Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
JULI 1934
TEKNISK TIDSKRIFT
INNEHÅLL: Sättningar vid byggnadsverk, av civilingenjör Gösta Lidén. - Skruvförband för skenskarvar, av
överstelöjtnant K. A. Lagergren. – Notiser. - Litteratur.
SÄTTNINGAR VID BYGGNADSVERK.
Av civilingenjör GÖSTA LIDÉN.
(Forts. fr. sid. 19)
Pålgrundläggningar.12:13-
Många av de misstag, som begåtts vid planerandet
av en pålgrundläggning genom friktionspålning,
ha berott på att man utgått från följande felaktiga
förutsättningar:
1. Att en påles bärighet i lera är beroende av det
arbete, som utföres av hejaren vid Slagningen.
2. Att en pålgrunds bärighet under alla förhållanden
står i direkt proportion till antalet nedslagna pålar.
Pålformlernas tillförlitlighet.
Motståndet vid neddrivandet av en påle
uppkommer dels genom ett mottryck vid undanträngandet
av jorden, dels genom krafter, som uppträda utefter
pålens mantelyta.
Vid ökat tryck sammanpressas ej en lera
omedelbart, enär porvattnets utströmning kräver en viss
tid, såsom i det föregående framhållits. Varje
plötslig deformation hos leran äger rum utan
volymsför-ändring. Det är uppenbart, att om en påle medelst
en hejare nedslås i lermark, uppstår ett mottryck på
grund av att leran måste pressas undan. Det arbete,
som åtgår för utförandet av denna undanpressning,
har emellertid ringa samband med pålens bärighet.
Vid vattenmättade jordarter med god
genomsläpplighet försiggår vattnets bortströmning vid ökat
tryck relativt obehindrat. De motstånd, som
uppträda vid nedslagning av en påle under stöt vid
dessa jordarter, böra därför tillnärmelsevis kunna
motsvara undergrundens bärförmåga under statisk
belastning.
Vidhäftningen mellan mantelytan och jorden spelar
emellertid en avgörande roll för en påles
bärförmåga. Vid sandjordarter torde pålningen ej inverka
försvagande på hållfastheten hos jordarten utan
tvärtom. Men vid pålning i lera omröres denna och
skärhållfastheten nedsattes. \ Om pålen efter
Slagningen ej utsatte-s för störningar tillväxer dock åter
12 Knut E. Petterson: "Erfarenheter från provning- av
pålar", Kungl, väg– och vattenbyggnadskårens 75-årsskrift,
år 1926.
13 K. Terzaghi: "Die Tragfähigkeit von Pfahlgriinduiigen",
die Bautechnik 1930. H. 31 och 34.
K. Terzaghi: "The Science of Foundations- its Present
and Future", Träns, of Am. Soc. of Civ. Eng. Vol. 93. 1929.
K. Terzaghi: "Earths and Foundations", Träns, of Am.
Soc. o. Civ. Eng. Vol. 59, p. 777. May 1933.
skärhållfastheten. J. Olsson har lämnat följande
värden från provbelastning av träpålar i lerterräng vid
Sävenäs vattentorn.14 Vid en viss påle, som hade
en längd av 17,6 m samt 140 mm topp diameter,
erhöllos följande värden å den maximala bärförmågan.
Tid 3/4 tim. 4 tim. 2 dygn 13 dygn 21 dygn 344 dygn
Brottgräns ton 2 5 19 31 31 31
Av värden från utförda pålningar, vilka stått
under kontroll av Statens järnvägars geotekniska
avdelning, framgår, att de formler för en påles
bärförmåga under vilande belastning, som baseras på
det vid slagning med hejare utförda arbetet, ofta,
åtminstone då det gäller vattenmättade jordarter med
liten genomsläpplighetsförmåga, giva antingen för
stora eller för små värden. Ett intressant arbete på
detta område har även utförts i Shanghai åren 1911
och 1916 av E. W. Jonson, som i en skrift "Results
of Pile-Driving Tests in Whangpoo River Foreshore
ät Shanghai" påpekar att de vanliga pålformlerna
kunna ge värden, som med mer än 50 % avvika från
de värden, som erhållas vid provbelastningar.
Det ovan sagda innebär icke, att de vanliga
pålformlerna, t. e. Redtenbachers formel, skulle vara
felaktiga. De ge utan tvivel, en värdefull uppfattning
av det motstånd pålen röner vid nedslagningen. Men
vid t. e. leror står detta motstånd uppenbarligen ej
i något enkelt förhållande till pålens bärförmåga
under vilande belastning.
Det bästa sättet att konstatera, om ett
vattenmät-tat material hör till jordarter med stor eller liten
vat-tengenomsläpplighetsförmåga, är att jämföra
sjunk-ningen per slag vid den första Slagningen och sedan
efter ett uppehåll på minst 24 timmar. Om dessa två
sjunkningar äro lika, hör materialet otvivelaktigt till
den först nämnda gruppen, varför pålformler
baserade på det av hejaren utförda arbetet böra kunna
användas, i
Vid leror torde man däremot för beräkningen av
bärförmågan hos pålen vara hänvisad till
långtidsbelastningar. Genom att samordna dylika
provningar torde det till sist bliva möjligt att empiriskt
bestämma en enstaka påles bärighet, som vid våra
vanliga lösa leror i det närmaste toide stå i proportion
till produkten av lerans skärhållfasthet och den i
beröring med leran varande delen av pålens mantelyta.
14 ge bl. a. H. Kreuger: "Grundläggning-ar till hus- och
brobyggnader", D. T. V. år 1928, sid. 230.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
