- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Skeppsbyggnadskonst /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Gösta Liljekvist: Åtgärder för betryggande av brandsäkerheten ombord på fartyg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

HÄFTE 7         JULI 1934

TEKNISK TIDSKRIFT

SKEPPSBYGGNADSKONST


REDAKTÖR: NILS J. LJUNGZELL
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.


INNEHÅLL: Åtgärder för betryggande av brandsäkerheten ombord på fartyg, av civilingenjör Gösta Liljekvist.
– Litteratur. – Notiser.

ÅTGÄRDER FÖR BETRYGGANDE AV
BRANDSÄKERHETEN OMBORD PÅ FARTYG.

Av civilingenjör Gösta Liljekvist, Stockholm.


Frågan om brandrisk och brandskydd ombord på
fartyg har på senare tid aktualiserats i hög grad.
genom en rad omfattande fartygsbrander, som i nera
fall fått mycket ödesdigra följder. Rådande
missförhållanden i allmänhet beaktas ofta mycket litet,
innan någon katastrof inträffat, som förorsakat
förlust av människoliv eller betydande materiella
skador. Först efter en dylik händelse försöker man
rätta till förhållandena. Man vill inte gärna tro på
riskerna, förrän man fått påtagligt bevis på deras
förefintlighet. Detta gäller nog även i viss mån om
brandrisken ombord på fartyg. Bestämmelser, som
avsett att skydda fartyg mot brand, hava givetvis
funnits även tidigare, men först nu tycks man på
allvar börjat intressera sig för dessas effektivitet samt
möjligheten av andra mera lämpliga. Kommittéer
hava bildats för att utröna frågan om de lämpligaste
brandskydden för fartyg, och en hel del har skrivits
i ifrågavarande ämne. Min avsikt med denna artikel
är endast att i korthet framlägga en del synpunkter,
som jag fått under en studieresa till Storbritannien
och Holland sommaren 1933.

Hela frågan om att i möjligaste mån skydda ett
fartyg mot brand är synnerligen komplicerad, och
även om den i något fall skulle kunna lösas tekniskt,
sa blir den ytterst en ekonomisk fråga. Om man
också ur teknisk synpunkt skulle kunna bygga ett
fartyg i möjligaste mån brandsäkert och t. o. m.
göra inredningen betryggande i detta avseende, så
förefinnes alltid risk för att eld uppstår i last eller
förråd. Sättet att skydda ett fartyg mot eldfara blir
därför olika för olika slag av fartyg och måste
prövas för varje särskilt fall. Regler kunna
naturligtvis uppställas för t. e. skyddandet av inredning
för passagerare och besättning, för lastrum eller för
maskinavdelning, men ur ekonomisk synpunkt bliva
ju förhållandena även beroende på vad slags fartyg,
det är fråga om.

Det skulle givetvis vara av stort värde att kunna
ur ekonomisk synpunkt jämföra olika skyddsmetoder
i olika fall. Tyvärr visade det sig emellertid
omöjligt att under min resa erhålla några kostnadsuppgifter,
och även om jag i en del fall lyckades pressa
fram en och annan prisuppgift, så var detta ej
tillräckligt för att åstadkomma en jämförelse. Min
behandling av detta problem får därför ske ur rent
teknisk synpunkt.

Vid planerandet av ett nytt fartygsbygge kan man
lämpa det allmänna arrangemanget med hänsyn till
minsta möjliga brandrisk på ett mera rationellt sätt,
än då det gäller att åstadkomma förbättrade
skyddsanordningar på ett redan färdigbyggt fartyg. Man
får dock givetvis ej lägga så stor vikt vid denna
fråga, att andra viktiga synpunkter bli lidande
därpå. Man kan åstadkomma mycket genom
fördelaktig placering av pumpar o. d., genom lämplig
anordning av ventilationen samt genom lämpligt
byggnadsmaterial för inredning, isolation m. m. Några
mera genomgripande omändringar av det allmänna
arrangemanget i ett fartyg behöver väl knappast
tillgripas, frågan om livbåtarnas placering å större
passagerarfartyg har visserligen diskuterats, men
någon lämpligare lösning än det vanliga sättet att
placera dem å övre däck har inte framkommit. Ur
brandskyddssynpunkt kunde det visserligen många
gånger vara fördelaktigt att hava livbåtarna
anordnade å ett lägre däck, och även nr sjösättningssynpunkt
kunde detta vara förmånligt, men en dylik
ändring skulle nog även medföra stora olägenheter i
många andra avseenden.

I de internationella bestämmelserna för betryggande
av säkerheten för människoliv till sjöss
finnas även speciella brandskyddsföreskrifter. Så t. e.
fordras, att fartyg ovan skottdäcket skola vara
försedda med brandsäkra skott av metall eller annat
material av den beskaffenhet, att de under en timme
kunna förhindra spridande av eld, som invid skottet
utvecklar en temperatur av 815°C. Medelavståndet
mellan två angränsande brandsäkra skott må ej
överstiga 40 m. Vidare finnas här föreskrifter
angående patrulleringstjänst ombord samt om
automatisk brandalarm för de delar, som ej äro
tillgängliga för brandpatrull. Kraftiga brandpumpar
skola finnas, som var och en kan leverera
vatten till vilken del av fartyget som helst.
Härjämte fordras för fartyg av viss storlek installation
för eldsläckning i lastrum med gas eller ånga.
Flyttbara eldsläckningsapparater föreskrivas även. För
maskin- och pannrum finnas bestämmelser angående
installation av skumbildande eldsläckningsapparater
eller likvärdiga anordningar av annat slag.
Särskilda föreskrifter finnas även angående
försiktighetsåtgärder av olika slag ifråga om förvaring av
bränsle ombord.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934s/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free