Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Carl Forssell: Svetsade järnkonstruktioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUG. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
93
ökas med ca 50 % relativt drag-tryckhållfastheten.
Här har den ökats med intill 135 % parallellt med
valsriktningen och intill 100 % vinkelrätt mot
plåtytan. I senare fallet kan kontraktionen icke hava
inverkat, ty den var icke märkbar vid vare sig
dragning eller böjning. I någon mån kan centreringen
spela roll, enär den är lättare att ordna vid
böjpro-vet, och vidare tillkommer upplagsanordningarnas
ofullkomlighet, vilken synes ägnad att giva för höga
värden. Fenomenet är värt vidare studier med
särskilt beaktande av kurvan för sambandet mellan
nedböjning och böjningspåkänning, varvid sträckgränsen
bör giva sig påtagligt tillkänna och möjliggöra
kontroll av metoderna.
Stumsvets prövades för dragning och böjning
dels avplanad, dels i ursprungligt skick, i båda fallen
#-svets. Påkänningen är beräknad för plåttjockleken
i svetsfogens kant.
Plåttjocklek: 8 16 26 mm.
dragbrott ......... 3 977 3 870 3 675 kg/cm2
böjning .......... 9650 8125 7280 "
Den böjda stumsvetsade fogen visar således samma
fenomen som ovan funnits för osvetsad plåt.
Kälsvets enligt figur 5 provades för dragning och
böjning. Påkänningen i svetsfogen är vid dragning
beräknad av: <j =
S-1/2
och vid böjning av medel-
värdet för motsvarande böjningsformel:
_ _ l,63j M
° ~ (T-f" ^2 al’
vilket må, vara tillfylles vid denna översikt av
försöket.
Plåttjocklek: 16 26 mm.
dragbrott ................. 3 951 4 441 kg/cm2
böjbrott .................. 3560 4800 "
Vid 8 mm plåt inträffade böjbrottet i plåten intill
svetsen, varför provet utelämnats.
I stumsvetsen har sålunda uppträtt samma
fenomen i avseende å böjningspåkänningar som vid den
svetsade plåten. Vid kälsvetsen har detta fenomen
försvunnit och de beräknade påkänningarna äro nära
lika i dragprov och böjprov. Någon bekräftelse på
lämpligheten i förordningarnas rädsla för drag- och
böjpåkänningar i stumsvetsar giva värdena ovan
icke, och fördelningen av de enskilda värdena inom
de olika proven har icke heller givit något utslag i
den riktningen.
Frågan om tillåtna påkänningar i svetsfogar är i
nuvarande stund tyvärr helt en omdömesfråga. Man
saknar kännedom om frekvenskurvorna för olika
slag av hållfasthet och för olika arter av svetsfogar.
Den praktiska tillämpningen har haft för liten
om-fa ctning att ersätta försöksvärden. Att angiva eller
bedöma sannolika hållfastheten i en svetsfog i
allmänhet är därför uteslutet. Så mycket synes vara
ådagalagt, att vid kunnigt och omsorgsfullt utförande
av svetsar med vanligt götjärn (stål 37) och goda
elektroder erhålles nära 100 % styrka i svetsfogen.
Är svetsningsarbetet mindre omsorgsfullt eller är det
svetsade järnet eller stålet olämpligt för använd
svetsmetod, går hållfastheten ned till närheten av
±0. Förordningarnas metod att sätta låga tillåtna
(*/2 å 3/Ä av ordinära) påkänningar skänker därför
icke någon trygghet vid dålig svetsning och är
onödigt sträng vid god svetsning. Provsvetsning av
varje för svetsning oprövad järnsort före dess
användning i praktiskt svetsarbete är nödvändig. Sker
detta, kan man med fullt fog använda vanliga
säkerheter, om svetsningsarbetet är fackmässigt, i motsatt
fall bör man låta bli att svetsa. I varje fall bör
svetsning giva påtagliga fördelar, innan den väljes
framför eljest brukliga metoder.
Ovanstående kalkyler och undersökningar hava
givit till resultat att svetsning skänker avsevärda nya
möjligheter vid vanliga järnkonstruktioner.
Därvid måste dock städse ihågkommas, att vid denna i
många avseenden nya teknik kräves speciell
sakkunskap och omsorg i själva det hantverksmässiga
utförandet, och att denna del av saken tills vidare
icke är allmän egendom. Förordningarna innehålla
också stränga föreskrifter angående praktiska prov
för svetsningsarbetare och därtill kravet att dessa
prov skola upprepas med jämna mellanrum för varje
svetsare. Veterligen tillämpas icke någon dylik
allmän kontroll hos oss, även om i enskilda fall sådan
förekommer. Det synes som om införandet av dylika
kontrollerade prov vore en nödvändighet för
svetsningsteknikens fortsatta utveckling och tillämpning
vid konstruktioner, som beröra den allmänna
säkerheten. Det räcker härvid givet icke att förlita sig
på den praktiska erfarenheten. Slentrian kan lätt
smyga sig in och kräver för sitt motande
kontinuerlig prövning av förfaringssätt och
hantverksskicklighet till rättande av principiella eller personliga fel.
En annan svårighet vid svetsning är
kontrollerandet av det utförda arbetets godhet.
Okulärbesikt-ning kan vara alldeles missvisande. Vissa metoder
finnas. En sådan är svetsfogens uppskärning på
enstaka ställen för strukturens granskning. Den ger
dock endast en allmän indikation på arbetets godhet.
En elegant provningsmetod vid maskindelars
svetsning är svetsfogens bestrykande med järnpulver av
skärlågans avfall. I pulverytan avteckna sig även
mikroskopiska sprickor hos svetsfogen. Kunde
samma metod användas vid järnkonstruktioner, vore
mycket vunnet. I allmänhet torde för närvarande
pålitlig kontroll av färdiga svetsfogar icke vara
möjlig vid järnkonstruktioner, utan allt bero av
metodernas och utförandets pålitlighet.
Om en svetsfog utföres på byggnadsplatsen, blir
det ofta svårt att ordna arbetsförhållandena så, att
inga störande omständigheter uppkomma. Man har
därför ifrågasatt att förbjuda svetsning på
byggnadsplatsen och endast tillåta den i verkstaden. Även om
detta är väl långt drivet, bör dock i görligaste mån
ordnas så, att svetsfogarna utföras i verkstaden, och
sammansättningen å arbetsplatsen sker med nit eller
bult. Detta låter sig i många fall göra utan .att avstå
från svetsningens speciella fördelar: att åstadkomma
kontinuerliga konstruktioner. Sålunda visas å fig. 19
typ a) hur bjälkar och pelaren i en byggnadsstomme
kunna svetsas i korset mellan balk och pelare, där
momentet blir maximum, medan nitfog eller bultfog
finnes ett stycke in på balken, där momentet är
minimum. Från verkstaden kommer pelaren med de
stumsvetsade balkändarna bildande kapitäl för varje
våning. Skarvarna å pelarna förläggas lämpligen å
halva våningshöjden. Balkskarvarna, som utföras på
arbetsplatsen, kunna härvid vara av enklaste nitför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
