Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Carl Forssell: Svetsade järnkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 AUG. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
89
Om en balk fästes vid en pelare eller vid en
tvär-balk med kälsvetsar enligt fig. 8, blir problemet
komplicerat. Kraftfördelningen i svetsfogen blir bestämt
både av balksektionen och av svetsfogens
dimensioner. Tyska förordningarna försumma balksektionens
betydelse och föreskriva att motståndsmomentet i
svetsfogen skall beräknas för den yta, som
uppkommer, då distansen ’V i varje svetsfog tankes
utfälld i tvärsnittets plan enligt fig. 8. Om "a" i de
båda kälsvetsarna å ömse sidor om livet är =
(livtjockleken : y 2), blir summan av den utfällda ytan
= (|/2 . livtjockleken). Vid flänsen ger samtidigt
den ensidiga kälsvetsen värdet å "a" =
(flänstjocklek en : 1/2). Livet blir således överstarkt fästat
jämförd med flänsen, och påkänningen i f länsens
svetsfog blir 2 ggr så hög som Påkänning är i flänsen.
Är tillåten Påkänning i svetsfogen 0,5 ggr den i
flänsen tillåtna, kan således, vid ensidig kälsvets, högst
V4 av f länsens bärkraft utnyttjas. Vid kälsvets både
på över- och undersidan av flänsen kan högst 1/2 av
flänsens bärkraft överföras genom kälsvetsarna,
därvid ändkratrarnas försvagande inverkan försummas.
Denna högre Påkänning i kälsvetsfogarna än i
flänsarna skulle icke betyda så mycket, om
flytnings-fenomenen voro lika utpräglade i en svetsfog som
de äro i en nit. I så fall skulle, när flytgränsen
uppträdde i svetsfogens material, detta töja sig och
därmed balken tvingas utföra sådan deformation, att
mspänningsmomenten minskades, och
mittmomentet finge motsvarande ökning. Dylik stark töjning
eller sammantryckning inträder emellertid icke i en
svetsfog.
Fig. 9 visar automatiskt uppritat töjningsdiagram
för tvenne svetsfogar. Diagrammets första del visar
krypningen i backarna, innan dessa klämts till.
Plåtarna voro 8 mm och av samma slag i båda försöken.
Den ena svetsfogen, aj, är markerat svagare än
plåten med a = 4,7 mm och med brott i
svetsfogen, då påkänningen i plåten var 2190 kg/cm2
och < sträckgränsen. Tö j ningen i brottet är här
försvinnande liten och väsentligen beroende av
svetsfogens töjning. Den andra svetsfogen har a = 7,0
mm och brister icke förrän påkänningen i plåten
gått upp till 4 000 kg/cm2 med sträckgränsen i plåten
Fig. 11. Foto av svetsat upplag för
sekundär längsbalk. Bro vid Lowicz.
Fig. 10. Svetsad bro vid Lowicz.
överskriden. Här är
töj-ningen väl markerad
och har uppträtt i
plåten, icke i svetsfogen.
Dessa båda diagram
visa det karakteristiska
förhållandet för
svetsade konstruktioner, att
svetsfogen är stel och
nämnvärd töjning kan
uppkomma endast om
svetsfogens styrka är
tillräcklig för att
övervinna flyt- eller
sträckgräns hos angränsande
material i
konstruktionsdelen.
Till den ringa
tänjbarheten i själva
svetsfogen bidrager, att
denna ofta är kilformad.
Totala töjningen i
kilens spets blir försvinnande liten, även om relativa
töjningen där skulle vara stor.
Denna omständighet förklarar sprickbildningar i
svetsfogar, omgivna av stela konstruktioner. Den
förklarar också, att i amerikanska
svetsningsbestämmelser föreskrivas att vid stänger, som insättas i
förstagningssyfte, skola svetsfogarna vara av samma
styrka som stången själv, även om av yttre last
beräknad kraft i svetsfogen är liten eller ingen.
Dylika stänger äro ofta övertaliga och av små
dimensioner i förhållande till huvudkonstruktionens
stänger. De utsättas följaktligen för
temperaturpå-känningar och andra extrapåkänningar av höga
värden och måste hava ändfogar starka nog att
övervinna dess>a höga påkänningar i stången.
En för svetsningens generella användning
avgörande fråga är pålitligheten hos stumsvetsar. I
förordningarna göres inskränkningen i stumsvetsars
användning, att vid broar överförandet av drag- eller
böjningspåkänningar genom enbart stumsvetsar är
förbjudet, utom för underordnade konstruktionsdelar.
Följden av denna inskränkning är, att komplicerade
plåtkonstruktioner måst tillgripas vid svetsade
skarvar å kontinuerliga balkar. Fig. 10 visar en dylik
skarv å sekundära längsbalkarna till den polska
hel-s vet sade gatubron vid Lowicz samt en liknande skarv
vid tvärbalkarnas infästning vid huvudbalkarna. Fig.
11 är fotografi av den förra av dessa. Fig. 12 visar
bron i dess helhet och fig. 13 huvudbalkarnas
upplagspunkter, där likaledes plåtlappar med kälsvetsar
spela dominerande roll. (STEFAN BRYLA: Der
Bau-ingenieur 1929. H. 49-50.) Samma metod i annan
form går igen i skarven fig. 14, där plåtlappen
stuckits genom ett hål å tvärbalkens liv och kälsvetsats
vid längsbalkarnas flänsar.
Undertecknad har icke
kunnat finna någon godtagbar
motivering för denna metod
att söka kringgå det centrala
problemet vid svetsning:
stumfogens pålitlighet för
dragning. Pålitligheten mot
skärning har icke visats vara
större, snarare har tvärt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
