- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - Carl-Gustaf Hård af Segerstad: Något om olika metoder för att på elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2 000 varv/min. Trowbridge konstaterade mycket
riktigt att de största felen med de dåvarande
indikatorerna voro dessas stora rörliga massor och det sätt,
på vilket diagram registrerades. Bytte man
exempelvis ut indikatorkolven mot en tunn stålmembran
och lät registreringen ske medelst en ljusstråle, som
fick lysa på en fotografisk plåt eller ett ljuskänsligt
papper, skulle stora fördelar nås. Ersattes det
optiska överföringssystemet med ett elektriskt dylikt,
skulle man kunna vinna än mer. Visserligen,
menade Trowbridge, är det ej precis någon enkel sak
att på elektrisk väg registrera momentana läget hos
en sig rörande kropp, men däremot torde det vara
tämligen enkelt att erhålla ett diagram över
hastigheten vid varje ögonblick av dess rörelse, varefter
man lätt kunde finna dess lägen, svarande mot
samtliga tidsmoment. För detta ändamål förfor han enligt
följande.

På en i en givare befintlig rörlig membran är
en liten trådspiral fastsatt på så sätt, att var och en
av spiralens cirkulära lindningar ligger i ett
magnetiskt fält, vilket utgår radiellt från spiralcentrum.
Låter man nu (exempelvis genom att pålägga
membranen ett varierande tryck) membran och spiral
utföra en fram- och återgående rörelse, så induceras i
trådspiralen en elektrisk ström, vilken är prop. mot
den hastighet, med vilken lindningarna röra sig i en
riktning, som ligger vinkelrätt mot magnetfältets
plan. Denna ström kommer nu att växla riktning
alltefter det spiralen går uppåt eller nedåt. Givaren
monteras på motorcylindern och förbindes medelst
en ledning med ett registreringsinstrument.
Registreringsinstrumentet består av en mycket tunn tråd
– omkr. 0,01 mm diameter – vilken är uppsatt
mellan polerna hos en kraftig elektromagnet och
vinkelrätt mot dennas magnetfält, således ett slags
oscillograf. Om man nämligen låter en ström
passera den fina tråden, kommer denna att göra utslag,
vilket sedermera registreras på optisk väg. Fig. 1
visar en schematisk planskiss över registreringsanordningen.
Går strömmen i den ena riktningen,
föres tråden från läget I till läget II eller vice versa,
under det att med hjälp av lämpliga linser A, B och
C, avsedda för koncentrering av ljuset från en
elekrisk lampa D, en liten skugga av tråden
åstadkommes som en svart fläck i ett ljusfält på
registreringskamerans E objektiv. Rörelsen hos denna fläck
fotograferas på en remsa av löpande ljuskänsligt papper
F, vilket innan det kommer ur kameran automatiskt
framkallas, tvättas och fixeras innan det kommer ut
färdigt för studium av eventuellt fenomen. De
fördelar som man skulle kunna utvinna med denna
metod äro följande:

1) Den lätta spolen, som är fastsatt vid membranen,
har ingen nämnvärd inverkan på dennas rörelser.

2) Det förefinnas inga mekaniska föreningslänkar,
vilka kunna inverka på rörelsen.

3) Vibrationer i motorn överföras varken på
mekanisk eller elektrisk väg till registreringsmekanismen.

4) Rörelsen hos den fina tråd, som förorsakar
skuggfotografierna, är proportionell mot rörelsen hos
membranen, med vilken den är förbunden, och på
grund av dess ytterliga lätthet, behöver man knappt
taga hänsyn till några masskrafter.

5) Då man icke har skäl att vänta några vibrationer
hos det elektromagnetiska överföringssystemet,
bör man erhålla klarhet och skärpa i
diagrammen och sålunda lätt kunna studera desamma.

De olägenheter, vilka kunna tänkas uppstå, äro
följande:

1) Om reflektorn icke monteras synnerligen stabilt,
åstadkommas sporadiska hopp i diagrammet, vilka
menligt inverka på noggrannheten.

2) I själva givaren förefinnes en rörförbindning
mellan membran och förbränningsrum, vilkens
nackdelar förut berörts.

illustration placeholder

Fig 1. Schema över Trowbridge’s registreringsförfarande.



3) Vibrationer hos motorn kunna tänkas förorsaka
vibrationer hos ljuskällan, med ty åtföljande
otydlighet hos diagrammet.

Om vi göra en sammanfattning av ovanstående,
kommer denna att lyda: en indikator i vilken en
mycket styv stålmembran utgör den rörliga delen
kan utföras så, att membranen rör sig i fas med det
densamma pålagda trycket utan att själv råka i
några nämnvärda egensvängningar. Monteras en
liten smal ledare på membranen, så att denna kommer
att utföra en fram- och återgående rörelse, och under
denna sin rörelse skär kraftimjerna i ett magnetiskt
fält, induceras en elektrisk ström, som är proportionell
mot ledarens hastighet, dvs. mot tidvärdet av
tryckvariationerna, som påverka den tråden
uppbärande membranen. De strömmar, vilka induceras
vid ledarens rörelse i magnetfältet, äro proportionella
mot membranens hastighet, och emedan hastigheten
är proportionell mot det tal, med vilket trycket
varierar med tiden, får man på detta sätt ett mått på
tryckvariationerna med tiden, vilka sedermera kunna
fotograferas. Man får sålunda ett diagram, som är
tämligen finkänsligt mot tryckväxlingar och
synnerligen lämpligt för inställning av tändning och
ventiltider, men knappast torde hava någon betydelse för
forskningsändamål.

2) Metoden med balanserad membran.

Denna metod baserar sig på en till förbränningsrummet
ansluten ventil, vilken är utförd som en plan
platta och hålles i jämvikt av å ena sidan trycket
inuti cylindern och å andra sidan av ett yttre känt
lufttryck. Idén är tämligen gammal. Redan
omkring 1912 användes den för vissa kalibreringsändamål.
Den har vidare utarbetats av Wood vid Royal
Aircraft Establishment, Farnborough, England,
omkring 1920. Principen kallas därför även
Wood- eller Farnboroughprincipen, varvid även innefattas
sättet för registreringen. Farnboroughindikatorn
skall härnedan i korthet beskrivas.

Den består av ett tryckelement, vilket exempelvis
inskruvas i en tändstiftsbussnmg i cylindern, en
indikeringsmekanism och en registreringsmekanism,
vilken sistnämnda drives så, att den antingen kan
gå med vev- eller kamaxelns hastigheter, samt en
tryckluftsbehållare och en handluftpump (vakuumpump).
Tryckluftbehållaren är förbunden såväl med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free