Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 AUG. 1934
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
95
B ^
Borr-
Fig. 29. Sättnin£sdiagram för det lutande tornet i
Pisa.22
Fig. 31. Tvärsektion genom en
byggnad med undergrund av
likande beskaffenhet som vid
det lutande tornet i Pisa.’2
Fig. 32. Nivåkurvor för sättningen vid byggnaden i
fig. 31."
nivå, Redan innan man hade färdigställt den ca 11,0
m höga undre delen av tornet, började sjunkningar
att göra sig märkbara, varvid tornet lutade över åt
söder. För att så mycket som möjligt ur
stabilitets-och skönhetssynpunkt mildra inverkan av tornets
snedstä.llning förlades respektive underlag för de olika
gallerierna vågrätt oberoende av den underliggande
delens läge. Efter färdigställandet av det tredje
galleriet ungefär år 1186 lät man på grund av de
inträffade sjunkningarna byggnadsarbetet vila tills år
1233, då det fjärde galleriet påbörjades. Efter
ytterligare uppehåll i arbetet fullbordades
byggnadsverket först år 1350. Genom att uppmäta läget av
respektive golvplan i förhållande till varandra har man
beräknat lutningens tillväxt under en tidsperiod av
mer än 170 år. Med tillhjälp av dessa värden samt
uppmätningar under senare tider har man kunnat
konstruera ett sättningsdiagram, vars utseende
framgår av fig. 29. Den undre ordinatan i denna figur an-
[-Tryckfordelning-]
{+Tryckfordel-
ning+} om
törne? sf att rätt
djup under
fundamentet
ger skillnaden i sjunkning mellan sulans högsta och
lägsta punkt. Den totala sjunkningen av grundsulans
högsta punkt bör enligt beräkningar W Terzaghi
uppgå till totalt 1,6 m, dess lägsta punkt 3,2 m.
Det kan vara av intresse att jämföra
sättningsdiagrammet i fig. 29 med några typiska sådana, som
sammanställts i fig. 23. Av jämförelsen torde framgå,
att sjunkningarna vid det lutande tornet i Pisa
troligen äro att hänföra till en långsamt skeende
konsolidering av leran under det övre 8 m tjocka
sand-blandade lagret. Ty endast för en jordart med
mycket ringa genomsläpplighet visar dess sättningskurva
den så karakteristiska fördröjningen av sjunkningen.
Snedställningen hos tornet torde bero på att
lerlag-ren under detta troligen ha något olika vattenhalt,
varigenom sjunkningarna vid vattnets avgång blivit
ojämna och tydligen störst på södra sidan.
För att ytterligare bevisa riktigheten av sina
förmodanden angående orsakerna till tornets sättning har
Terzaghi i sin artikel beskrivit sättningsförloppet
vid en byggnad med liknande grundförhållanden som
de ovan beskrivna, se fig. 31. Grundplattorna vila
i detta fall på ett 7 m mäktigt lager av ren sand och
grus och utöva ett tryck av 3 till 4 kg/cm2 på detta.
Under detta övre lager befinner sig ett lerlager med
en mäktighet av 15,0 m. Då det enligt Terzaghis
mening är uteslutet att en dylik belastning kan
förorsaka 80 cm hoppressning av sand- och gruslagret,
och då sättningarna ’försiggått kontinuerligt i ca
40 år. kan man förmoda, att man har att söka
j?j j£ f ff 8 10 12 W 16 18 20 22 8V
Byggnadstid Ar
32 SV 36 38
yggnadst/d
Fig. 33. Sättningsdiagram för byggnaden i fig. 31."
30
7\
Fig. 30. Tryckfördelningen vid olika markskikt under
det lutande tornet i Pisa.22
0} \8 tf 6 8 10 12 W 16 18 20 22 2V 26 28 30 32 SV 36 38
-H H»- o
Byggnadstid dr
Fig. 34. Sättningsdiagram för byggnaden i fig. 31 enligt teoretisk
beräkning.22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>