Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 JULI 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
75
het per påle vid ökat antal pålar snarare kan
förväntas.
Press, Berlin, har under årslånga försök, som ännu
ej äro avslutade, kommit till vissa resultat angående
pålgruppers bärighet, som peka i ovan angivna
riktning. Vid försök med s. k. "borrpålar", som ej
åstadkomma någon förtätning av marken, erhölls en
Fig. 18. Primära och sekundära
tryckfördelningskurvor under
samtidigt belastade pålar. De primära
tryckfördelningskurvorna utbildas,
då en enstaka påle belastas. De
sekundära, då samtliga pålar
belastas (Underpinning15, sid. 245.)
minskad bärighet ju närmare pålarna slogos intill
varandra, såsom framgår av fig. 19. Pålarna
nedslogos i Berlin i sandjord med en kornstorlek av
0,75 till 0,43 mm samt en volym vikt av 1,78.
Pålarna hade en längd av 7 m och diametern var
40 cm. De anordnades två i varje grupp. Först
vid ett fritt avstånd mellan pålarna av 8 ggr
pål-diametern erhölls en bärighet hos vardera av de två
pålarna, som var lika med bärigheten hos en
enstaka påle. När man återigen under hoppressning
av marken nedslog pålar i grupper om två stycken
medelst hejare i liknande sandjordarter, var
förhållandet det motsatta. Här hoppressades marken
av de nedträngande pålarna. Bärigheten var
maximal vid ett fritt pålavstånd av 3/4 X påldiametern.
Vid större eller mindre avstånd avtog bärigheten,
som vid ett avstånd mellan pålarna av 6 X
påldiametern var lika med bärigheten hos en enstaka påle.
c
»a
fS 20 ff 30 åS
^
Fig. 19. Sjunkningsdiagram. (Efter Press10)
Pålarnas längd var i detta fall 3 m och diametern
15 cm. Vid försök med ytterligare ökat antal pålar
i varje grupp visade det -sig, att bärigheten hos på-
15 Prentis and White: "Underpinning-", its practise and
applications. New-York. Columbia University Press 1931.
IG H. Press: "Die Tragfähigkeit von Pfahlgruppen in
Beziehung- zu der des Einzelpfahles; die Bautechnik 1933,
H. 45.
larna växte med pålantalet. Det inbördes avståndet
mellan pålarna hölls under detta senare försök
konstant och lika med 3,3 X påldiametern.
Vid sandjordarter synes det sålunda vara möjligt
att öka en pålgrunds bärighet genom att slå tätt
med pålar. Detta är emellertid endast fallet, om
även jordarterna under pålspetsarna äro av fastare
beskaffenhet. Finnas lö<sare ler- eller dylager under
dessa, kommer givetvis en sättning att äga rum,
Fig. 20. Primära och sekundära tryckfördelningskurvor
under fundamentplattor. (Underpinning15 sid. 246)
vilket torde inses vid betraktande av fig. 20.
Tryckfördelningen i nivån B-B i denna figur kan
antagas vara analog med tryckfördelningen under ett
pålknippe. Befinnes ett sandlager mellan
höjd-lägena A-A och B-B, kan givetvis dettas bärighet
upparbetas genom att -slå tätt med pålar. Men
trycken från byggnadsverket måste överföras till
det sämre lagret under B-B, varför sättning här
inträder, på grund av att trycken överlagra
varandra, även om aldrig så många pålar nedslås i
delen ovan B-B. Det är därför vid dylika fall utan
större värde att nedslå fler pålar än som motiveras
n v bärigheten hos det sämre jordlagret under B-B.
Fig. 20 avser egentligen att visa, att vid
grundläggning föga vinnes med dyrbara sammanhängande
grundplattor vid de geologiska förhållanden, som
här antagits råda. Markbärigheten vid nivån B-B
kan till fullo utnyttjas av spridda fundament. En
ytterligare spridning av trycken genom
sammanhängande plattor ökar endast i ringa grad grundens
bärförmåga.
Vid ett sådant fall, att hela undergrunden består
av lösare, sammantryckbara jordarter till stort
djup, kan en sammanhängande bottenplatta vara
ändamålsenlig ur tryckfördelningssynpunkt.
Dessutom hindrar denna platta vattnets avgång ur leran
vid dess konsolidering under tryck. Att vid dylika
geologiska förhållanden förstärka undergrunden
medelst pålar av relativt kort längd torde vara en
åtgärd av ringa värde, på grund av att man härigenom
visserligen kan fördröja men ej hindra betydande
sättningar.
I fig. 21 ha tvenne alternativ uppställts för
grundläggning av en byggnad på lös lera. I ena fallet
antages byggnaden grundlagd direkt på leran
medelst sammanhängande plattor. I det andra fallet
har undergrunden förstärkts medelst pålning till
6 m djup. Fördelarna av pålningen äro i
huvudsak följande: 1) Medelst denna flyttas angreppet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
