Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Gösta Liljekvist: Åtgärder för betryggande av brandsäkerheten ombord på fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffar, så har isynnerhet kork-gummimaterial varit
föremål för diskussion. Dessa material brinna ej
på samma sätt som trä utan förkolna under stark
rökutveckling, vilken kan vara synnerligen
hindrande för brandens bekämpande.
Trä använt för panelnlng och för lättare skott
utgör genom sin vertikala ställning en stor fara vid
brand. Man har på olika sätt sökt preparera trä för
att göra det motståndskraftigt mot eld och därmed
användbart för de förut omtalade brandsäkra
avdelningarna samt för brandsäkra skott i allmänhet.
Det finns två helt skilda metoder att åstadkomma
detta: 1. Impregnering av träet genom ett ämne,
som mellan träets fibrer bildar kristaller, och på
detta sätt gör det mera brandsäkert. 2. Bestrykning
av detsamma med något ämne, som hindrar
elden att få näring i träet.
Den kanske mest kända och tillförlitligaste
impregneringsmetoden för trä är den s. k.
"Oxylene"-processen, vilken tillämpas av The Timber
Fireproofing Co., Ltd. Behandlingen tillgår i
huvudsak på följande sätt: Träet utsättes för ett
ang- och vakuumförfarande, varigenom luft och
fuktighet avlägsnas ur dess porer och växtsaften
förgasas. Därefter impregneras det under tryck med
brandskyddande kemikalier, vilka få ersätta de förut
utdrivna beståndsdelarna. Träet får härefter
undergå torkning, varunder impregneringsmedlet
kristalliseras mellan träets fibrer. Om på så sätt
impregnerat trä utsättes för hetta genom en brand,
växa kristallerna och bilda en hård yta omkring
träet, som hindrar syretillförseln och samtidigt
genom sin ringa värmeledningsförmåga bildar ett
värmeisolationsmedel. Sådant brandimpregnerat trä
har ej visat några nämnvärda nackdelar ifråga om
bearbetning eller ytbehandling med färger och läcker
och tyckes därför ur teknisk synpunkt vara mycket
lämpligt för träinredningen i en brandsäker
fartygsavdelning. Enligt erhållna uppgifter får man dock
räkna med en merkostnad av cirka 100 % vid
användning av dylikt material, mot då vanligt trä
användes. I brittiska fartyg är dess användning för
vissa detaljer ganska vanligt, såsom t. e. för
brandsäkra dörrar.
Den andra metoden att skydda trä mot eld
består i en bestrykning av detsamma med specialfärg.
Det har framställts flera olika s. k. brandskyddsfärger,
avsedda att utgöra grundfärg närmast träet.
Jag har sett en mängd olika försök och
demonstrationer, avsedda att visa effektiviteten av sådan
färgbestrykning gentemot brand. Alla dessa försök hava
utfallit mycket tillfredsställande och uppvisat ett
synnerligen gott resultat, då det gällt att skydda
t, e. trä mot eld, som vid dessa tillfällen utgjorts
av lågan från en bunsenbrännare eller en helt liten
eld av oljeindränkta spån. Vid en framskriden
brand med dess stora hetta och utbredning torde ett
skydd av dylik brandskyddsfärg hava mycket små
utsikter att verkligen hejda elden. Detta hava väl ej
heller fabrikanterna tänkt sig, utan meningen har
varit att begynnande brand skulle hindras att snabbt
sprida sig. Om man beaktar dessa synpunkter, så
förstår man även svårigheten att åstadkomma en
verkligt brandsäker avdelning i ett fartyg endast
genom att bestryka träinredningen här med
brandskyddsfärg. Den verkliga uppgiften hos en dylik
avdelning är ju att utgöra gräns för en inom
bredvidliggande zon uppkommen brand, även om denna
erhållit stor omfattning. Går man in för att
använda eldbeständig färg mot brandrisk på ett fartyg,
så bör man konsekvent bestryka all träinredning
med dylik. Då kan en begynnande brand
inskränkas, varhelst den skulle uppstå.
En fördel med den eldbeständiga färgen är att den
även kan strykas utanpå vanlig oljefärg och ändå
utgöra ett gott skydd. Av de försök, jag sett,
föreföll det dock som om effektiviteten i någon mån
skulle minskas i detta fall. På grund av värmen
utvecklades nämligen från oljefärgen stora mängder
gaser, vilka hotade att spränga de blåsor, som
bildades i brandskyddsfärgen. Även vid bestrykning
enbart med eldbeständig färg bildades givetvis blåsor på
grund av gasutvecklingen från träet, men genom
den goda fasthållningen mellan detta och färgen
blevo dessa blåsor tättsittande och mindre, än då
ett lager oljefärg befann sig omedelbart under den
eldbeständiga färgen. I detta senare fall erhöllo
blåsorna ett vida större omfång och hade
följaktligen lättare att gå sönder. Kunde man lita på
effektiviten av brandskyddsfärgen även med
underliggande oljefärgslager skulle man häri få ett
utmärkt medel att göra redan färdigbyggda fartyg
säkrare mot brandfara.
Vill man frångå träinredningen i de brandsäkra
avdelningarna, finnas olika slag av brandsäkert
material att tillgå. Huvudbeståndsdelen i dessa utgöres
vanligen av asbestmassa, pressad till olika
hårdhetsgrad. Eternit tillhör de hårdaste av dessa material.
Det kan framställas med glashård yta i olika
färgnyanser och kan även utföras som imitation av trä
eller annat material. Vad träimitationerna beträffa.
så torde de väl knappast motsvara den moderna
arkitekturens krav. Glaserade eternitskivor fastade
till underlaget med metallskenor, vilka senare täcka
skarvarna mellan de olika skivorna, skulle dock
kunna utgöra en tilltalande panelning i trapphallar
och korridorer. Som panelning ställer sig dock
detta material ej så fördelaktigt i fråga om vikt som
t. e. plywood. Någon kompensation härför kan dock
erhållas genom att man kan välja en tunnare
eternitbeklädnad än motsvarande plywoodpanelning. Som
jämförelsesiffror för vikt kan nämnas att 6 mm
eternit väger 12 kg/m2, medan plywood av samma
tjocklek har en vikt av 3,5 kg/m2.
Med material av eternitens beskaffenhet kan en
betryggande brandsäker avdelning inredas. Går
man däremot in för principen att skydda fartygets
alla delar mot en begynnande brands spridning, kan
man begagna sig av mindre hårt pressat
asbestmaterial och ändå erhålla en betryggande säkerhet.
Asbestklädd plywood utgör i detta avseende ett
lämpligt material. Beklädnaden av träet kan ske på
den ena eller på båda sidor eller också kan trä och
asbest hopsättas i flera lager. I de båda senare
fallen kan materialet användas icke blott som
panelning utan kan ensamt utgöra skott mellan olika hytter
i ett fartyg. Brandisolering av detta slag kan man
lämpligen kombinera med ljudisolering. Jag har
förut antytt, hur man strävar att utestänga buller
från maskinavdelningen till övriga delar av fartyget
genom att isolera maskinrumsbegränsningarna. För
att i största möjliga mån utestänga störande ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
