Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst / 22 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - Ivar Malmer: Försök rörande vindförhållanden å fartygsbryggor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 3.

åstadkomma stabila rökstrålar. Vid den gamla metoden
att alstra rök genom att blanda klorväte- och
ammoniakgas (varvid salmiak bildas) och medelst
luft pressa ut en rökbemängd stråle genom ett
munstycke blir rökstrålen lätt diffus, och munstycket
tilltäppes fort av salmiak.

Under senare år har vid engelska aerodynamiska
laboratorier för vissa strömningsundersökningar av
annan art utvecklats en annan rökbildningsteknik, som
kunde förutses vara väl användbar även i
föreliggande fall. Röken alstras vid denna metod medelst
den starkt rykande vätskan titantetraklorid, som
suges upp i ett till ett kapillärör utdraget, vidare
glasrör, och som vid försöken får långsamt sippra ut
genom det i vinden instickande kapillärröret. Det
tunna röret stör härvid strömningen mindre än ett
munstycke för salmiakrök, och rökstrålen blir tunn
och skarpt begränsad. Vid turbulent strömning (stor
hastighet) bliva givetvis även på detta sätt alstrade
rökstrålar diffusa på ett litet avstånd från röret,
varjämte mättningsgraden då blir för svag för att
medgiva fotografering. Upp till vindhastigheter av
omkring 3 m/sek ger emellertid fotografering mycket
goda resultat. De här beskrivna rökförsöken hava
utförts med denna metod vid en vindhastighet av
omkring 3 m/sek. Belysningen har vid
bryggmodellförsöken (utförda på sensommaren) utgjorts av
dagsljusbelysningen, vilken i riklig mängd infaller genom
fönster å en lanternin ovanför försöksplatsen. Vid
några under hösten gjorda upptagningar (fig. 22 o.
23) måste strålkastarbelysning tillgripas. Bästa
resultat visade sig härvid uppnås med strålriktningen

Fig. 4.

Fig. 5.

vinkelrät mot kamerans optiska axel och strålknippet
avbländat i sidled.

Man kan möjligen hysa vissa betänkligheter mot
att anse den strömningsbild, man på detta sätt
erhåller vid en liten modell och liten hastighet (= litet
Reynolds’ tal), som representativ för
brygganordningen i full skala och vid stor vindstyrka.
Hittillsvarande erfarenhet tyder emellertid på, att
strömningsförloppet vid skarpkantade föremål, såsom
skärmar, är oberoende av det Reynolds’ska talet, i det
att strömningen alltid släpper ytan vid kanten.
Ledskeneanordningen på de här ifrågavarande skärmarna
skulle dock kunna tänkas medföra avvikelser från
denna erfarenhet. För att få ett kriterium rörande
detta spörsmål utfördes vissa kontrollförsök vid
större Reynolds’ tal. Sålunda anblåstes modellen med
en vindhastighet av omkring 40 m/sek, och
uppmättes därvid medelst ett litet Pitot-rör hastigheten på
olika höjder över en punkt på övre bryggan, där
gränsen mellan dödluftsområdet och friskvinden
(= "taket") bestämts även genom rökförsök vid
3 m/sek, (jfr fig. 18 och fig. 6). Höjden av "taket"
blev i båda fallen med praktiskt tillräcklig
noggrannhet identiskt densamma. Vidare utfördes dels
rökförsök vid 3 m/sek., dels Pitotrörsmätningar vid upp
till 30 m/sek, vid en större skärm (100 cm bred, 30
cm hög). Även härvid erhölls praktiskt sett samma
höjd å "taket" vid de båda hastighetsgränserna. Som
skärmhöjden å modellen var 5 cm, kan således anses

Fig. 6.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>