerligen för "den
vidare kretsen" genom anhopningen av tabeller och
formler är allt för avskräckande. För en utbildad
ingenjör blir den istället alltför enkel och bjuder ej
något nytt. Bindningen av boken synes ej heller ha
ägnats större omsorg, då sidorna 81-96 återkomma 2
gånger.
En myckenhet litteraturhänvisningar (alla i texten)
förekomma. Väntar man sig finna några nya, hittills
obeaktade spörsmål dryftade, blir man besviken. Så
är exemplet under rubriken "Direkt kylning av gaser"
å sid. 52’ illa valt. Bättre hade varit att taga ett
exempel från kylningen av stenkolsgas, där fel ofta
begås i beräkningen av erforderligt kylvatten, genom att
gasens stora innehåll av vattenånga negligeras. Likaså
finner man under kapitlet "Reaktioner mellan gaser och
vätskor" intet nämnt om den värmeutveckling av
ingalunda negligerbart mått, som äger rum i
ammoniak-tvättaren vid absorption av stenkolsgasens ringa
ammo-niakhalt (5 g/m3) i vanligt vatten. I stället omtalas den
värmeutveckling som sker, om vid koksverken den
direkta ammoniumsulfatmetoden användes, dvs. gasens
ammoniak absorberas i koncentrerad svavelsyra, och
lämnas anvisning för beräknandet av detta värme.
Varje kemist har här givet på känn, att en ansenlig
värmemängd i detta fall bör utvecklas, särskilt som
gasen är mer eller mindre mättad med vatten,
överhuvudtaget borde just i praktiken lätt översedda eller
svårbegripliga reaktioner ha valts och förklarats. Boken
kunde då verkligen ha fyllt en mission, vilket man nu
ej kan beskylla den för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
