- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Väg- och vattenbyggnadskonst /
83

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1934 - K. A. Lagergren: Skruvförband för skenskarvar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JULI 1934

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST

83

under denna, visade den lägsta lossningsprocenteri av
alla förband eller 5,6 %. Vid laboratorieförsök,
utförda vid tekniska högskolan av professor Karl
Ljungberg med ett skruvförband, konstruerat bl. a.
enligt den principen, att lås verkan mellan mutterns
och bultens gängor är större än friktionsmotståndet
mellan muttern och dess underlag, har också tydligt
framgått, att denna egenskap hos ett bultförband
har mycket stor betydelse. Professor Ljungberg
yttrar som slutomdöme beträffande dessa försök, "att

Fig. 1.

vid användning av föreliggande skruvförband vid
rälsskarvar en vridning av skar v järnen teoretiskt
aldrig kan lossa muttern från bulten".

Av vad ovan anförts, synes man först kunna draga
den slutsatsen, att förenämnda konstruktionskrav,
att mutterns fastlåsning vid bulten alltid skall vara
större än friktionsmotståndet mellan muttern och
dess underlag, bör uppfyllas vid konstruerandet av
bultförband för skenskarvar. Vidare torde man kunna
anse bevisat, dels att den nödvändiga fastlå^ningen
av muttern vid bulten bör ske på ett sådant sätt,
att gängorna icke skadas, dels att vibrationerna i
förbandet böra mildras och avnötningen mellan
förbandets olika delar kompenseras genom anbringande
av fjäderbrickor mellan muttern och dess underlag
av sådan styrka, att de bibehålla fjädringsförmågan
även efter åtdragningen.

Förutom ovannämnda av Mutterlåskommittén vid
Statens järnvägar utförda försök med skruvförband
för skenskarvar hava prov verkställts vid samma
järnvägar å Huddinge station med ett skruvförband,
som är resultatet av flera mer eller mindre lyckade
försök, och vars konstruktion framgår av vidstående
sektionsskiss.

För åstadkommande av den nödvändiga
fastlåsningen av muttern vid bulten hava gängorna, som
synes av sektionen, gjorts trapetsformade med en
sådan vinkel mellan anliggningsytornas generatris
och bultens centralaxel, att vid vanlig höjd å muttern
dragpåkänningen i bulten pr ytenhet blir lika med
trycket pr ytenhet å gängorna, varigenom uppstår
den största lås verkan som över huvud taget är
möjlig vid användning av ett visst material. Under
muttern sitta tvänne underläggsbrickor, av vilka den
ena - närmast skar v järnet - är en dubbel
fjäder-ring av Vossloh-modell, som redan användes vid
S. J., och som bibehåller sin fj-ädring även efter
åtdragningen, samt den andra är en kupig bricka av
gott fjäderstål med den mot muttern anliggande ytan
slät och ringformig och av så liten medeldiameter,

som materialet tillåter, så att vridningsmotståndet
till följd av friktionen mellan muttern och sistnämnda
bricka blir så liten som möjligt. Genom användningen
av bägge dessa brickor erhålles på ett enkelt sätt en
permanent och tillräcklig fjädring, som mildrar
vibrationernas skadliga verkningar och inom vissa
gränser oskadliggör avnötningen inom
skruvförbandet, samtidigt som friktionsmotståndet mellan
muttern och dess underlag blir mindre än låsningen
mellan mutterns och bultens gängor.

Kombinationen av nämnda bult och brickor gör,
att ingen glappning och över huvud taget ingen som
helst rörelse och därför icke heller någon slitning
uppkommer mellan gängorna.

Då förbandet bibehåller sina låsningsegenskaper
så länge någon spänning finnes kvar hos bulten och
brickorna, behöver muttern aldrig åtdragas
uteslutande för ökning av låsningen utan endast för
skarvjärnens hållande på sin plats intill rälsen. Den kraft,
som erfordras härför - sannolikt understigande vid
bredspåriga banor 2 000 kg dragpåkänning i
bulten -, är avsevärt mindre än bultens
påkänningsför-måga, varför muttern alltså icke behöver åtdragas
så nära dess och gängornas bristningsgräns, som ofta
sker vid våra järnvägar, där åtdragningens storlek
brukar vara ungefär proportionell mot respektive
banvakts fysiska styrka. För ernående av en
enhetlig åtdragning av försöksmuttrarna å Huddinge
station har vid deras insättning i spåret använts en
nyckel av mycket enkel konstruktion, vilken
utvisar, när en viss på förhand bestämd åtdragning
uppnåtts.

Under den tid av ungefär 20 månader, som
försöks-bultarna vid Huddinge hade varit insatta i spåret vid
besiktningen i februari 1934, lossnade endast att
bultförband. Då antalet försöksbultar varit 64,
uppgår alltså lossningsprocenten till ungefär 0,15 %
under i medeltal 2 månaders tid, medan bästa
medelresultatet för de förut vid S. J. undersökta 10 st.
bult-förbanden, vilka även provats under en tid av cirka
20 månader, var 5,6 % och det minst
tillfredsställande (för Klimaxmuttern) 22,7 %.

Vidare insattes i november 1931 å linjen söder
om Storvreta station å Uppsala-Gävle järnväg,
numera inköpt av staten, sammanlagt 64 st. bultförband
av samma konstruktion och utförande som de vid
Huddinge försökta. Vid besiktning under sistlidne
mars månad - således efter mer än tre års förlopp

- av de vid Storvreta insatta bultförbanden visade
det sig, att alla voro fasta utom ett, vid vilket
Voss-lohbrickan gått sönder.

Såsom tidigare framhållits torde en automatisk
åtdragning av muttrarna i ett skruvförband för
skenskarvar under vissa omständigheter kunna äga rum.
Detta antagande har bekräftats vid försöken å
Huddinge station, i det att hittills 8 st. muttrar av de
inlagda 64 visat tendens att vilja gänga på sig själva

- en företeelse som synes hava sammanhang med
underläggsbrickornas form och tågriktningen.

Även om man icke vågar hoppas, att ovan
beskrivna bultförband med trapetsformade gängor skola
innebära en lösning av problemet om skruvförband för
skenskarvar, synas dock de hittills föreliggande
provningsresultaten kunna motivera anordnandet av nya,
mera omfattande försök med desamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:16:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1934v/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free