Teknisk Tidskrift / 1934. Mekanik / 140 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1934 - E. Nothin: Hydraulisk kraftöverfröing å motorfordon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Vulcan-Sinclairs hydrauliska koppling. Ny modell med ringformig regleringsventil B och regleringsbehållare A.

inom vida gränser varierande tryck. Den stora
svårigheten vid konstruktion av hydrauliska omformare
ligger därför bl. a. i att så anordna turbinen, att
denna arbetar med någorlunda god verkningsgrad
vid helt olika varvantal och pumptryck.

I jämförelse med de mekaniska växellådorna
erbjuder en god hydraulisk omformare följande
fördelar. Föraren manövrerar vagnen med användning av
endast gaspedal och broms. Befriad från det rätt
så tidsödande och ganska stor övning och
påpasslighet krävande arbetet med inläggning av olika
växlar kan han till förmån för trafiksäkerheten ägna
hela sin uppmärksamhet åt bana och signaler.
Omformaren arbetar helt tyst och verkar dessutom
dämpande på primärmotorns vibrationer. Genom dess
kontinuerliga verkningssätt icke blott undvikas de
stötvisa och för de resande störande accelerationer,
som ofta uppstå vid växelinläggning å mekaniska
växellådor – särskilt av mindre vana förare – utan
vinnes även fördelen av rask igångsättning utan
hastighetsförlust vid inläggning av ny växel. Det
förefaller slutligen som sannolikt, att den hydrauliska
omformaren kommer att visa sig mycket billig i
underhåll. Dels är den – i motsats till mekaniska
växellådor – skyddad mot skadegörelse vid felaktigt
utförd växling, dels torde den normala nötningen på
grund av synnerligen ringa friktion mellan vätska
och omformare hålla sig inom måttliga gränser.

De för närvarande mest kända hydrauliska
överföringarna äro den tyska Voith-, den engelska
Vulcan-Sinclair (egentligen ej omformare utan koppling)
samt den svenska Lysholm–Smith-växeln.

Voith-överföringen består av den egentliga omformaren
(motsvarande växlarna i en vanlig växellåda),
numera ofta kompletterad med en hydraulisk
koppling (motsvarande den direkta kopplingen i
växellådor) samt diverse ventiler för systemets
manövrering. Omformaren utgöres av en centrifugalpump
och en enstegsturbin med ett enda, i statorhuset
anbragt ledskenesystem. Kopplingen liknar en vanlig
Föttinger-växel. Vid omkoppling från den under
igångsättning resp. gång uppför starka stigningar
använda omformaren till den hydrauliska
direktkopplingen uttappas vätskan medelst en särskild
centrifugalpump från omformaren till kopplingen.
Denna vätskeöverföring uppgives kunna ske mycket
snabbt och utan att gaspådraget avstänges till
motorn. Vid frikoppling av motorn utpumpas vätskan
medelst en centrifugalpump från omformare och
koppling. För att vid långvarig körning på
omformaren förhindra upphettning av vätskan, finnes en
mindre kylanordning inkopplad i systemet. Vid gång
på omformaren är verkningsgraden ungefär
densamma som vid elektrisk överföring, men vid
inkoppling av den "direkta" växeln stiger den till ca 98 %.

Den förut nämnda överföringen av vätska
mellan olika organ i systemet sker medelst elektriskt
styrda ventiler, varför anordningen väl lämpar sig
för "samköming" av olika enheter ("multiple unit").
Omformarens storlek och vikt är starkt beroende av
motorns varvantal. För ett kraftbelopp av 200 hkr
och ett varvantal på 1 400 pr min. väger exempelvis
Voith-omformaren omkring 1 000 kg inkl. vätskan,
men vid 2 900 varv per min. och samma effekt
sjunker vikten till endast 400 kg.

Voith-omformaren användes för närvarande å flera
motorvagnar, spec. av Austro Daimler-typ. För tyska
riksbanans räknifig äro två omformare à 420 hkr
och sju à 300 hkr under tillverkning vid
Heidenheim. För de nämnda snabbmotorvagnarna
konstrueras vidare fyra omformare à 600 hkr.

Bland de engelska hydro-överföringarna är
"Vulcan-Sinclair" den mest kända. I sin ursprungliga
form är den dock icke en omformare utan endast en
hydraulisk, elastisk koppling, huvudsakligen använd
å fartyg och automobiler. Dess utseende framgår av
fig. 2. Själva kopplingsorganet består av två mot
varandra vända ringformiga skålar, på insidan försedda
med plana, radiella "vingar". I den drivande
kopplingshalvan sätta dessa arbetsvätskan – i denna
koppling vanligen olja – i rotation, och i den drivna delen
mottaga de och överföra vätskans rotationsenergi till
den drivna axeln. Det är av vikt, att oljan är
lättfluten ty kraftöverföringen grundar sig icke på oljans
viskositet utan på energien av den roterande vätskan.

Fig. 3. Hydraulisk omformare och koppling, modell Voith-Sinclair.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>