Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 10. Okt. 1934
- W. R. Uggla: Temperaturstegring i slirkopplingar vid start
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
*
MEKANIK
HÄFTE 10 OKT. 1934
Redaktör: H. F. Nordström
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Temperaturstegring i slirkopplingar vid start, av överingenjör W. R. Uggla. – Ett svårflyktigt
bränsles förhållande i en förgasaremotor, av professor E. Hubendick. – Något om olika metoder för att på
elektrisk väg mäta och registrera tryckförlopp i förbränningsmotorcylindrar, av civilingenjör Carl-Gustaf Hård
af Segerstad. – Litteratur.
TEMPERATURSTEGRING I SLIRKOPPLINGAR VID START.
Av överingenjör W. R. Uggla.
Slirkopplingar förekomma numera ganska ofta
inom drivteknikens område. Man kan särskilja tre
grupper: mekaniska slirkopplingar eller s. k.
friktionskopplingar samt magnetkopplingar och
centrifugalkopplingar. Alla dessa typer äro tämligen
likställda beträffande temperaturberäkningar under
start, dock får man ihågkomma att för
centrifugalkopplingarna gäller en annan tidsfunktion för
värmeeffekten.
Nedanstående beräkning har i huvudsak blivit
utarbetad för Aseas magnetkopplingar, och betraktar
jag det fall, att man använder kopplingen till start.
Startar man alltså upp motorn i tomgång, har ena
kopplingskolven en likformig rörelse med
vinkelhastigheten [omega]0 (motorns eftersläpning försummas).
Slår man så till strömmen i kopplingen, startar
arbetsmaskinen upp tack vare kopplingens slirmoment,
som jag antager vara konstant under startperioden.
Är arbetsmaskinens tröghetsmoment I och
motmoment M samt kopplingens slirmoment Ms har
man under starten:
| I | d[omega] | = Ms – M |
| ———————— |
| dt |
och
Om starttiden (= tiden för kopplingens slirning)
betecknas med T, ser man att:
| Ms – M | = | [omega]o |
| —————— | ———————— |
| I | T |
och således
| [omega] = | [omega]o | · t. |
| ———————— |
| T |
Är friktionsarean = A cm2, får man nu den
värmeeffekt, som alstras i kopplingen pr cm2:
| Fe = ([omega]o – [omega]) · | Ms | = | [omega]o Ms | (1 – | t | ) kg cm/sek. cm2 |
| ——— | ——————————— | —— |
| A | A | T |
eller
| Fe = | [omega]o Ms | ( | 1 – | t | ) | cal./sek. cm2 = c1 | ( | 1 – | t | ) | , (1) |
| ——————————— | ( | —— | ) | ( | —— | ) |
| 42,7 A | ( | T | ) | ( | T | ) |
där
| c1 = | [omega]o Ms |
| ——————————— | . |
| 42,7 A |
Det slirvärme, som alstras i friktionsytan diffunderar
i huvudsak i bägge riktningar vinkelrätt mot slirytan.
Värmeledningens differentialekvation är som bekant:
| [diff]u | = a2 | [diff]2u | |
| ——————— | ———————— | , (2) |
| [diff]t | [diff]t2 | |
där
| a2 = | [lambda] | cm2/sek. |
| ———————— |
| [rho]c |
kallas för kroppens temperaturledningsförmåga;
[lambda] = spec. ledningsförmåga; [roh] = täthet och c = spec.
värme.
a2 är i verkligheten ej konstant utan varierar med
temperaturen
| a2u = a2o (1 – [delta]u ). |
För mjukt järn kan man sätta
| a2o = 0,175; [delta] = 0,0015 |
och således
Vi återvända nu till värmeledningen och tänka oss
först en kropp med oändligt stor utsträckning. I
planet x = 0 antaga vi, att för t = 0 placeras en
enhetsvärmemängd Qe = 1 cal/cm2. Är kroppens
utgångstemperatur 0° C, kan man sätta
u = | |
e | — | x2 | |
(3) |
| ———— |
| 4a2t |
|
| ————————————————————— |
| 2 |
Punkten x = 0 (egentligen planet) kallas källpunkt.
Lösningen (3) uppställdes av Poisson 1818. Dess
tydande, som verkan av en källpunkt, gjordes dock
av Fourier.
I vårt fall hava vi dock ej en konstant värmekälla
utan en kontinuerlig källpunkt. Under en kort tid dt1
utvecklas vid tiden t1 en värmemängd
Tänker man sig nu alla dessa infinitesimala
källpunkters verkan adderad (superpositionsprincipen)
kan man tydligen skriva kroppens temperatur
| u = | | T
| | / |
INTE-
GRAL |
| / |
| 0</table> |
|
| c1 | (1 — | t1 | · | | e —[ x2 / 4a2(t—t1) ] | | · dt1. (4) |
| —— | —— | ——————————————————————————— |
| 2 | T | | SQR</table> | [ [pi]a2(t—t1) ]
|
|
Denna lösning förutsätter, som vi sagt, en kropp
med oändlig utsträckning. För magnetkopplingar
med ändlig utsträckning vinkelrätt mot strömningsriktningen
kan dock ifrågavarande lösning även användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934m/0111.html
|
| |