Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6. Juni 1934
- Yngve Schoerner: Marinförvaltningens förslag till nytt pansarskepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄFTE 6 JUNI 1934
TEKNISK TIDSKRIFT
SKEPPSBYGGNADSKONST
REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
INNEHÅLL: Marinförvaltningens förslag till nytt pansarskepp, av marinöverdirektör Yngve Schoerner.
– Litteratur. – Notiser.
<h2MARINFÖRVALTNINGENS FÖRSLAG TILL NYTT
PANSARSKEPP.</h2>
Av marinöverdirektör Yngve Schoerner, Stockholm.
(Forts. fr. sid. 33.)
En uppfattning om vilka formförhållanden, som
anses lämpliga för fartyg av ifrågavarande typ, lämnar
tab. 2. Av sammanställningen framgår, att [delta] bör
vara omkring 0,62 och däröver, att Ø
I-spantfylligheten [beta] bör vara omkring 0,98 och
cylinderkoefficienten [delta] / [beta] omkring 0,63 för större fartyg; på de
mindre typerna finner man av olika anledningar
avvikelser nedåt, avvikelser, som förutom av rena
storleksförhållanden, främst äro beroende på farten. Vid
den fart av omkring 21 knop, som länge varit
bruklig för slagskepp ligger Froudeska talet v / [kvadratrot] L
omkring 0,86 (v i knop, L i fot). Vid denna relativa
fart är det brukliga värdet på cylinderkoefficienten
ur motståndssynpunkt mycket för stor, de bästa
förhållandena ligga härvidlag omkring [phi] = 0,54. Denna
omständighet är ett exempel på en av de många
kompromisser, varpå skeppsbyggarens arbete är så
rikt. Den förklarar även det påpekade förhållandet
att slagskeppens fart undergått mycket små
förändringar. Hänsynen till fartygens skydd tvinga
till i viss mån oekonomiska linjer. En
stegring av farten skulle hastigt öka effektbehovet till
en sådan grad, att det därav betingade vikts- och
utrymmesbehovet för propellermaskineriet skulle
förhindra utvecklandet av fartygets militära
egenskaper. Vill man med ett mindre fartyg ej blott hålla
farten uppe i absolut paritet med de större skeppens
utan dessutom söker uppnå ett taktiskt värdefullt
fartöverskott, tvingas man till betydande
uppoffringar i skyddsegenskaperna, varpå
"Deutschland"- och "Sverige"-typen äro tydliga exempel.
Dessa uppoffringar drabba ej endast under
vattensskyddet utan även skyddet mot artilleriprojektiler
och bomber.
Tab. 3 giver en föreställning om, huru nu berörda
förhållanden utvecklats i svenska pansarskepp
alltsedan "Svea"s tillkomst 1885. Man spårar ett
påfallande tydligt fasthållande vid redan från första
början givna koefficienter och dimensionsförhållanden.
Relativa farten är praktiskt taget konstant –
en första ansats till höjning kan skönjas hos
"Oscar II", åtföljd av en stegrad relativ effekt.
Övriga variationer i relativ effekt följa ungefär
variationerna i cylinderkoefficienten, varför
"Äran"-klassen med sin relativt höga [phi] uppvisar en
markerad höjning i specifika effekten utan motsvarande
ökning av Froudeska talet. Utvecklingen "Svea"–
"Oscar II" utgör i stort sett en sakta fortgående
likformig förstoring av ursprungsfartyget. Hela denna
serie får sin prägel av kolvångmaskinernas förmåga
att tillfredsställa den då såsom skärgårdsförsvar avsedda
pansarskeppsflottans krav på 15–17 knops fart.
Ett språng i storleksutvecklingen göres med
"Sverige"-typen, som är 67 % större än "Oscar II".
Fartkravet steg, ej blott absolut utan även relativt,
vilket framgår av det kraftigt ökade Froudeska talet,
åföljt av en fördubbling av den relativa effekten.
Turbinen gjorde med denna fartygstyp sin debut på
svenska pansarskepp och möjliggjorde denna
typomvandling, som avsåg ett relativt snabbt,
sjögående artillerifartyg. Den höga farten avspeglas även
i formgivningen genom finare linjer och mindre
fylligheter än någon tidigare svensk pansarskeppstyp.
Undervattensskyddet har härvid blivit lidande,
och denna olägenhet kompenseras ej av
storleksökningen. Fartygets övriga egenskaper äro dock
sådana, att denna uppoffring kan väl försvaras –
bepansringen och i all synnerhet bestyckningen är
av sådan art, att svenska flottan med denna typ fått
ett pansarskepp, vars nedkämpande kräver
betydande materiella insatser – skeppets slagkraft är
kännbar även för ett större slagskepp, risktanken
har materialiserats på ett eftertryckligt sätt, taktiskt
släpper fartyget skärgården och dess operativa
område drages ut från kusten till det öppna havet.
Under den tid "Sverige"-typen varit i tjänst har
den tillvunnit sig stort förtroende, varför det är
naturligt, att en fortsatt pansarskeppsutveckling skall
direkt anknyta till denna typ.
De ersättningsbyggnadssakkunnigas förslag 1926
är också fartygstekniskt "sett en direkt förstoring av
"Sverige"typen, med ytterligare någon stegring av
relativa farten i förening med en aning finare linjer
än "Sverige". Avståndet mellan de svåra tornen är
stort både absolut och relativt, och på det hela taget
utgör 1926 års förslag en försämring relativt
"Sverige" med avseende på möjligheterna till
undervattensskydd. Om detta vid den tidpunkt, då
"Sverige" konstruerades, ännu kunde anses någorlunda
tillfredsställande ehuru i svagaste laget, borde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934s/0043.html
