Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1934 - N. Claes Fischerström: Åtgärder för bibehållande av rörledningars vattenförande förmåga - A. Löfroth: Vattenslagsprov vid statens kraftstation i Trollhättan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
27 JAN. 1934
200
rme
g
ams
£ 100
<u
N
ö
^:
£
ö
| 50
S
[-/-l-]
{+/-
l+}
Ror med invåndigf
centrifugalanbringad bitumen
rRor med invändigt
centrifugal-anbringat cement, eternitror
6jutjårnsror.
20 30 40 50 60 år
T J o n s t e tid
Fig. 3.
Bitumenbeläggningen gives vanligen en tjocklek
av endast 2 å 3 mm. Beläggningen utgör ett
effektivt skydd mot vattnets beröring med rörets
invän-diga järnyta och medför synnerligen god och
bestående vattenförande förmåga.
Rören måste före nedläggningen skyddas för
alltför starka temperaturförändringar. Rör av stora
dimensioner måste skyddas för invändig mekanisk
åverkan, och vid utförandet av blydiktade skarvar
får ej blyets temperatur vara för hög.
TryckfÖrlustmä tii ingår hava givit till resultat, att
man i regel torde kunna räkna med ett värde av
C rr 150 i Hazen-Williams’ formel.
Vid lika rördimension uppgår för den färdiga
ledningen merkostnaden för rör med invändigt
centri-fugalanbringad bitumen till ca 6 %.
Rör med invändigt centrifugalanbringad emalj
äro såvitt bekant ännu alldeles oprövade, och det
torde vara för tidigt att diskutera dem.
Av rör, tillverkade alltigenom av ett icke rostande
material, hava eternitrören tilldragit sig särskild
uppmärksamhet.
Tillverkningen av eternitrör började i Italien, där
den första ledningen av eternitrör utfördes år 1910,
Först omkring år 1920 torde dock fabrikation i större
skala hava kommit igång. F. n. finnas fabriker i
Tyskland, England, Belgien m. fi. europeiska länder
samt i Förenta staterna.
Eternitens drag- och böjningshållfasthet utgör ej
mer än ca 1/10 av gjutjärnets. Det beror givetvis i
hög grad på materialets beständighet, vilken
säkerhetsfaktor man bör välja vid dimensioneringen.
Denna fråga förtjänar vid val av rör särskild
uppmärksamhet.
När vatten påsläppes i nya eternitrör, absorberas
i början vatten av väggarna och kalk utlöses.
Kalk-utlösningen synes dock snart upphöra. Man torde
väl kunna antaga, att det porösa skikt, som uppstår
på rörets insida, därefter verkar skyddande,
förutsatt att det yttre skalet är absolut tätt.
Tryckförlustmätningar på eternitrörledningar hava
visat, att den vattenförande förmågan efter någon
tids drift nedgår, men därefter synes förbli konstant,
varvid C i Hazen-Williams7 formel uppgår till 135
å 140.
Vid lika rördimension uppgår kostnaden för färdig
ledning av eternitrör till ungefär samma belopp som
kostnaden för en gjutjärnsledning eller något
därutöver.
Fig. 3 är avsedd att åskådliggöra en jämförelse
mellan den vattenförande förmågan hos en vanlig
gjutjärnsledning, dels i normala fall och dels efter
rörrensning av ledningen och rostskyddsbehandling
av vattnet, en jämrörledning med invändigt
centri-fugalanbringat cement resp. bitumen samt en
eternit-rörledning.
Tyvärr äro de uppgifter, som ännu finnas att tillgå
rörande skyddsbeläggningar och icke rostande
rörmaterial, synnerligen fåtaliga och därför tämligen
osäkra. Emedan bibehållandet av rörledningars
vattenförande förmåga är en angelägenhet av stor
betydelse, vore det önskvärt, att de som t. e. anlägga
provsträckor med dylika rör även utförde regelbundna
tryckförlustmätningar och inspektioner av rörens
inre och publicerade resultaten. Så snart
tillfredsställande erfarenhet föreligger, vore det ett
önskemål, att åtminstone preliminära bestämmelser för
leverans och provning av dylika rör utarbetades.
VATTENSLAGSPROV VID STATENS KRAFTSTATION
I TROLLHÄTTAN.
Av byråingenjör A. LÖFROTH.
I det följande lämnas en redogörelse för ett större
effektfrånslag i Trollhättan, som verkställts för att
studera vattenslaget i tilloppet.
För orientering över vattenvägarna till
Trollhättans kraftstation hänvisas till fig. 1. Drivvattnet
framledes i en l 300 m lång tilloppskanal, vilken å
den nedre delen - ca 900 m - är delad i tvenne
grenar, under det att den övre delen är gemensam
för hela kraftstationen. Den vänstra grenen är på
165 m längd ersatt med en 80 m2 tunnel, såsom fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
