Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - K. A. Lagergren: Skruvförband för skenskarvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 JULI 1934
VÄ"G- OCH VATTENBYGGNADSKONST
81
4. 101 mm lång bult med 28 mm hög H.-B.-mutter
från a.-b. Järnvägsmateriel;
5. 101 mm lång bult med 28 mm hög
Elastic-Stop-mutter;
6. 106 mm lång bult med 28 mm hög mutter av
S. J. standard och 6 mm tjock, icke f jädrande
mutterbricka av järn;
7. 106 mm lång bult med 28 mm hög mutter av
S. J. standard och enkel fjäderring från Edvard
Vossloh;
8. 106 mm lång bult med 28 mm hög mutter av
S. J. standard och fjädrande underläggsbricka med
åsar, avsedda att förhöja friktionen mellan bricka och
mutter;
9. 112 mm lång bult med Klimax-mutter (dubbla
muttrar) från Bultfabriksaktiebolaget i
Hallstahammar; och
10. 112 mm lång bult med 28 mm hög mutter av
S. J. standard och dubbel fjäderring från Edvard
Vossloh.
Av var och en av nämnda bulttyper insattes
omkring 800 st. å tre olika försökssträckor, och skulle
jämförande observationer företagas å en fjärde
försökssträcka med tidigare inlagda bultar av S. J.
standard. Besiktningar av samtliga bultar å de olika
sträckorna hava företagits 10 gånger med ungefär
2 månaders mellanrum. Hela försökstiden har
således omfattat omkring 20 månader.
Samtidigt med nu omnämnda praktiska prov med
skenskarvbultar pågingo försök vid Statens
provningsanstalt, som i en för ändamålet särskilt
konstruerad maskin sökte utröna låsförmågan hos olika slag
av låsmuttrar och mutterlås. Vid dessa försök
anbrag-tes å muttrarna ett yttre vridande moment, vars
storlek ansågs utgöra ett mått å skruvförbandets
låsförmåga. Ett dylikt permanent vridande moment har
emellertid icke någon motsvarighet i verkligheten,
och då dessutom nämnda moment för vissa av de
provade muttrarna var i hög grad beroende av mutterns
tryck mot underlaget, dvs. åtdragningen, som
naturligen kunde variera ganska mycket, så torde nämnda
försök vid Statens provningsanstalt få anses av
ganska litet värde för lösningen av ifrågavarande
problem. Det visade sig också, att resultaten av desamma
icke överensstämde med dem, som erhöllos vid de
praktiska försöken å S. J., och provningsanstalten
förklarar själv i protokollet över de av densamma
utförda försöken, att "laboratorieresultaten icke gåvo
någon vägledning för bedömande av muttrarnas
förhållande vid skenskarvar". På grund härav tillrådde
författaren av en artikel angående skruvförband i nr
2 av Industritidningen Norden för år 1933
provnings-anstalten att i stället för sagda försök göra prov med
muttrar i en bergborrmaskin med abnormt högt
lufttryck, då vibrationerna i en sådan äro mycket
intensiva. Författaren bortser emellertid från den
omständigheten, att en bult i en skenskarv är
utsatt för påkänningar, vilka icke förekomma i vanliga
maskiner och icke heller i bergborrmaskiner, och som
endast med stor svårighet torde kunna framkallas vid
laboratorieprov.
Vill man på experimentell väg komma fram till
en lösning av skarvbultproblemet, torde man sålunda
nödgas hålla sig till de resultat, som erhållas vid
försök å banlinjen. För att kunna tillgodogöra sig
dessa resultat måste man emellertid först söka klar-
göra för sig de krafter, som äro speciellt verksamma
i skruvförband för skenskarvar.
Härvid bör särskilt beaktas, att det ena
skarvjärnet på grund av skenans lutning får ett annat
mot-ståndsmoment och en annan belastning samt därför
också en annan nedböjning än det andra skarvjärnet,
varigenom bulten, bl. a. på grund av friktionen mellan
bulthuvudet resp. muttern och intilliggande
skarv-järn samt mellan muttern och bulten, får en bestämd
tendens att vrida sig, om än mycket litet för varje
belastningstillfälle, i förhållande till det skarvjärn,
invid vilket friktionen är minst. För varje gång ett
hjul rullar över en skenskarv uppstår sålunda en
vridning och en återvridning mellan skruvförbandets
delar, antingen 1) mellan bulthuvudet och det
intilliggande skar v järnet, eller 2) mellan bulten och muttern
eller 3) mellan muttern och dess underlag, vilket
senare kan utgöras av en mellanläggsbricka eller det
underliggande skarvjärnet. I fallet 1) uppstår ingen
uppgängning av muttern men en avnötning av
an-liggningsy torna mellan bulthuvudet och skarvjärnet.
I fallet 2) sker antingen en vanlig uppgängning eller
under vissa omständigheter en åtdragning av
muttern, eller också sönderbrytas gängorna, varvid
muttern som regel förflyttas å bulten och fastkilas vid
denna mer eller mindre kraftigt. Detta inträffar
ganska ofta, om muttrarna blivit för hårt åtdragna,
och gängorna därvid skadats; - ett förhållande som
kommittén hade tillfälle konstatera särskilt vid de
mutterlåskonstruktioner, som avse att stumt fastlåsa
muttern vid bulten, såsom Klimax-muttern och
HB-muttern. I fallet 3) härovan sker lika lite’ som i
fallet 1) någon uppgängning men väl en avnötning av
anliggningsytorna mellan muttern och dess underlag.
Vridningen eller rörelsen inträffar alltid på det av
förenämnda ställen, där minsta motståndet möter.
Om man vill undvika vridning mellan mutter och
bult, dvs. uppgängning eller sönderbrytning av
gängorna, bör man därför söka tillse, att
friktionsmotståndet eller låsningen på detta ställe
ständigt är större än friktionsmotståndet antingen mellan
bulthuvudet och intilliggande skarvjärn eller mellan
muttern och dess underlag. Då det icke kan
undvikas, att låsningen mellan bultens fyrkantdel och
intilliggande skarvjärn med dess fyrkantiga hål i
vissa fall blir, trots förefintligt spelrum, starkare än
låsningen mellan bulten och muttern, kan således
nämnda konstruktionskrav under alla omständigheter
uppfyllas, endast om man gör motståndet mot
vridning mellan muttern och dess underlag mindre än
mellan muttern och bulten. Teoretiskt sett kan vid ett
sådant förhållande aldrig någon uppgängning ske
genom bultens vridning, men däremot uppkommer
såsom nämnts alltid en viss slitning av
anliggnings-ytoina mellan muttern och dess underlag. Denna
slitning bör naturligen på ett eller annat sätt
oskadliggöras, vilket vanligen sker genom anbringande av
en stark fjäderbricka under muttern.
En undersökning i vad mån de vid S. J. provade
skruvförbanden motsvara nämnda konstruktionskrav,
och om undersökningsresultaten kunna helt eller
delvis förklaras genom befintligheten eller frånvaron av
en sådan motsvarighet är naturligen av vikt för
bedömande av föreliggande fråga.
Med ledning av nämnda undersökningsresultat har
upprättats nedanstående tabell över antalet lossnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
