Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - Yngve Schoerner: Marinförvaltn1ngens förslag till nytt pansarskepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÄFTE 5 MAJ 1934

TEKNISK TIDSKRIFT

SKEPPSBYGGNADSKONST

REDAKTRÖR: NILS J.LJUNGZELL
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.

INNEHÅLL: Marinförvaltningens förslag till nytt pansarskepp, av marinöverdirektör Yngve Schoerner. – Varv
och verkstäder: Danmark, Finland. – Litteratur. – Notiser.

MARINFÖRVALTN1NGENS FÖRSLAG TILL NYTT
PANSARSKEPP.

[1]

Av marinöverdirektör Yngve Schoerner, Stockholm.

Den 19 januari 1934 har Kungl, marinförvaltningen
med underdånig skrivelse till Konungen
ingivit förslag till nytt pansarskepp. Sedan kungl.
maj:t senast fastställde huvudritningar till pansarskepp
hava förflutit nästan jämt 20 år: ritningarna
till de båda senare representanterna för
"Sverige"-typen – "Drottning Victoria" och "Gustaf V"
fastställdes den 25 september 1914. Ritningarna till
typfartyget "Sverige" fastställdes den 22 maj 1912.
Denna 20-årsperiod har i ovanligt hög grad
kännetecknats av stegrad utveckling inom teknikens alla
områden, betingad av först världskrigets behov och
sedan av synnerligen skärpta ekonomiska
förhållanden med ökade krav på teknikens förmåga att
ekonomiskt utnyttja materian. Krigsfartygs tekniken har
dessutom som försvårande omständighet fått erfara
de s. k. nedrustningsfördragens tekniska
begränsningsklausuler, vilka alldeles särskilt varit ägnade att
föidyra de moderna krigsfartygen och dessutom rent
tekniskt sett i hög grad varit hindersamma för en
sund utveckling av berörda fartygstyper. Ehuru
dessa fördragsbestämmelser ej direkt äga tillämpning
på svenska flottan hava vi dock indirekt känning av
dem, därigenom att nykonstruktioner inom vår flotta
av strategiska och än mer av taktiska skäl givetvis
måste i viss mån avpassas efter utvecklingen i andra
mariner.

Marinförvaltningens underdåniga skrivelse
angående förslag till nytt pansarskepp innehåller av
lätt insedda skäl ej mycket av tekniska detaljer. Jag
skall därför endast helt summariskt söka
sammanfatta dess innehåll.

Inledningsvis erinrar marinförvaltningen om
nådiga brevet av den 3 juni 1927, varigenom kungl.
maj:t anbefallde ämbetsverket att utföra ritnings-
och förberedande konstruktionsarbeten för ett
pansarskepp, samt att utgångspunkten för detta arbete
i fråga om såväl fartygstyp som kostnader varit
den pansarskeppstyp, som de s. k. ersättningsbyggnadssakkunniga
föreslagit i sitt den 17 december
1926 avlämnade betänkande. Denna typ avsåg att
utgöra en förbättring av "Sverige"-typen. I vid två
senare tillfällen avgivna underdåniga utlåtanden över
ersättningsbyggnadssakkunnigas förslag har ämbetsverket
anfört, att det svenska pansarskeppet av
"Sverige"-typ med hänsyn till storlek och
manöverduglighet alltjämt vore väl avpassat, såväl med
avseende på faran från luften som eljest. En utökning
av luftvärnsartilleriet bleve dock nödvändig.

Marinförvaltningen erinrar härefter om de
slutsatser, vartill de ersättningsbyggnadssäkkunnige
kommit beträffande flottans allmänna uppgifter:
hävdandet av rikets neutralitet och förhindrandet av
mot oss riktade företag över havet. Denna uppgift
ansågs effektivast och mest ekonomiskt kunna lösas
av en för operationer till sjöss duglig kustflotta. I
denna flotta ansågo de sakkunniga att pansarskepp
av "Sverige"-typ fortfarande borde ingå och ansågo
sig icke kunna förorda ett utbytande av
fartygstypen "Sverige" vare sig mot pansarkryssare eller
mot någon pansarskeppstyp, svagare än "Sverige",
detta beroende på att "Sverige"-typen, i vilken
faktorerna bestyckning, fart och skyddsanordningar på
lämpligaste sätt kombinerats, i intet av dessa
hänseenden ägde något överskott i vad som fordrades
för att den skulle kunna fylla sina uppgifter att
stödja de lättare fartygen och bilda det förband,
kring vilket övriga fartygsslag i operativt avseende
gruppera sig. De sakkunniga skisserade ett
pansarskepp av "Sverige"-typ, med några modifikationer,
gående ut på att det medelsvåra artilleriet något
minskades, medan skyddet något förbättrades och
forten något ökades.

Vad de sakkunniga anfört, fortsätter marinförvaltningen,
är i huvudsak giltigt än i dag. Deras
slutsatser hava vunnit i styrka genom de senaste
årens tekniska utveckling, som verkat till förmån
för den rörliga, till sjöss i samarbete med
luftstridskrafter uppträdande slagstyrkan. Vad
konstruktionsfrågan beträffar måste emellertid vissa andra
modifikationer göras, främst på grund av
flygstridskrafternas och vapenteknikens utveckling.

I följande avdelning "Pansarskeppet ur
huvudsakligen strategisk synpunkt" utvecklar
marinförvaltningen det strategiska behovet av pansarskepp med
svåra kanoner. Det är riskmomentet, som betonas:
En makt, som genom ett anfallsföretag vill föra kriget
in i vårt land skall tvingas att insätta slagskepp i de
operationer till sjöss: som alltid måste föregå eller
utföras jämsides med truppöverskeppning. Det
nödvändiga stödet för våra lätta stridskrafter måste

[1] Föredrag, hållet vid Svenska teknologföreningens avd.
för Skeppsbyggnadskonst sammanträde i Göteborg den 10
mars 1934.