Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 128 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - K. Evrell: Några synpunkter på beräkning av oljemotstånd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

Docent Norlins tabell är icke heller omräknad enligt
densamma.

Av det sagda torde tydligt framgå, huru viktigt
det är att klara och rätt angivna beteckningar
komma till användning. Alla numeriska värden på
viskositeten måste, för att hava något värde, angiva
såväl temperaturen som den enhet, som avses. Att
endast säga att siffrorna angiva "absolut viskositet"
eller "kinematisk viskositet" är synnerligen
vilseledande och borde aldrig få förekomma. Detta så
mycket mera som viskositetstalen variera inom så
vida gränser, att man ofta icke utan vidare kan
avgöra vilken enhet det är.

Ur konstruktörssynpunkt vore det synnerligen
välkommet, om oljefirmorna kunde publicera
tillförlitliga värden på sina olika oljors kinematiska
viskositet i exempelvis cm²/sek. Önskvärt vore då, om
dessa uppgifter, som lämpligen borde framställas
grafiskt med logaritmisk skala för v, sträckte sig
ned till betydligt lägre temperaturer, än som
vanligen brukar vara fallet. Det är ju just
förhållandena vid lägre temperaturer, som ofta äro
utslagsgivande för exempelvis dimensioneringen av
ledningarna i ett smörjoljesystem. Särskilt oljepumparnas
tillopp, där endast atmosfärtrycket står till
förfogande för övervinnande av motståndet, äro som
bekant ofta systemets svaga punkt.

Ett annat föga beaktat förhållande är viskositeten
beroende av trycket. Kurvan å fig. 1 anger detta
beroende av trycket för mineraloljor enligt en
uppgift från "The British Department of Scientific
and Industrial Research". Uppgiften är
givetvis av ringa värde utan att den blir närmare
bestämd till olika temperaturer och utgångsvärden
på viskositeten, men visar dock tydligt tendensen.

De vanligaste fallen av viskösa motstånd äro:

1. Tryckförlusten i en rörledning.

	32 l v c
H =	–––––––	. . . . (1)
	g d2
	128 l v V
H =	–––––––	. . . . (2)
	[pi] g d4

H = tryckfall mätt i vätskepelare.
l = rörlängd.
v = kinematisk viskositet.
g = accelerationen vid fritt fall.
d = rörets invändiga diameter.
c = vätskans medelhastighet.
V = vätskevolym pr tidsenhet.

Givetvis kunna vilka enheter som helst väljas
för längd och tid, men av vad förut sagts bör man
försäkra sig om, att kinematiska viskositeten
verkligen är uttryckt i samma enheter, som de övriga i
formlerna ingående storheterna.

Förutsättningen för laminärströmning, då formlerna
1 och 2 gälla, är, att det dimensionslösa Reynoldsska

	c d		4 V
talet	–––-	=	––––	är mindre än ungefär 2 000.
	v		[pi] v d

Dessa formler kunna också med stor fördel
användas för bestämning av kinematiska viskositeten
medelst mycket primitiva anordningar. Låter man
nämligen en vätska med känd tryckhöj d självrinna
genom ett noggrant uppmätt rör, så erhållas alla
data för att enligt formeln 2 bestämma v. Är man
endast aktsam, så att temperaturen under försöket
är konstant, och dessutom väljer rördimensioner så
att hastigheten blir så liten, att det dynamiska
motståndet kan försummas, torde de erhållna värdena
på v bliva tillräckligt noggranna för de flesta
tekniska behov.

2. Strömningsmotståndet i en smal spalt.

Vid beräkning av detta motstånd använda vissa
författare, t. e. Pfleiderer i "Die Kreiselpumpen",
en omtransformering av genomloppsarean till en
cirkulär yta med samma hydrauliska radie, som den
ifrågavarande spalten, med vars tillhjälp vätskans
medelhastighet beräknas. Att denna beräkningsgrund
icke ens närmesvis överensstämmer med
verkligheten visar en enkel analys av förhållandena.

Med [delta]-spaltens öppning och b-spaltens bredd och
i övrigt samma beteckningar som förut använts är:

	12 v l v
H =	–––––––	. . . . (3)
	g [delta]2
	12 v l V
H =	–––––––	. . . . (4)
	g b [delta]3

För att dessa formler skola gälla fordras, dels att
hastigheten är så liten, att strömningen blir
laminär, och dels att [delta] är litet i förhållande till
spaltbredden b.

Fig. 2.

Fig. 3.

Ett intressant specialfall är den ursprungligen
ringformiga spalten, som genom förskjutning fått
det i fig. 2 med överdriven spaltöppning visade
utseendet.

Med beteckningar enligt figuren och det föregående är:

	g H x2		g H [delta]2 (1 – cos a)2
ca =	–––––––	=	––––––––––––	.
	12 v l		12 v l

	d
d V = ca	–––	[delta] (1 – cos a),
	2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>